Elias med sin farbror Micke och farfar  i väntan på maten

                              Micke och Elias flirtar med varandra

En bild där Elias liknar sin pappas bild på "Facebook" (hehehe)

Bilden under är orginalet.

      Elias och Micke på balkongen hos Micke på Östermalm

    Man får inte bjuda ett barn på cigg... Fy på dig Micke!!!

Vy från Mickes "lya" på Östermalm.

Någon som vet vad "Pyramiden" mitt på bild är för någon byggnad?

Jag är för stunden hos faster Helena i Norrtälje, då både mamma, pappa och farmor jobbar.

I dag var det meningen att pappa, jag och Helena skulle åka ner till Stockholm, men pappa var tvungen att jobba, så det blev bara jag och Helena som åkte ner.

Efter lunchen placerades jag i den lila barnsitsen på pakethållaren och sedan rullade vi ner till bussstationen. Helena var tvungen att tvungen att köpa ett häfte och det tog en evighet innan hon var klar. Jag hoppade nästan jämfota av spänning när bussen väl kom och vi kunde kliva på. Helena tvingades hålla ett hårt tag i min hand då jag i brådska över att komma ombord höll på att springa omkull ett par gamlingar och försökte även tränga mig före. Men trots att det var folk före oss i kön så fick vi de bästa platserna… Längstfram!!!  :)

Helena kopplade på mig bussbältet och det var spännande att se busschauffören köra.

Jag vill nog också köra buss när jag blir stor!

En liten bit efter att vi lämnat Norrtälje somnade jag och Helena väckte mig när vi närmade oss Danderyd, jag var så trött att ögonen gick i kors.  

I Danderyd fick jag en korv i väntan på bussen ut till Solna där farfar bor. Hann inte ta mer än någon tugga på korven förrän bussen kom, men chauffören var snäll så jag fick äta korven på bussen, fast det står att man inte får det. Jag satt mig längst bak i bussen och höll i mig hårt eftersom det inte fanns något bälte.

Helena ringde farbror Micke som skulle skynda sig att möta oss, men han dröjde lääännnngeeeeeeeeee. Helena letade reda på en tråkig lekpark och jag var snäll så jag lekte där ett tag innan jag tröttnade och vi började gå mot farfars port. Bakom farfars hus fanns också en lekpark som var roligare. Något barn hade glömt alla sina sandsaker i sandlådan och det var massa bilar, oj vad det var kul att leka med dom! När farbror Micke väl kom så hade jag inte alls lust att lämna lekparken så Micke gick upp till farfar medan Helena var kvar i sandlådan. Det kom en liten flicka med sin mormor som pratade utländska (kinesiska). Flickan var jätte söt och Helena glömde nästan bort mig och lekte med den lilla flickan nästan hela tiden. När jag tröttnat på sandlådan och de andra barnen förstört tillräckligt så gick vi in till farfar. Han bor på 4:e våningen och jag fick åka hiss upp till honom. Hissen var lite läskig då det var en hiss som man kunde se ut genom dörren och den knarrade hela vägen upp.

Jag har inget minne av att jag träffat farfar tidigare, så han var lite läskig.

Han hörde lite dåligt så jag fick skrika när jag pratade med honom, men han verkar vara snäll.

Farfar, jag, Helena och farbror Micke gick ut på restaurang och åt. Farfar gick med något som såg ut som en stor gåstol, och han gick så långsamt att jag tvingades stanna och vänta hela tiden. Jag tyckte att farfar kunde springa ikapp oss, men farbror skrattade bara och frågade om jag trodde att farfar kunde springa när han knappt kunde gå…  

Jag fick en stor tallrik med två grillkorvar och pommesfrittes (stavas det kanske inte… ) och en flaska Coca-Cola. Stolen jag satt på var så låg att jag hade hakan på bordet och Helena sa att jag inte behövde några bestick utan kunde äta direkt från tallriken. Servitrisen var snäll så hon hämtade en barnstol som jag fick sitta i och plötsligt var jag lika lång som Micke och farfar. Eftersom Micke sagt att han hade en present till mig och Helena lovat att jag skulle få åka mer buss så började jag tjata om att åka buss, innan de andra hunnit äta upp. När alla var mätta och glada så betalade Helena och vi gick hem till farfar och hämtade våra väskor, innan vi sa hejdå till farfar och hoppade på bussen. Micke bor på Östermalm och där bor bara fina människor. Fina människor och Micke (hihihi). Micke bor högst upp i ett hus och jag kände mig nästan som ”Karlsson på taket” när jag stod på balkongen och såg ut över alla hustaken.

