Ner till apoteket vid sjukhuset och hämta medicin, sedan hem dra för gardinen och fortsätta med novellen. Det var planerna för dagen när jag vaknade men blev det som jag planerade???   Skulle icke tro det! :)

Medicinen fanns inte på sjukhusapoteket så det var bara att hoppa på cykeln och fortsätta in till stora apoteket. Och eftersom jag ändå var nere på stan så var det lika bra att ta en kaffe på stammisstället. Där träffade jag en bekant så korsordet blev bortglömt ett tag medan vi "jiddrade"  om allt mellan himmel och jord.

När hon väl lämmnade mig så ringde mamma. Morsan satt och stirrade på en bänk vid badet, eller rättare sagt så satt hon på en bänk och stirrade... Och eftersom jag nästan åker förbi badet på vägen hem så droppade jag förbi henne. Och eftersom jag ändå var i vigelsjö och Weronicas cyckel som jag skulle köpa finns i vigelsjö, så var det lika bra att även åka förbi Weronica  och kolla på cykeln. Cykeln var kanon så jag cyklade hem med "Svarta djävulen" och hämtades hemma av mamma som körde tillbaka mig till Weronica där vi bytte pengar mot cykeln.

Jag cyklade hem på den "nya" bockstyren som har fotbroms och bra växlar... är inte van med något av dessa  saker, så det lär ju dröjja ett tag att vänja sig :)

Hursomhelst när jag ändå var på språng så gjorde jag mamma sällskap till Högmarsö för att plocka upp brorsan som skulle sluta  23.15... 

Medan vi satt på bryggan,  väntade på brorsan och slog ihjär små bevingade blodsugare så blev vi bjudna på as god  Brylé pudding och  kaffe.

Matte slutade dock närmare en timme innan bestämt så jag hann inte få sååå många myggbett, men de jag fick räcker för resten av sommaren.

Min lugna dag blev en allt annat än en hemmadag.  I morgon SKA jag vara hemma och skriva... Det är planen i allafall!

Ner till apoteket vid sjukhuset och hämta medicin, sedan hem dra för gardinen och fortsätta med novellen. Det var planerna för dagen när jag vaknade men blev det som jag planerade???   Skulle icke tro det! :)

Medicinen fanns inte på sjukhusapoteket så det var bara att hoppa på cykeln och fortsätta in till stora apoteket. Och eftersom jag ändå var nere på stan så var det lika bra att ta en kaffe på stammisstället. Där träffade jag en bekant så korsordet blev bortglömt ett tag medan vi "jiddrade"  om allt mellan himmel och jord.

När hon väl lämmnade mig så ringde mamma. Morsan satt och stirrade på en bänk vid badet, eller rättare sagt så satt hon på en bänk och stirrade... Och eftersom jag nästan åker förbi badet på vägen hem så droppade jag förbi henne. Och eftersom jag ändå var i vigelsjö och Weronicas cyckel som jag skulle köpa finns i vigelsjö, så var det lika bra att även åka förbi Weronica  och kolla på cykeln. Cykeln var kanon så jag cyklade hem med "Svarta djävulen" och hämtades hemma av mamma som körde tillbaka mig till Weronica där vi bytte pengar mot cykeln.

Jag cyklade hem på den "nya" bockstyren som har fotbroms och bra växlar... är inte van med något av dessa  saker, så det lär ju dröjja ett tag att vänja sig :)

Hursomhelst när jag ändå var på språng så gjorde jag mamma sällskap till Högmarsö för att plocka upp brorsan som skulle sluta  23.15... 

Medan vi satt på bryggan,  väntade på brorsan och slog ihjär små bevingade blodsugare så blev vi bjudna på as god  Brylé pudding och  kaffe.

Matte slutade dock närmare en timme innan bestämt så jag hann inte få sååå många myggbett, men de jag fick räcker för resten av sommaren.

Min lugna dag blev en allt annat än en hemmadag.  I morgon SKA jag vara hemma och skriva... Det är planen i allafall!

Hade 34 grader i lyan i natt när jag skulle sova, behöver jag säga att det var VARMT som attans??  

Med fläkten på för full gas och fönstret vidöppet, drog jag ner madrassen på golvet, närmare fönstret.

Med fläkten som fläktade och kyla från den kalla luften utifrån lyckades jag somna vid 4 tiden i morse, till tonerna av åskans muller på avstånd.

Dagen var meningen att bli en bärplockardag hos moster, men när hon ringde och väckte mig lät det som om hon käkat sandpapper, så vinbären får sitta kvar på busken ytterligare någon dag.

Istället blir det en tur till apoteket  och sedan fortsätta på novellen.

