Under veckan som gått har jag hoppat runt på olika bloggar, dels av intresse men även för att se vad folk (och djur) berättar. En kul sak som jag märkt är att en trend just denna vecka är den stora frågan, vilka är det som läser bloggen??

Det enda bevis för att det faktiskt är människor inne på ens blogg är den lilla siffran nere i hörnet som ökar (förhoppningsvis) med en siffra i taget var gång någon är inne, men jag som "sidderräknare" har ingen aning om vilka det är som läser eftersom få lämnar några spår efter sig.

Vilka är det som är inne?

Förra månaden var över 170 pers inne och hälsade på och jag vet inte ens om jag känner så många ute i den verkliga världen...  Hur hittar ni min sida och är det med "flit" ni kikar in eller är det knapptryckningsfel som fört er på villovägar och ni bara råkar dimpa ner på min sida? Och om det nu inte är "tryckfelsmissar", vad är det som gör min sida så intressant att ni väljer att läsa den? och framförallt varför kommer ni tillbaka? :)

Detta var bara nattliga funderingar från en uggla som inte kan sova...

Vilka ni än är så är ni mycket välkomna till mig och om ni vill göra mig så glad att jag fortsätter le av lycka resten av helgen, så får ni gärna  skicka in en liten kommentar... Bara ett litet hej räcker, eller en liten gullig/rar/söt/ spydig kommentar.

Tjing på er

Helena har en bulle i ugnen… Ett formfranska är det egentligen, men bulle låter roligare  :)

Trots tjutande brandvarnare och kolbitar till kanelbullar så ger denna tjej inte upp, utan här ska bakas tills det perfekta brödet/bullen är tillverkad. Mina förväntningar på detta underverk var inte stora, men jösses Amanda, vad den jäser i ugnens värme!

(Fotografi på Limpan finns nederst i bloggen!)

Jag avundas verkligen folk som kan sjunga. Tänk att kunna ta en hög ton utan att låta som en haschpåverkad struts som försöker gala…

Än mer avundas jag folk som är såååå totalt tondöva men sjunger för full hals i tron att de är Carola. Jag VET att jag har noll sångröst och kniper därför igen matintaget, även om det finns vissa som påstår att jag kan sjunga, så biter jag ihop gaddarna och vägrar, eftersom de som påstår att jag kan sjunga troligen är mer tondöva än vad jag är eftersom jag i alla fall vet att jag inte kan ta en enda ren ton utan att duschens varmvatten förvandlas till isdroppar av ren chock.

Över till något annat! Sommaren!!!  SOMMAREN ÄR HÄR!

Jag vägrar lyssna på folk som säger att det bara kommer att vara varmt ett tag, för att sedan åter bli kyla och regn. Jag håller för mina öron och vill inte höra! Jag tycker i och för sig inte om sommaren, men eftersom jag gillar att ta morgon kaffet och första ciggen ute i friska luften, så är det så mycket trevligare att göra denna lilla ritual utan att behöva spä ut kaffet med kallvatten från himlen (mitt kaffe är tillräckligt kallt av all mjölk, här behövs inget vatten).

Det räcker med att man säger ordet ”sol” i närheten av mina bröder (de flesta brorsorna i alla fall) för att deras hy ska anta en vacker gyllenbrun färg. Själv är jag av den typen som i närkontakt med solen antar en icke så vacker hummerröd färg, som efter ett par dagar försvinner på samma sätt  som ormarna ömsar skinn och jag återgår till att vara snöbollsvit igen.   

Satt här och slösurfade när jag kom på att jag inte varit inne på statistik sidorna på länge.

Det är alltid kul att kolla på vad folk i vårat avlånga land heter.

Namn är spännande eftersom ett namn faktiskt kan säga ganska mycket om människan...Eller inte :)

Det finns 6 personer av mannligt kön som heter Helena … Dock inte som tilltalsnamn.

11 män heter Skorpan och 2 kvinnor (tack Astrid Lindgren!) Men inte heller här är det som tilltalsnamn.

Det finns 29 kvinnor som har förnamnet Skrållan. Av dessa har 2 namnet Skrållan som tilltalsnamn/första namn. Men det finns ingen kvinna som vågat döpa sin lilla son till Skrållan.

