Det börjar gå utför. Mina sightsingar började med buss, övergick till lastbil och i dag blev det… sjuktransport.  

Jag var ledsagare åt min far och han som är en envis, halvdöv och tystlåten norrlänning behöver självklart tre stycken ledsagare.

En original ledsagare och två reserver  :) 

En som rullar rullatorn och två som bär kassar eller sanningen var nog snarare en ledsagare och två liftare. 

Är det bara min far eller krävs det att man måste vara i hans ålder för att förstå hur en ung (enligt sjukgymnasten) 70-åring tänker, är och fungerar?

Jag menar, för bara en vecka sedan så vägrade han att åka till sjukan och i dag satt han i fåtöljen och höll så hårt i armstödet att vi nästan fick bända upp hans fingrar så vi kunde få ut honom från sjukan.

I början av veckan var han (enligt honom själv) för frisk för att vara på sjukhuset, men när han väl började se stället som en semesterort, så ville han liksom alla andra att semestern inte skulle ta slut.  Jaja, allting har en ende utan korven som har två.

Vad har annars hänt under dagen?

Eftersom jag hade en egen ledsagare med mig som är dubbelt så smart som mig och dubbelt så mörkhårig förflöt dagen lugnt. Jag skuggade Karin och lyckades hålla mig någorlunda på rätt spår, det var bara i Solnacentrum då det blev lite problem då jag trodde att hon viste vart vi skulle och hon trodde att jag viste vart vi skulle och vips så irrade vi runt och letade efter att apotek som visade sig ligga på andra sidan centrum.

Eftersom vi ändå var i Solna så var vi tvungna att göra ett besök på den ökända ”gyllene måsen”. Hungern var stor och ett toalettbesök behövligt så vi knatade in på de närmaste toaletterna vi kunde hitta och det var just ”Donken”. Förra gången jag var på besök på toaletten så väntade närmare 12 poliser utanför dörren, den chocken fick jag inte i dag.

Kvällen blev trevlig. Efter att ha skilts från Karin så vandrade jag och Boel till bryggan, snackade skit och drack öl.

Vid 21.45 eller något knatade vi uppför helvetesbacken, Boel dragandes på min cykel och jag bärandes en halvfull starkölsburk.

schimpanser.

Skrikande barn som skrattade, rusade, skrek och drev mig till vansinne. Nu har i alla fall huset tystnat och jag kan njuta av ”mord i sinne” i lugn och ro.

Varför är engelska deckare bättre än amerikanska???

Vad är det engelskmännen har som amerikanarna saknar?  

Måste bara poängtera att jag inte hatar barn. Inte barn i allmänhet, men när de stör genom att springa och skrika i korridoren så ogillar jag barn. När de åker skatebord under glada tjoande under mitt fönster, då är jag mer spindel vän än barnvän. Och när de ringer på min dörr bara på skoj, då är jag även farlig, speciellt när jag ligger och sover och vaknar av den vidriga signalen som alltid  får mig att studsa högt och utropa ett högt "hjälp!!!" och sedan skratta hysteriskt.... 

Även när jag vet att dörrklockan ska ringa så hoppar jag.

Jag hatar inte barn, det är bara i vissa situationer som jag önskar att de kunde flyga och fara. :)

Hamnade i Solna som planerat, med den buss som jag planerat och dagen förflöt nästan som planerat (kors i taket! ). Den nya nyckeln fungerade i dörren vilket inte var troligt, men en glädjande överraskning, speciellt då jag annars skulle ha tillbringat ett antal timmar sittandes i en trappa och svära tillräckligt mycket för att borsta tänderna med tvål det närmaste året. Eftersom jag inte gillar tvål så är jag glad att nyckeln passade och jag kunde komma in i lägenheten.

Micke hade inte kommit så jag började pyssla lite. Tvättade alla speglar och andra blanka ytor som jag hittade. Hittade brorsans radio bakom en gardin och till tonerna av Sven-Bertil Taube (den enda skivan jag hittade i lägenheten som bäst passade mitt humör) fixade jag hela lyan. Dammsög på alla ytor, skurade med skurborst och moppade. Torkade alla dörrar och dörrkarmar jag hittade. Även micron fick sig en genomgång och jag är faktiskt ganska nöjd med mitt arbete, även om det fortfarande finns ostädade ställen som jag glömt. Kom just på något som jag skulle fixat, innan dörren slog igen bakom ryggen på mig... taklampan ser ut som någon krockat med den vilket det i och för sig gjort. Både sängen, soffan och nya soffan var tillräckligt höga för att få lampan att gunga och flytta sig. 