Början känns bra och jag har kommit närmare 1 1/2 sida in i den. Inte så långt kvar innan den är lagom lång att avslutas.

Tack Annelie!  Du gav den rätta meningen för att min fantasi skulle sätta igång att spinna och jag har nu äntligen kommit igång med novellen.

"Aldrig hade en allé känts så lång som den hon nu stod framför." Blir den första meningen i novellen och självklart så kommer jag att skicka det första utkastet till dig att läsa igenom!  

Om hundra år kan du säga att du kände den berömda författaren Helena Maxe innan hon blev känd och att du hjälpte henne med de bästa och mest kända romanerna   :)  

Vet inte varför just början är det svåraste att hitta på... Början och slutet är klart svårast, medan det i mitten flyter på utan minsta kontroll. Jag låter hjärnan jobba som den vill och bara trycker på tangenterna utan att egentligen veta vad det är jag skriver. Och för det mesta blir det en massa överaskningar även för mig när jag väl läser igenom vad jag skrivit.

Dags att återgå till novellen!

Dags att ta nya tag. Skaka av mig sorgerna och tejpa upp mungiporna. Mycket att göra idag, eller inte. Ska försöka kasta ihop novellen och skicka in den, även om jag inte har den minsta idé till storyn, så ska jag i allafall lägga pannan i djupa veck och försöka.

Några mil norröver har Elmstanatta hållit på hela dagen och för första gången sedan starten för X-antal år sedan, uteblev jag helt och hållet från den festen. Om sanningen ska fram så saknar jag inte ens att vara där.

För mig har det blivit ett jippo som går ut på att locka hagalna människor att spendera mer pengar än de har råd att avvara på onödiga prylar.

Visst! Många kanske ser jippot som en plats att träffa gamla vänner och ytliga bekanta, som man inte skulle träffat om det inte vore för Elmstanatta.  

Nata var roligare när man var yngre och det var spännande med livligheterna, karusellerna, billiga köpfilmer och en massa billigt godis som man självklart ”tvingades” köpa eftersom det var så billigt.

Tidigare år har det dessutom varit roligare att gå eftersom jag har haft sällskap. För ett par år sedan var det jag, Dennis och Ullie som gick tillsammans i alla fall ett tag innan jag anslöt mig till syrran och alla familjemedlemmarnas gäng.

Förra året var det i sällskap av Ullie ett tag innan jag hamnade som Josefins privata nanny. Men i år är verken släkten där och mina kompisar har jag inte pratat med på så länge att jag inte ens vet om jag skulle känna igen deras röster.

Känner mig åter som femte hjulet under vagnen. Har insett att det finns människor i min omgivning som bara vill umgås med mig om det inte finns en enda människa kvar på jorden som går att umgås med…

Jag gillar mina vänner, alla mina vänner. Men det betyder inte att det bara är jag som måste ta kontakt med dom hela tiden. De har mitt telefonnummer så det är okej att skicka ett kort SMS till mig, bara som en liten påminnelse om att jag inte är bortglömd. De har även min adress så de har min fulla tillåtelse att titta in om de har vägarna förbi.

Jag menar Norrtälje, ligger inte direkt på andra sidan jorden så det vore kul att få ett oväntat besök av någon som jag känner.

Det vore även kul att bli tillfrågad om jag vill följa med ut på stan och kolla kläder eller bara träffas över en kopp kaffe på ett litet café. Det är inte säkert att jag skulle följa med er eftersom jag har mycket att göra om dagarna, men jag skulle gärna vilja bli tillfrågad i allafall. Jag har tröttnat på att bara tas för given. Tröttnat på att vara den som tjatar. Tröttnat på att hela tiden bjuda till och inte få något tillbaka. Tröttnat på att säga ”Ni vet var jag finns om ni känner för att hälsa på”… Jag har lånat ut saker som jag får tjata för att få tillbaka och jag har saker hos mig som är i vägen och som jag trots tjat aldrig verkar bli av med. Jag har ingen stor lägenhet och varje morgon snubblar jag över kassen med tidningar, eftersom jag inte har annan plats att förvara dom på än vid sängen.  Jag börjar tröttna på att förvara en påse tidningar som är totalt ointressanta för mig, men som jag lovat brorsan att skicka vidare till en av mina vänner. Denna vän dyker dock aldrig upp för att  hämta skvallertidningarna och nästa gång jag städar så hamnar kassen åter på stället som brorsan räddade den ifrån… pappersinsamlingen!!!  

Vill du ha tidningarna så vet du var de finns. Vill du inte ha dom så skicka ett jäkla mess och säg det, så jag kan göra mig av med skiten!!!

