Hamnade med näsan över en bok i morse och plötsligt hade denna lördag passerat.

Nora Roberts ”skuggor från det förflutna”, var boken jag plöjde igenom och även om den var helt ok, så lämnar den inga bestående minnen hos mig (Tyvärr alla Roberts fans).  

Är trött, slö och uttråkad som attan. Kanske är det syrebrist eller gråvädret fel.

Håller må med ytterligare en novell att skicka in till folkhögskola, och den känns bra… Har kommit ca 1 ½ sida in den och det verkar lovande.

Om en stund kommer Lola förbi. Egentligen känner jag att jag inte orkar träffa henne i kväll, men snäll som jag är…

Satt i närmare 4 timmar i går och skrev en text att skicka in till en folkhögkola. Jag var dessutom ganska nöjd med den när jag stängde av datorn vid halv ett snåret i natt. Och när den lilla rutan  "vill du spara textdokument" dök upp, så tryckte jag på...  nej!  Hur smart på en skala mellan 1-2 är man då, om man raderar skiten man lagt ut en evighets tid på att skriva!?!?  Så dagen har gått åt till att försöka skriva samma text igen och trots mina försök så är jag inte nöjd...  

Nu ska jag käka lunch och sedan återvända till novellen och se vad jag kan ändra.  

Hela dagen har gått åt till att skriva ansökningar till olika folkhögskolor och eftersom de flesta ska vara inne den 15/5 så är jag verkligen ute i sista minuten. Hittade även två kurser där sista anmälningsdagen inte är förrän den 1 juni vilket betyder att jag kan dra ut på ansökan ytterligare en tid… eller rättare sagt börja lite smått med de noveller som jag ska skicka med.

Även om idéerna finns så verkar tiden att skriva plötsligt försvunnen spårlöst.  

Ni läste rätt! Jag håller på att söka olika skrivarkurser. Jag har sedan jag var en meter hög, haft en önskan att ge ut en novellsamling eller en riktig roman.

Tyvärr så har jag under hela livet saknat det självförtroende som krävs för att tro på ming själv tillräckligt mycket för att ge ut något, jag vågar inte ens visa andra mina texter av risk att bli utskrattad.

Kanske jag med hjälp av an skrivarkurs äntligen kan få den hjälp, stöd och spark i baken som krävs för att göra något av min drömm.

Jag kanske inte kommer att bli nästa Astrid Lindgren, vilket jag inte strävar efter eftersom det aldrig kommer att finnas någon som Astrid, men jag vill uppleva känslan av att se mitt namn på en bokrygg och veta att min egna skrivna text finns innanför pärmarna…

Satt nyss ute en stund på trappan, med en cigg i högsta hugg och en värmande kaffe i den andra handen. Vinden har mojnat och det är svart i de flesta fönstren. Nätter och tidiga mornar är nog den tid som jag älskar mest att vara vaken på. När tystnaden verkligen är tyst och inte ens trafiken från motorvägen kan störa stillheten.  

Satt och tänkte på ingenting eller kanske var det tankar på allt som for genom skallen.

Jag vet inte så noga längre eftersom min hjärna aldrig slappnar av.

Det är jobbigt att ständigt ha en arbetande hjärna, att aldrig kunna slappna av och bara ha en sak att fundera på.  I morgon ska jag lösa ut mina piller från apoteket och förhoppningsvis kommer min hjärna då att bli mindre aktiv och mina humörsvängningar att utebli.

Jag har kul och jag skrattar, men jag kommer inte ihåg när jag senast skrattade okontrollerat och verkligen älskade livet. Jag kan inte minnas senaste dagen då livet flöt på med lätthet och jag stormnjöt av dagen… Hela dagen.

Det dyker upp små stunder varje dag som jag har kul, men med samma

snabbhet som glädjen kommer är den borta igen.

I går var jag och mamma på ”Lek palatset” med Josefin. Det tog evighet innan ungen kom igång och började leka och jag var inte på det minsta lekhumöret så jag satt och läste medan lilltjejen satt och tittade på de andra barnen. Inte förrän jag gick ut i havet av leksaker och rutschbanor kom hon igång med lekandet, men jag var tvungen att vara med henne hela tiden.

Hade så svårt att somna i gårkväll men vaknade redan före 8 i morse. Gick upp, tog en cigg och det vanliga kaffet. Eftersom ingen annan var vaken så hamnade jag i sängen igen och tro det eller ej men jag lyckades somna om och vaknade inte förrän vid 11.30…

Huvudet dunkade, jag var på ett pisshumör och uttråkad som in i h-e. I

nte ens Josefins strålande humör kunde muntra upp mig och trots att Josefin inte åker hem förrän i morgon och jag träffar henne alldeles för sällan så åkte jag hem till lyan. Om jag ändå ska dö av trisstes så kan jag lika gärna göra det hemma.

Vaknade med huvudet i en tunna… av plåt.