Micke fick annat planerat så honom har jag inte sett på hela dagen.  Jag hoppas verkligen att han dyker upp i morgon, då vi ska "befria" pappa från sjukan. Utskrivningen är klockan 13 men jag ska försöka vara nere vid 12.30

Innan jag åker ner så ska jag handla lite "nöda mat". pappas kylskåp gick sönder (sladden var urdragen), så allt ätbart fick slängas.

I morgon väntar även middag med Karin, vilket jag verkligen ser fram mot. Behöver en paus och tänka på annat och då finns det inget bättre än att umgås med bra vänner.  

På lördag ska jag hjälpa lillebror (Daniel) att flytta ut lägenheten. Allt ska ut så Paulina kan plocka in sina egna saker.

På söndag vet jag inte riktigt vad jag gör, men jag måste nog städa lyan lite då jag troligen får manligt besök i början av veckan... Ska troligen sitta Elias vakt :)  

Japp! Jag var nere i Stockholm… Behöver jag berätta vad som hände????  Denna gång blev det dock inte sightsing med buss utan med liten lastbil.

 Vi skulle  åka från Solna till Östermalm och Micke var vägvisare…  Vägen mamma blev beordrad att köra slutade med en cykelväg, vad finns att säga? Syskonen virrpanna är i Stockholm :)

Hur har annars dagen varit? Lång och jobbig. Har burit en massa skräp från pappas lägenhet, städat, burit möbler jag fått av Mickes trevliga hyresvärd… m.m m.m

Dessutom hakade jag fast mig själv i en skruv som satt i en dörrpost. Tunikan klarade sig otroligt nog, men jag har en ful rispa på magen, det gjorde ont som tusan. 

Det blev som jag förutspått ett krig i lägenheten, vilket gjorde att den ena kastade väskan på ryggen och drog.

Men lägenheten är i bättre skick än skulle ha varit med faden i den, tyvärr. Micke har gjort ett otroligt bra jobb med att städningen och allt annat.

I morgon ska jag ner till Solna och hjälpa Micke med den sista städningen, så allt är tipptopp, till pappa kommer hem på fredag.

Ska nu krypa ner i soffan, stirra på en film och lyssna  på smådjävlarna som rusar i korridoren. I hela huset, alla lediga rum har smådjävlar bosatt sig och jag är ganska säker på att jag hörde en trombon tjuta i eftermiddags. Smådjävlar med instrument… Stackars mig, som bor i samma hus som dessa.

Vad är straffet för att trycke ner en trombon i halsen på en liten djävul?

Öronproppar in i öronen och sedan höja volymen på dumburken så jag bara hör vissa ljud men utestänger de jobbiga ljuden.

Blääää  för djävulsödlor!

klockan är 07,35 och jag är faktiskt vid liv!

I går på väg till Åland så ändrades min klocka automatiskt till finsk tid och troligen så tror den att den fortfarande är på Åland för den går en timme före. Snacka det blev ett brutalt uppvaknande när mobilen visade 07.55 och jag viste att mamma skulle hämta mig 08.00

men det gick snabbt att ta sig ur sänden.

Nu har jag både tid att äta frukost och glo en stund på dumburken. Men nu är det 10 minuter kvar så kanske dax att sätta lite fart.

Nu är det dags att diska, dricker kaffe ur en blå plastmugg (med ett öra och inte två) och använder en gaffel att röra runt med. Det hade väl varit helt okej att behålla disken på bänken, men det tar sån tid att få upp näskaffekornen ur burken med en gaffel, de försvinner liksom från gaffeln (äta soppa med en gaffel stuket).

Hur som helst så landade jag i Sverige klockan 15 (svensk tid) och klev för knappa timmen sedan in genom dörren. Klev är kanske ett för starkt uttryck då fötterna värkte. Skosnöret gått upp och knäade nästan under min packning. Jag hade 3 kassar i ena handen, en blå skurhink i den andra handen och två papperskorgar under armen, dessutom hade jag ett jäkla moppskaft släpandes efter mig som en väldigt råttsvans … likstel råttsvans.