 Det finns 20 kvinnor som har förnamnet Smulan. Av dessa har 2 namnet Smulan som tilltalsnamn/förstanamn.

Det finns faktiskt en man i Sverige som har namnet Hitler som tilltalsnamn.

Det finns 5 män som har förnamnet Bullen. Av dessa har 1 namnet Bullen som tilltalsnamn/förstanamn och självklart var jag tvungen att kolla på fikabordets motsvarighet och gissa vad!

 Det finns 2 kvinnor som har förnamnet Kakan. Av dessa har 1 namnet Kakan som tilltalsnamn/förstanamn.

Sittandes i väntrummet hos läkaren hade jag den perfekta vyn över trapphuset och hissen. Under närmare en kvart blev jag hypnotiserad av klisterlapparna på hissen och beskrivningar på hur hissen på bästa sätt skulle användes.

På hissen satt den vanliga lappen ”max 1000 kg eller 10 personer”, vid sidan om hissen, bara någon decimeter bredvid den första klissterlappen satt en annan lapp med texten ”max 1200 kg eller 12 personer” …

Under en kvart fladdrade mina ögon mellan dessa två lappar som förmedlade olika budskap åt samma hiss. Vilken av lapparna är gällande och hur vet de med säkerhet att hissens vajrar verkligen går av om det är ett kilos övervikt i hissen?? Om nu mot förmodan 13 personer verkligen lyckas tränga in sig och stå som packade sillar i denna hiss, vem är det då som bestämmer vem som ska gå av eftersom det max får vara 12 pers i hissen, den lilla tunna pojken längst fram eller den överviktiga mannen längst bak? Om inte alla i hissen väger 100 kg var så kommer de aldrig upp i max vikten, men antalet skallar i hissen kommer de upp till... Hur trevligt är det på en skala att stå utanför och räkna huvuden på de i hissen för att se om det inte är för många som vill åka… Kanske är det trevligare att räkna skallar än att be om hisspassagerarnas vikt för att se att de 1200 kilona inte överskrids. Och om det nu bara är 11 personer som åker hiss, men hissvajern går av spelar det då någonroll vem det är som är överviktig?? 

Nästa gång jag kommer til detta väntrum ska jag smyga med en liten klisterlapp med texten "max 24 par fötter i hissen eller 10 människor". Bara för att få nöjet att se hur andra väntrumsbesökare reagerar...

Behöver jag säga att jag satt i väntrummet hos min psykolog eller framgår det i texten?

Hursomhelst så blir jag sjukskriven de närmaste 6 veckorna och jag har även fått sömnpiller utskrivet. Denna läkare är även den enda som skrivit ut antidepressiva piller. Trots mitt tjat hos X- anta hjärnforskare/hjärnvetare, att jag vill ha antidepressiva så anser alla att det enda som hjälper mig är att ”prata av mig” mina problem, Kyss mig i häcken!  Efter hur många år som helst hos den ena läkaren, kuratorn, psykologen och terapeuten efter den andra så är jag inte friskare än jag var när jag började nöta stolar.   

Det var en gång en gudason som förälskade sig i en dödlig kvinna. Trots att deras kärlek var förbjuden så bröt de mot lagen och gifte sig. De fick tre döttrar och riket delades i två läger. På ena sidan fanns de som älskade döttrarna och ville de väl. På andra sidan fanns de som höll hårt på lagar och regler och ville att straff skulle utdelas. Ondskan segrade och prinsessorna försjönk i djup sömn och deras själar låstes in i en glasask, låst med tre lås.

Sägnen säger att låsen bara kan låsas upp med guldnyckel av en människohand. Tre unga kvinnor får ett erbjudande de inte kan tacka nej till. De skall under tre månader leta efter tre nycklar och som tack för hjälpen får de en summa pengar… En jakt tar sin början och ondskan är de hack i häl. Vad är sanning och vad är myt?

 Nyckeln till ljuset, nyckeln till sanning och Nyckeln till mod av Nora Roberts  

Så länge jag kan minnas har böckerna haft en stor plats i mitt hjärta. Under perioder var böckerna mina bästa vänner för att inte säga mina enda vänner.

