Direktlänk till inlägg 25 juli 2008
Tack vare Karin och hennes kontakter har jag hittat en annan kompis. Då min "svarta djävul" inte längre är säker (har den någonsin varit säker???) och helt enkelt lever sitt eget liv, så ger jag nu upp hoppet om den.
Okej kanske inte ger upp hoppen direkt, men skaffar en ersättare tills jag en vacker dag får tid/ork/råd att laga den så att den blir i skick som ny.
Jag inser helt enkelt att även om jag verkligen gillar min cykel så är den inte helt pålitlig längre och har ett eget liv och vilja. Och när/om jag får jobb i höst (måste ha jobb i höst) så behöver jag ett färdmedel som jag kan lita på.
Nu ska jag ut i solen och sätta mig i skuggan. Ska skriva ett litet kåseri att skicka in till Norrteljetidningen och nu så har äntligen inspirationen infunnit sig, så då är det lika bra att ta tillfället i akt och skriva.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...