Varför tror jag alltid att jag sparar tid genom att bära upp allt en gång istället för att gå flera gånger?? Om jag går flera gånger så slipper jag alltid se ut som en illröd, svärandes ”baglady” som knatar runt med hela sitt liv i papperskassar ( tycker plötsligt synd om sniglarna som ”går runt med huset på ryggen, jag blir trött bara av att släpa lite kassar)   

Alltid när jag varit ute med moster så kommer jag hem med en massa kassar och påsar, även när jag absolut inte behöver handla så kommer packåsnan släpande med massa bra-att-ha-saker. Det enda bra-att-ha-sakerna hittills varit bra till är som tjuvalarm. Placera kassarna innanför dörren och förhoppningsvis lyckas man åtminstone få en kille på fall… Och garanterat är det snubbelputten bredvid som inte ens håller reda på sina egna fötter (jippie… eller något!).

Nu backar vi bandet ett par timmar.

Moster skulle hämta mig 7 minuter över halv 9 (08.37). Hon skulle åka halv hemifrån och det tar exakt 7 minuter att åka till mig, därav den underliga upp plocknings tiden.

Klockan 8 ringde moster för att kolla att jag var vaken och självklart så var jag inte vaken.

Vilket betydde att det blev ör mig 37 minuter med den stress som en irrande orienterare utan kompass i en mörk grotta, måste känna.  Mycket spännande! (Jag jobbar bäst under stress!)

Hittade ett par sprillans nya jeans i garderoben, skitsnygga så de plockade jag fram för att vara finklädd på resan. Efter att tvingats ligga på sängen för att överhuvudtaget få igen gylfen, valde jag att byta byxor eftersom jag knappast kunde andas i jeansen, än mindre klara av att äta buffé på båten. 

180 kr + ät så mycket du vill = byxor med resårmidja.

Kom till Grisslehamn utan några större problem och kämpade oss upp på Ålandsbåten. Kaffe i caféet var första målet. Jag och Erika gick upp medan min moster och hennes bästa vän (rullatorn) tog hissen. Erika ställde sig i den närmare kilometerlånga (bara lite överdrivet) kön medan jag knatade runt och letade ledigt bord. Då det bara fanns ströplatser och vi ville sitta tillsammans eftersom det är så jobbigt att prata med varandra om vi sitter i olika hörn av rummet.

Så vi lämnade caféet och väntade utanför hissen på att moster skulle anlända till vårt våningsplan. När hissen plingade och dörren öppnades och moster tog ett steg framåt så puttade vi tillbaka henne in i hissen och skickade alla tre, upp en våning (3= moster, rullator och hissen). Okej puttar kanske är elakt att säga men vi skickade de vidare i alla fall och fick bord i nästa café vi hittade.            

Resan till Åland gick bra och jag tappades bara bort en gång!

Jag har en tendens att försvinna i affärer. Jag vet inte om det beror på att jag går snabbare än de andra, att jag vet vad jag vill ha och därför inte stannar och studerar varje myra jag ser, eller om det är för att jag tröttnar på folk och vill ut från affären så fort det bara går.

Det är dock svårt att helt och hållet försvinna på en båt, eftersom man sitter fast på en farkost mitt ute i ingenstans och enda chansen att helt tappa bort sig vore att hålla för näsan, se upp för kallsupar och hoppa (kvinnor och barn först… ) Men om jag nu tappas bort på båten så återfinns jag inte bara mot beskrivning i informationen utan jag letar mig fram till närmaste pokermaskin och står där tills hjälpen anländer. (går man vilse i skogen, krama ett träd, går du vilse på ålandsbåten krama ett ölglas... eller en pokermaskin)

I dag hann jag förlora 50 enkronor innan kusin vitamin hittade mig.

Trots törst så tackade jag nej till en öl.  Erika drack dock glatt (glaset blev tomt i alla fall). Själv hade jag fullt sjå att hålla kaffet på plats i magsäcken. Jag brukar aldrig bli sjösjuk, men snacka båten kändes ostabil i dag. Kan bero på hunger från min sida eller att jag hölls fången av pokermaskinen, en aning för länge och att kortens fladdrande gjorde mig en aning yr i planeten och ostadig i gympaskorna, men jag överlevde i alla fall.

På vägen tillbaka vankades det buffé och det var såååå gott och såååå mycket mat. Efter en stund blev det rökpaus för mig och Erika så vi lämnade för en kort stund moster vid bordet och knatade iväg. ( Vi lämnade en kort moster vid bordet en stund  : D   )

När Erika kom tillbaka in i matsalen stod moster upp vid bordet (inte på bordet) och viftade med båda armarna mot Erika. Erika som var tvärsäker på att moster fått syn på en val, säl  eller ubåt, utanför fönstret och viftade nu med armarna för att Erika inte skulle missa händelsen. Erika började springa mot Jane, när Erika kommit lite närmare bordet, så skriker moster högt så alla i hela restaurangen hör ” Glöm inte Tonys snus!!!!”