Jag fick en gitarr och ett piano av Micke. Han sa att jag kunde spela på de när jag ville väcka mamma, pappa och mormor på mornarna. Pianot lät väldigt högt, skulle inte förvåna mig om mamma gömmer batterierna till mina nya instrument. Micke följde oss till tunnelbanestationen. Jag tror inte riktigt att han litar på att Helena hittar rätt…

Jag har inget minne av att jag åkt tunnelbana och det var ganska läskigt att vara under jorden i en tunnel och tunnelbanan lät så högt när den kom. Den såg ut som en stor orm som ringlade fram.

Bussen till Norrtälje kom ganska fort och busschauffören var jättesnäll. Han förklarade att han var tvungen att följa tidtabellen och inte fick åka innan den rätta tiden. Att folk som ville åka med, skulle bli arga om han åkte ifrån dom och inte höll tidtabellen.

Jag var ganska trött och somnade på bussen. Jag fick sova närmare en timme innan Helena väckte mig och sa att vi var framme. Det regnade i Norrtälje och min cykelstol var alldeles blöt när vi skulle cykla, så Helena tvingades torka av den innan jag kunde sitta. Det var jätte mörkt när vi cyklade hem till Helena och hon sa att hon kände sig som en blöt katt. Hemma så fick jag välling och en pyjamas innan Helena kastade mig i sängen och satt på den lugna musik skivan.

Mamma kommer nog att bli jätte arg på Helena som inte bäddade ner mig i sängen förrän strax före 22.

I morgon ska jag hem till Boel och titta på hennes sköldpadda.

Kanske får jag även åka buss eftersom Helena måste hem till farmor och hämta en bok som Helena måste ha på fredag.

Eftersom Helena vill sova, så slutar jag skriva nu.

God natt!

P.S mamma jag ringer dig i morgon (onsdag) D.S 

Klockan närmar sig morgon med stormsteg och min säng är stulen!

Det är kanske inte direkt så att jag haft inbrott och att tjuvarna valde mellan att sno med sig min dator eller sängen. Utan jag har besök som ockuperat sängen och tagit alla mina gosedjur som gisslan.

Det roliga är att jag och Elias har samma humor och då skiljer det ändå närmare 29 år mellan oss, och ibland har jag känslan av att det är han som är den äldsta och förståndigaste.

Dagen har bestått av turer på två hjul.

Elias älskar att åka i barnstolen jag fick på köpet när jag köpte den nya cykeln. Jag vet inte om jag ska skratta eller rodna när vi rullar förbi främlingar och han glatt ropar: - Hej hej! Nu åker jag i min fina stol… visst är den fin!?  

I dag blev det en tur till lekparken i Societetsparken och eftersom det regnade så hade vi hela parken för oss själva vilket betyder att även Helena hoppade runt och hade super skoj :)  

Med mörkret kom min egen grönsakshandlare förbi och levererade med ett leende två knippen grön sparris och ett gäng mycket mogna bananer. Bananerna ska få se delar av Stockholm, då vi ska resa ner till min pappa och Elias farfar i morgon.

Micke mumlade något om att ta min far på promenad och parkera honom i lekparken. Jag hoppas att lekparken är för att Elias ska bli glad och inte för att min far plötsligt gått tillbaka till barndomen och vill återuppleva känslan av att gunga gungbreda…  

Fick i går veta av en ny heltids granne att sommaren verkligen är över. Många av utbildningarna här på Nordrona börjar i dag och skolstarten är för mig det verkliga hösttecknet.

I går var det för övrigt fullfart här i huset. Möbler flyttades, rum städades och flyttbilar for i skyttetrafik på parkeringen. 

Lägerskolan lämnade huset i går och elever började flytta in i huset i går.

Jag tror inte att jag skulle kunna flytta in i en lägenhet på söndagen och börja i skolan på måndagen. Jag behöver mer tid på mig att boa in mig i en ny lya, innan jag kan koncentrera mig på annat.

Det är bara någon lägenhet på mitt plan som är ledigt, så framöver kan jag räkna med att det kommer att vara mer liv än det varit de senaste månaderna.  

Om ett tag ska jag vara hos moster på lunch. Hennes barndomsvän Birgitta kommer också. Så nu ska jag ut och skruva fast barnstolen på pakethållaren eftersom mamma lämnar Elias hos Jane och vi ska cykla hem.

Dags att göra lite nytta.

På grund av allt godis jag tryckte i mig i går så hoppade jag över den vanliga kebab tallriken och tog istället Ost och skinksallad med skinka.

Dagen var bra. Hittade inget plagg på Kappahl, vilket var ganska tur med tanke på att jag inte har råd med onyttigsaker som nya kläder, godis och annat som gör livet roligt.

Nu ska jag krypa ner under täcket och fortsätta stirra på "Hemsökta hus".

Sitter här i soffan och njuter av tystnaden. Inte ett skrik så långt hörseln når och det är såååå skönt efter i fyra dagar ha levt som på ett dagis. Inte ens teven är påslagen, utan det är jag och tystnaden som njuter. Men vad vore myset utan smågodis?

