Direktlänk till inlägg 22 april 2008
Vet jag vad jag ska laga för rätter i morgon?? Jag tror det… Problemet är alla frågor som samlas runt den lilla uppgiften. Eftersom jag går en gourmetkurs så är den första självklara frågan, hur ”Gourmetaktiga” måste rätterna vara? Måste det vara typ världens 8:e underverk i smak och utseende för att jag skall få ett litet ”G” i kanten? Jag menar bara… Jag vet jag har otroligt höga förväntningar på mig själv och att om jag går omkring med de egna satta kraven som jag har på mig själv, så kommer allt att gå åt fanders, men hur högt ska jag sätta ribban i morgon?? Räcker det att rätten ser helt okej ut och är ätbar? Eller ska den vara sagolik till utseendet och en smak som är en dröm för gommen? Och hur kommer bedömningen att gå till?
Well well cykelställ… Det som sker det sker och jag får vara glad om jag överhuvudtaget i morgon bitti vet hur jag kokar ett ägg. En beskrivande fortsättning lär följa i morgon.
I stället för att oroa mig inför morgondagen och planera inför ”tävlingen” så sopade jag problemen under mattan (mycket effektivt tills någon lyfter på mattkanten och problemen yr upp) och tog en avslappnade halvdag nere på stan i sällskap med Bettan.
I väntan på att bilderna skulle framkallas på ”Kettis” tog jag och Bettan en promenad runt i Norrtan och fönstershoppade rejält. Och eftersom vi tillslut inte kunde nöja oss med att glo på dröm inredningen genom glas så var vi även tvungna att gå in i flera butiker och provsitta vissa möbler. Om jag hade råd och plats så skulle jag garanterat köpa den enorma soffan i jeanstyg som jag hittade och nästintill drunknade i. Även en tripp in på ”Smulan” blev det och även om jag sällan har tid/råd att fika på ”en liten smula”, som är en oas i Norrtälje så är atmosfären underbar och ett besök där sätter verkligen guldkant på den resterande dagen.
Dagens sällskap var trevligt, vädret var kanon och avslappningen total. Dagar som dessa önskar jag verkligen uppleva igen!
Hörde av mamma att min minstebror var tillbaka i Sverige… eller så är han det inte. Han skulle tydligen höra av sig i morse men gjorde det aldrig, ska i alla fall bli kul att träffa minstingen… När han nu behagar att dyka uppDet finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...