Det är inte så att jag börjat gå i sömnen och av misstag råkat stoppa huvudet i en gammal pepparkaksburk på en nattlig vandring, utan mitt huvud i tunna var bildligt talat. Vaknade med lock i båda öronen och då jag själv pratar så låter det som jag fastnat i en kyrkklocka och mina ord ekar i skallen… Den första timmen med lock i öronen är spännande då jag försöker komma på vad det är för ljud jag hör och vad jag inte hör. När mamma pratar ser jag bara munnen röra sig (ungefär som vanligt, men för en gångsskull är det inte med flit jag vägrar lyssna) men radions brus hör jag klart och tydligt…

Var nere i Stockholm i dag för att se Joel spela på Grimsta IP.

Laget Brommapojkarna mötte var Järfälla och dessvärre så förlorade BP. 3-2 blev resultatet när domaren blåste av matchen. Därefter blev det en tur till morfar och mormor på Råcksta kyrkogård och därefter full fart hem till Syrran för att hämta virvelvinden Josefin, som under ett par dagar ska vara hos sin mormor på landet.

Middag på ”Gyllene måsen” (McDonalds) , hem till mig en sväng för att packa och sedan följde jag med ut till landet.

Så nu sitter jag här i mörkret och tystnaden. Mamma och orkanen har gått och lagt sig och jag är ensam vaken. Njuter av tystnaden, även om Josefins höga ljudvolym faktisk fick mina igenproppade öron att öppnas igen så återvände locket ganska snart igen och jag får helt enkelt lära mig att leva i en tunna. :)

Jag vet inte om jag är korkad, allmänt dum eller bara lidandes av på tok för mycket fantasi? Här sitter jag i mörkret och kollar på ”Hemsökta hus”. En engelsk serie som handlar om jakten på det övernaturliga i kända/ökända spökhus…

För den som inte vet om det så kan jag berätta att jag är mörkrädd, älskar rysare (även om jag inte vågar se de ensam) och tror fullt och fast på andevärlden och ett liv efter detta. Med min livliga fantasi så ser jag spöken även på ljusa dagen, så hur smart är jag när jag mitt i natten sitter och kollar på ”hemsökta hus” . Förra söndagen somnade jag med full belysning och radion på, hur tusan ska jag kunna somna i natt i ett hus som knakar och inte en enda lampa som fungerar i mitt rum…   Hade jag varit smart såskulle jag självklart byta kanal till något mindre fantasieggande, men troligen så gillar jag att plågas.

Nu ska jag byta kanal innan mitt hjärta försvinner ur kroppen.

Det blir aldrig som man tänkt sig. Tyvärr så blir inte kvällen av eftersom Lola är för dålig för att orka vara med och Karin är försvunnen... Kanske inte totlat spårlöst försvunnen, men hon har i alla fall inte hört av sig och jag har ingen aning om var hon håller hus.

Så nu sitter jag här ensam, solo och allena med näsan doppad i färgburkar, ögonen i kors av trötthet och händerna fulla av lack. Har kommit på att om man ska lacka krukor är det en bra idé att kolla att det finns lacknafta och annat hemma så att man slipper klister kladdiga händer...

Ute är det fortafande närmare 24 grader och jag är totalt slut i hjärnan och kroppen.

I morgon ska jag ner till Stockholm med mamma. Vi ska kolla när Brommapojkarna spelar på Grimsta. Joel, min äldsta systerson spelar i BP och i morgon blir andra gången jag ser honom spela... Känner mig som en mycket dålig moster :)

Det blir aldrig som man tänkt sig. Tyvärr så blir inte kvällen av eftersom Lola är för dålig för att orka vara med och Karin är försvunnen... Kanske inte totlat spårlöst försvunnen, men hon har i alla fall inte hört av sig och jag har ingen aning om var hon håller hus.

Så nu sitter jag här ensam, solo och allena med näsan doppad i färgburkar, ögonen i kors av trötthet och händerna fulla av lack. Har kommit på att om man ska lacka krukor är det en bra idé att kolla att det finns lacknafta och annat hemma så att man slipper klister kladdiga händer...

Ute är det fortafande närmare 24 grader och jag är totalt slut i hjärnan och kroppen.

I morgon ska jag ner till Stockholm med mamma. Vi ska kolla när Brommapojkarna spelar på Grimsta. Joel, min äldsta systerson spelar i BP och i morgon blir andra gången jag ser honom spela... Känner mig som en mycket dålig moster :)

Sitta inne och uggla i svalkan och samtidigt kanske dra "Fido" på en promenad runt lyan eller sätta sig på gäsmattan och göra husets soldyrkare sällskap...  Hmmm.

Avskyr att tvingas välja mellan två tråkiga alternativ. 

Men eftersom det är lördag vilket betyder DVD kväll med Lola och förhoppningsvis Karin så kanske det är viktigast att öka framkomligheten i mina futtiga kvadratmeter. 

Ska fundera på saken över en lunch.