Gick en aning till överdrift i går när jag skulle köpa godis till min och Karins filmkväll, så jag sitter fortfarande med närmare 1 kg smågodis kvar. (lite til överdrift var kanske en... överdrift. Men jag härjade som en tok i godislådorna på flygis, så det bara hände )  

Har varit nere på stan i en regnskur, så jag är blöt som en disktrasa och kall som en isbit för stunden. Dags för varma kläder och en kaffe.   

Hamnade med Karins hjälp framför en film som jag starkt kan rekommendera. 90 minuter av underbar humor och många skratt!

 ”License to Wed” med Robin Williams, John Krasinski och Mandy Moore.

Ben Murphy har precis förlovat sig med Sadie Jones som alltid drömt om ett traditionellt bröllop i familjekyrkan.

Problemet är bara att kyrkan St. Augustine bara har en enda ledig tid de närmaste två åren, vilket är om några dagar, och den karismatiske pastorn Frank vägrar att välsigna det unga paret innan de har gått igenom hans patenterade idiotsäkra giftermålskurs.

 Giftemålskursen tar normalt tre månader, men nu har de bara tre veckor på sig att klara testet.

Hur mycket litar de på varandra? Hur väl känner de varandra och vet de hur man bråkar på ett bra sätt?
Ben och Sadie ska få veta om de har vad som krävs för att klara sig uppför altargången… och leva lyckliga i alla sina dagar.

Stötte på jourbilen utanför. En Helena hade ringt eftersom det var stopp i avloppet och för bara en kort stund funderade jag om det var jag som ringt. Men mannen började prata om ett läger och jag insåg att det var någon förälder åt småråttorna som hade ringt. Spetsade öronen för att kunna lyssna ordentligt medan jag samtidigt satt på trappan med en cigg och försökte se uttråkad ut. (varför är det så hemskt om någon blir påkommen med att tjuvlyssna?? ) 

Mina stora öron uppfattade att någon försökt spola ner ett tandborst fodral och misslyckats med försöket, med ett stopp i muggen som följd.

Försökte att inte le åt tanken att spola ner ett fodral i toan. Varför inte ta upp fodralet innan de spolade istället för att hoppas på det bästa, att det skulle fungera?

Å andra sidan var jag själv en idiot när jag var yngre än tonåren.

Jag ville testa om aceton verkligen var så brandfarligt som det stod på flaskan…  

Kunde kanske vara ett spännande test om inte min favorit kanin blivit totalt ihjälbränd ( kaninen var av plysch, så jag är ingen djurplågare om nu någon trodde det! ) Även sängen blev lite svart.

Hur jag nu kunde komma på idén att testa acetonens brandfarlighet i min egen säng är gåta som jag inte kan svara på.

Hjärnsläpp, oförstånd eller född som pyroman…  Bara att välja:)

Blev tillfrågad om jag hade lust att hjälpa Danne med att tömma hans lägenhet. Han skulle messa mig när han var i närheten av Norrtälje. När han ringde så var huvudkudden fortfarande min bästa kompis, men jag lovade att komma så fort jag bytt pappas telefon.

Jag hoppade i kläderna och kastade i mig en koppa kaffe lika snabbt som en sengångare, innan jag for ner på stan. Mobilen var inget problem att byta eftersom ingen av den modellen kunde ladda. Efter ca halvtimmen hoppade jag glad och nöjd ut ur affären med en ny telefon i seniormodell under armen. Hoppade på cykeln och for iväg till Dannes lya. Utanför porten stod en Volvo med släp. Irriterat gick jag uppför trappan och funderade elaka tankar om min bror som jag var säker på satt och fikade i godanro och inte flyttat ut en endaste möbel i väntan på mig. Till min förvåning så kom jag i lagom tid till dammsugningen :)

Jag hann med att bära ner en papperskorg och en säck med tomglas innan lägenheten var tömd och klar. Som tack för hjälpen bjöd Daniel på lunch. Det känns inte riktigt rätt att jag gjort nada men ändå fått en lunch betald.

Får gottgöra Danne nästa gång.   

På fredag är första träffen på skrivarkursen.

Vi blir tio elever med fördelningen, nio tjejer och en grabb. Fick i dag ett utskick med de övrigas bidrag som ska läsas igenom och kommenteras. Kommer att ha fullt upp hela veckan och även om det efter första genomläsningen känns som om alla ligger på samma nivå, så fastnade jag för vissa av texterna. Även om jag hela tiden haft en känsla att min egen text är i samma klass som en tredjeklassares, så är jag efter att fått den utskriven, ganska nöjd med resultatet. Även om det fanns en del jag kunnat skriva annorlunda så duger den. Jag har inget att skämmas över!

Nu ska jag rulla iväg till Flygis och köpa godis. Det vankas filmkväll hos Karin.