Direktlänk till inlägg 31 juli 2008
För första gången på närmare en vecka har jag lägre temperatur än 30 grader i yan.
Är så satans skönt!!!
Skaffade dessutom ett ordentligt korsdrag genom att öppna porten, min dörr och fönstret. Problemet vid tidigare korsdragsförsök har varit att varenda blommkruka i fönstret blåste ner på golvet... Det har jag nu löst så att jag sitter i en djungel och skriver, då allt grönt i lyan står i tryggt förvar på bordet, runt min dator. Bara ormen som saknas för att det hela ska vara riktigt djungelaktigt.
När det dessutom blev svalt i lyan fick jag för mig att baka. Så nu ligger ett gäng nygräddade kanelbullar och vaniljbullar på bänken och doften av nybakat når enda ut på parkeringen.
Ställde klockan på 9 i morse då jag ville hinna städa lite i lyan innan lunchen med Karin, på vanliga stället. Vaknade dessvärre inte förrän klockan var strax efter 11 och fick då upp en jäklafart. Tyvärr så ringde telefonen när jag var på väg ut genom dörren, och eftersom jag är så snäll, så pratade jag i telefonen utan att visa minsta stress eller brådska. Vad vi pratade om har jag dock ingen aning om eftersom jag var så stressad att jag inte riktigt hörde :)
Lunchen var trevlig (som vanlig) och alla möjliga samtalsämnen ploppade upp innan vi försvann upp till expert och Lindgrens på jakt efter en mobiltelefon.
Lagom till sista backen innan hemmet blev himlen över Norrtälje askgrå och det började mullra. Det roliga med att bo vid havet är att åskan inte försvinner utan att den går i cirklar. Den försvinner ut över havet bara för att återkomme en stund senare, mullra lite granna och försvinna bort igen... Så kan det hålla på i flera timmar, så man vet inte riktigt när åskan är över. Men Jag gillar när det är oväder och är inte alltför rädd för blixtarna. Det finns vissa som håller på att pissa ner sig totalt, när blixtarna jagar varandra över himlen. Men sån är inte jag. När den är pricis över huset, kan hjärtat hoppa över ett slag, eller för en sekund byta plats i kroppen, men mer är det liksom inte.
Dags att koka en kopp kaffe, provsmaka en bulle och njuta av regnet som plaskar mot asfalten.
Fick förresten klart novellen i natt! Nästan klar att skicka in den, med andra ord. Ska bara göra lite lättare ändringar och leta efter roliga missar.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...