Kanske jag just nu låter som en riktig gnällspik som tycker synd om mig själv. Och jag tycker synd om mig själv eftersom jag just för stunden har en enorm smärta i svanskotan efter ett fall!

I mörkret trampade jag på en jäkla påse med tidningar som likt en hal ål försvann under mina fötter och tog fötterna med sig i försvinnandet… Med ett pang for jag i golvet och det gör ont i ryggen och handleden som jag tog emot mig med!

Jag ska inte dra alla mina vänner över samma kam då jag har vänner som ställer upp, hälsar på och finns här när jag behöver dom och som jag självklart ställer upp för till 100%.

Å andra sidan så ställer jag alltid upp till 100%, även åt de som jag innerst inne känner att de inte förtjänar min hjälp eftersom jag är tillräckligt blond för att tro att min hjälp uppskattas och att jag ska få något tillbaka som gengäld.

Tyvärr så blir det aldrig så, och jag lär inte heller av mina misstag utan fortsätter att bli besviken. Men jag har som sagt vänner som jag uppskattar och har kul med. Vänner som inte får mig att känna mig genomskinlig och utanför.  

Picknicken i parken var underbar och jag gör gärna om det igen med samma gäng. Tack också för timmarna i hamnen under ”Götheborgs” besök. Jag har aldrig haft så kul och trivts så bra med mig själv som jag gjorde under dessa dagar och det är mycket tack vare er, eftersom jag aldrig skulle haft modet att gå ner dit ensam.

Jag hoppas att mina vänner vet hur mycket de betyder för mig även om jag inte ofta säger det, så gör ni mitt liv mycket trevligare och roligare.  

Och till övriga människor… Ni har mitt telefonnummer om ni känner för att höra om jag lever. Jag slutar från och med i kväll med att skicka mess till folk som inte tagit kontakt med mig den senaste månaden. Jag är inte tillräckligt rik att jag kan kasta bort pengar på mess till vänner som inte själva har lust att höra av sig till mig eller människor som inte ens svarar på mina mess. Kanske har ni mycket att göra, eftersom det är sommar och många av er jobbar eller njuter av semestern, men det är inget riktigt bra skäl till att inte skicka ett mess eller ett litet kort eller… Varför inte tuta när ni kör förbi mitt hus??

Dags att leta fram is ur frysen och lägga på ryggen…

Då vi båda är mer nattmänniskor än morgonråttor, så var det helt okej att bli bjuden på middag strax efter 21 på kvällen.

Jag tackar åter Boel för maten som var supergod. Hur gjorde du med rödbetsblasten? Vill gärna ha receptet!!!

God mat, bra musik och lagom avslappnande samtal är en bra avslutning på dagen som har varit kravlös och lagom tråkig.

Har lagt ut två klädtrasor på Tradera, en svart klänning och min t-shirt.

Ska lägga ut ytterligare en i morgon som jag under dagen lyckats lägga på ett säkert ställe... Måste bara komma på var det säkra ställe är någonstans :)   

Har börjat skriva på kåseriet, det är dock mycket kvar innan jag är nöjd med den texten och kan skicka in den… troligen så kommer jag att ändra hela innehållet innan den anses vara så  ”perfekt” att jag kan lämna in den.

Hamnade även i affären där jakten på den perfekta vattenmelonen inleddes. Ville ha en lagom liten som tar slut inom några dagar och som är tillräckligt lätt att den går att lyfta utan alltför mycket besvär.

Kraven jag hade visade sig vara en aning för stora och i kylskåpet ligger just nu ett jättestort och illgrönt bowlingklot på 6 kg. Jag kommer att ha melon kvar så jag kan göra inlagdmelon till julbordet.

Kommer att äta melon de närmaste dagarna i sån mängd att jag aldrig mer vill se en vattenmelon i ögonen igen.

Tack vare Karin och hennes kontakter har jag hittat en annan kompis. Då min "svarta djävul" inte längre är säker (har den någonsin varit säker???) och helt enkelt lever sitt eget liv, så ger jag nu upp hoppet om den.

Okej kanske inte ger upp hoppen direkt, men skaffar en ersättare tills jag en vacker dag får tid/ork/råd att laga den så att den blir i skick som ny.

Jag inser helt enkelt att även om jag verkligen gillar min cykel så är den inte helt pålitlig längre och har ett eget liv och vilja.  Och när/om jag får jobb i höst (måste ha jobb i höst) så behöver jag ett färdmedel som jag kan lita på.

Nu ska jag ut i solen och sätta mig i skuggan. Ska skriva ett litet kåseri att skicka in till Norrteljetidningen och nu så har äntligen inspirationen infunnit sig, så då är det lika bra att ta tillfället i akt och skriva.