När det gjorde som ondast smög jag iväg till någon skyddad plats med en bok som en sköld framför mig och gömde mig i bokens värld. I syrenbersån på skolgården byggde jag min egen koja och medan mina klasskompisars lekte på fotbollsplanen kunde jag glömma smärta, sorg, hårda ord och… ensamheten. Jag flydde in i sagans och fantasins värld där slutet alltid var lyckligt, tillskillnad från min egen värld där jag bara låssades att allt var bra.

Om den verkliga världen var hård och orättvis så kunde jag själv bestämma vilken värld jag ville läsa om. Min livliga fantasi gjorde att jag hamnade i boken, jag blev hjältinnan eller huvudpersonen och upplevde de saker som skedde i den påhittade världen.

Fortfarande är mina lyckligaste stunder de, då jag får krypa upp i soffan med en bra bok och bara får vara… Jag flyr fortfarande verkligheten genom att öppna pärmarna och sjunka in i en bra historia. En historia som efter ett tag känns så verklig för mig och med rollfigurer som är så bra beskrivna att de skulle kunna vara mina bästa vänner.

För ett tag sedan fick jag låna tre böcker av Bettan. Hon lovade att jag skulle älska handlingen. Böckernas baksidor gav inga speciella vibbar av intresse från min sida, men eftersom det var böcker och jag ännu inte hittat en enda bok som jag inte lyckats ta mig igenom så lånade jag i alla fall dessa av Bettan. Det var en trilogi av Nora Roberts och även om jag läst romaner av henne tidigare så är det inte någon stor favorit författare hos mig. I närmare 3 veckor låg de i en kasse på golvet och jag glömde totalt bort dom tills i lördags då jag skulle åka ut på landet och saknade något att läsa på bussen.  Jag öppnade första boken och började läsa och innan jag viste ordet av var jag framme där jag skulle av.

I dag tisdag avslutade jag sista boken efter att nästan sträckläst dessa. Jag var såld redan på första sidan och jag kommer garanterat att köpa dessa böcker, för att när helst jag känner för det kunna förflytta mig till en värld som delvis utspelar sig i nu tid och dels i sagotid.

Lite beroende på humör så läser jag det mesta som har pärmar och en text där i mellan. Men alltid återkommer jag till böcker där nutid och saga vävs samman. ”Sagan om Isfolket” av Margit Sandemo, ”Agnes Cecilia”, ”Skuggan över stenbänken”, ”De vita skuggorna i skogen” etc av Maria Gripe och nu senast ”Nyckeln till ljuset”, ”nyckeln till sanning” och ”Nyckeln till mod” av Nora Roberts.

Har du tips på bra böcker så skriv en rad!

En vacker dag vill jag göra slag i saken och uppfylla en gammal dröm jag har. Jag vill ha en liten röd stuga med vita knutar ute vid havet. Även om det bara skulle vara över en sommar så vill jag ha en liten stuga. Tänk dig att vakna till fiskmåsarnas skrän i gryningen med soluppgången som en enorm tavla utanför fönstret. Finns det något friare än att kunna ta sin morgonfika på klippan utanför farstubron, sittandes på en klippa som fortfarande är sval efter nattens kyla. Smaken av varmt kaffe, nybakad morgonfralla och samtidigt känna doften av saltvatten och tallkåda i näsborren.

Jag älskar verkligen mitt Roslagen och att flytta från kusten med dess kobbar, klippor och skär är i dagsläget något som inte bara känns svårt utan även omöjligt.  

Att gå på en klippstrand med stora stenar och i skrevor gröngult vass som lyckats överleva den otroligt kala och vattenlösa naturen är magiskt. Bakom dig en barrskog, med tallar och granar som på grund av havet inte växer tätt som en vanlig skog, under dina fötter granit i olika gråa nyanser men vars gemensamma nämnare är mjukheten. Under tusentals år har stenarna och klipporna långsamt slipats sammetsmjuka av vågorna och allt det som en gång varit kallt och hårt har slipats bort…   Ståendes på en klippa har du framför dig en enorm matta av blågrått vatten i vars solljus det verkar spunnet av grått, blått och silver tråd.

