Direktlänk till inlägg 29 augusti 2008
Tillbaka vid datorn igen ett antal tiokronor fattigare.
Som alltid så stod Karin och väntade på mig. Jag vet inte om det alltid är för att jag är något sen eller för att hon tar det säkra före det osäkra och alltid är ute en stund i förväg.
Det blev inte stammisstället denna kväll, men ändå så beställde jag samma sak som jag alltid brukar beställa. Är jag en vanemänniska eller är det bara min fantasi som ställt in föreställningen för kvällen??
Det kan ju vara också att min ekonomi styr mina beställningar… Så från med söndag kväll blir det makaroner med ketchup eller nudlar för hela slanten.
Innan jag trasslar in mig i underliga händelser som sker runt mig, så kan jag berätta att en utredning startar 4/9. Utredningen ska ta reda på om jag verkligen har ADD eller om det bara är livligfantasi som jag lider av… Kanske det kommer fram under utredningen att jag inte bara har ADD utan även att där andra har en hjärna har jag vaniljsås. Och därför orsakar att jag är som jag är J
Kanske läkarna tillslut inser att det är synd att låta mig lida i onödan och sätter en elpistol mot tinningen på mig… Nej det skulle de aldrig göra. Jag litar på sjukvården (ibland i alla fall) och tror att de gör sitt bästa för att jag ska bli en vanlig blek och tråkig Svensson, som aldrig är nöjd.
Jaja, den som lever får se.
för stunden följer både jag och Karin en mycket spännande följetong på datorn och vad som helst kan ske på slutet… Följetongen heter ”försäljning på Tradera”.
Micke lämnade Norrtan och jag fick för en stund sedan veta att han kom hem till far och att de båda överlevde de köttbullar som jag lagt i matlådor. Pappa tyckte de var goda medan Micke tyckte att de var bleka i smaken… Hmmm.
Årets första studentfest går av stapeln i kväll i huset bredvid mitt. Stänga fönstret eller öronproppar är valen jag har i kväll om jag vill sova. Det är det värsta med att bo bland unga ungdomar… de festar dygnet runt och för ett jäklans liv. Plötsligt förvandlades Helena till sin stendöda äldre släkting som hela livet klagade på allt och var uråldrig redan som liten...
Dags att se slitet på dagens avsnitt i följetongen.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...