Direktlänk till inlägg 28 mars 2008
Bröd… Helena har snöat in totalt på bröd på grund av veckans misslyckanden.
Har du någon gång haft en mardröm där du vandrat runt i ett ökenlandskap bestående av vetemjöl? Medan du i vilsenhetens tecken irrat runt bland allt det vita i hopp om att finna en välbekant syn, så börjar det hagla från en kanelbrun himmel, men inte vilket hagel som helst, utan hagel i form av små gula jästpaket…
Har du någonsin haft en sån dröm???
Inte jag heller men det vore intressant om jag skulle få en sån dröm. :)
Åter till sanningen!
Dagen gick bättre än förväntat med tanke på alla problem som jag under veckan har haft, men med hjälp av mitt team så blev dagen bröd finfint och ännu mer perfekt med en klick röd pesto.
Det var i alla fall vad försökskaninerna påstod vid provsmakningen.
Tyvärr så kunde jag inte provsmaka mitt eget bröd eftersom det innehåller tomater. Tomater är något jag råkar vara allergisk mot. Jag blir inte dödsjuk av att sniffa tomatklyfta, men får en klåda i gommen och halsen som kan liknas vid att skaka hand med en brännässla eller något annat lika vänligt, om jag får för mycket tomater i käften. Det roligaste är att efter 8 månader i samma kök som min klass så ser mina klassisar fortfarande ut som frågetecken när jag berättar att jag inte kan äta den supergoda tomatsoppan eftersom jag är allergisk.
Så att baka ett matbröd som innehöll en röra bestående av mycket tomat och som serverades med en tomatpesto var kanske inte det smartaste jag gjort, men den SÅG i alla fall god ut och verkades gillas av hela klassen eftersom närmare två limpor försvann spårlöst medan jag var ute och rökte på lastkajen. Teamet fick i alla fall bra omdöme om rätterna vi gjort. Eller vi och vi… Det är övriga gruppen som skall ha beröm för maten eftersom jag själv mest drönat runt som en Valiumdrogad igelkott, och varenda tagg har spretat utåt hela veckan. men nu är veckan snart slut och det är bara att samla krsft under helgen och komma tillbaka full av energi på måndag.
Skymningen har både kommit och gått och mitt humör har under dagen/kvällen växlat som en hormonstinn studsboll (upp, ner, upp, ner….). Tack och lov så kom lillebrorsan upp en sväng och i hans sällskap försvann min deppighet, så för stunden känner jag bara trötthet.
Dags att knapra i sig en liten sömntablett, krypa ner i bingen och sova bort sömnigheten.
Ha det bra
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...