Jag har ett rödögt blinkande monster boendes i min lya. Eller hade rättare sagt. Jag tror att jag tog livet av honom för en stund sedan…  Jag återkommer till dennes historia om en stund.

Håller som sagt på att plocka ihop mitt rum hemma hos mamma och det har gått snabbare än förväntat, mycket har försvunnit ut till grovsoporna som förväntas anlända nästa vecka. Men eftersom jag är som jag är så hittar jag hela tiden underliga saker, ”olästa” tidningar och böcker som jag bara måste kolla igenom, innan jag kan fortsätta med städningen.

I natt hittade jag boken ”Världens största misstag” som jag tog med mig till sängs och efter 1 timme låg jag fortfarande och fnittrade åt idiotiska misstag som begåtts.

Hittade bland annat denna historia och eftersom den var lagom kort så orkade jag återberätta den.

EN HELT VANLIG DAG

19-åriga Joe Ramirez körde till domstolen i en New York – förort för att svara för en trafikförseelse. När hans fall skulle ropas upp, kom han på att hans P-avgift höll på att förfalla så han bad domaren att få gå och stoppa i nya slantar i mätaren. Det fick han lov till.

Joe kom utrusande på gatan och var på väg över, när en polisman högg honom för ouppmärksamhet i gångtrafik. Han gav Joe en böteslapp- och en lång föreläsning. Ja den varade så länge att en lapplisa hann fram till bilen först och gav honom en ny böteslapp. När han kom tillbaka till rätten hade domaren gått på lunch. Joe måste stoppa nya pengar i mätaren tills domaren kom tillbaka. När målet äntligen ko upp så dömdes han att betala 5 dollar, vilket han hade räknat med. Men när han tog fram plånboken för att betala, fann han att han bara hade 2 dollar kvar pga de tidigare böterna. Rätten gick med på avbetalning, förlitade sig på att återstoden skulle betas in senare, men tog hans körkort i pant. Joe som nu var helt pank måste gå de tre kilometrarna hem. När han kom hem låg ett brev på hallgolvet. Det var en inkallningsorder till amerikanska armén…

Och jag tycker att mina dagar brukar vara otursfyllda  :)

Åter till mitt rödblinkande monster. Första natten i lyan upptäckte jag att brandvarnaren i taket blinkade rött med jämna mellanrum. En mycket irriterande upptäckt eftersom jag inte kunde låta bli att stirra på brandvarnaren och vänta på blinket. Efter bara ett par nätter så vande jag mig vid att mörkret av och till bröts av röda snabba blinkningar. Tydligen så blinkar brandvarnaren för att visa att den fungerar och det är ju alltid bra att ha en fungerande brandvarnare. Det enda negativa med en fungerande brandvarnare är (förutom att den blinkar) att den ibland kan börja tjuta och paniken snabbt sprider sig bland folket i dess närhet ännu större blir paniken när brandvarnaren sitter 2,80 meter upp i taket.

I kväll bakade jag bullar som blev kanon bra, alla plåtar utom den sista plåten som blev lite bränd och genast så började det rödögda monstret skrika ut en varning. Larmet satte igång och jag stelnade i chock för en kort stund innan jag besannade mig och insåg att oljudet skulle kalla alla mina grannar till lägenheten om jag inte fick tyst på fanstyget, så jag ställer mig på en stol för att vrida på larmet (som man tydligen ska göra, på landet räcker det med att smälla till larmet).

Nämnde jag att larmet sitter i taket???  280 centimeter upp i luften??  Jag är bara 163 lång och även ståendes på en stol så finns det inte en sportlig chans att jag kan nå brandvarnaren och ska få falsklarmet att sluta tjuta. Eftersom jag inte känner några långa personer i huset så tvingas jag döda monstret med ett välriktat slag med sopborsten. Så fort helgen är över ska jag felanmäla larmet och hoppas att jag slipper pröjsa alltförmycket eftersom jag troligen förstört hela larmet, men vad annat kunde jag göra???

Jag hade valet att slå ihjäl den eller stå i ett hörn och se dum ut i väntan på att batteriet  skulle ta slut. Varför sitter inte mitt larm ovanför dörren där jag i alla fall har en liten chans att kunna nå larmet om jag mot förmodan skulle bränna något igen???