Under en timme på väg till Sverige kan man köpa snus i taxfreen (idiotiskt enligt mig, men så är det). Och tiden är 14,30 -15,30… men är det svensk eller finsk tid??? Det stod det ingenstans, så när moster tittade på mobil klockan visade den 15.20 vilket gav Erika 10 minuter att köpa snus till maken. Erika kilade iväg med raska skutt och hjärtat i halsgropen och kom tillbaka en stund senare skitirriterad. Det visade sig att Janes klocka automatiskt gått över till finsk tid och snustiden var svensk tid, vilket gav Erika 10 minuter muttrandes i kön framför ett låst snusskåp.

Utöver det gick resan bra och båten höll sig flytande ända tillbaka till Grisslehamn. Vi kastade av Erika vid bussen och for därefter ner på stan, jag med en shoppinglista i högsta hugg. Jag fick tag på allt som jag skulle och är faktiskt ganska nöjd med dagen.

I morgon ska jag och alla kassar ner till Stockholm. Mamma hämtar mig kl 08.00 (hjälp!!!), men det är väll bara att pallra sig upp om jag vill med i bilen och slippa bussresan.

Morgondagens teaterpjäs kommer garanterat att hamna på bloggen, eftersom jag troligen kommer att explodera efter ett par timmar i Stockholm och begå familjemord genom att slå ihjäl bröder och mödrar med soffkuddar eller kväva dom med toalettborsten, lite beroende på vad som finns närmast när jag börjar se brandkårsrött.

Det har nämligen inhandlats en ny säng till far och en ny soffa till samma gubbe. Hur tusan det ska få plats i hans lilla lägenhet kommer att bli ett riktigt IQ test för oss i morgon. Jag tror nämligen inte att det kommer att gå. Enda sättet är att få in allt i den lilla lägenheten, är att ställa sängen på soffan (typ våningssäng med väldigt nära taket i underslafen). Eller i pappas fall så kanske det är bättre med soffan på sängen, eftersom han då inte kommer att ha en chans att falla ur bingen.

-"Hur mår din pappa?"

-" Njaaa, sådär! Han har stor press på sig för stunden... men om du återkommer i morgon kanske hans "softa" problem lättat från hans axlar"

Klockan närmar sig mycket och jag ska upp om alldeles för få timmar. Dessutom tog just mina hallonbåtar slut.

Hur lång tid tog dagens blogg att skriva? Jo närmare 400 gram hallonbåtar…  

Slapp cykla runt med en golvmopp i högsta hugg då jag aldrig hann köpa moppen innan jag hoppade på en blå buss till Stockholm.

Planen var först att kika in på Danderyd för att genom möte få reda på vad för hjälp pappa kan få i hemmet när han kommer hem. Därefter skulle det bli en liten tripp till Mörby centrum för att handla porslin och lite annat. Och varför gå från Danderyd när man kan åka tunnelbana?

Berättade jag att det var jag och Micke som skulle shoppa???  

Väl på perrongen så bestämdes det raskt (Micke bestämde) att vi skulle till Myrorna istället.

Jag hängde med som en liten vante och efter en tur med tuben, ett par promenader så hade jag efter ett tag inte en aning om var jag var.

 Hamnade någonstans ,vid en i mitt tycke rolig affär som sålde ljus, porslin och annat spännande till bra pris.

Vi knatade in där för att jag skulle titta och vi kom därifrån med tre fulla kassar och 700 spänn fattigare.

Dessvärre var det ingen shopping till mig, men en jäkla massa till fadern.

Kände mig som en liten arbetsmyra när jag släpade runt på kassar och påsar. Knatade hem till Micke på Östermalm och käkade Thaimat, medan vi snackade skit.

Hamnade i hans soprum och hittade en barstol som var felfri, som kommer hem till mig på onsdag.

När vi var på väg upp så träffade vi Mickes hyresvärd Håkan som är på väg att göra sig av med en massa saker, så om jag har tur så kommer jag på onsdag att vara ägare till köksbord, stolar, bokhylla, två sängar, sängbord och en golvlampa… 

Nu är det bara en lägenhet kvar  :)

Då Micke är på väg att flytta från Östermalm så försöker han pracka på mig en massa saker och eftersom jag har så svårt att säga ”nej”, så fick jag en kasse med massa roliga saker med mig hem.

Ett stort fat och en gigantisk mamutstor tavelram.

Okej den är bara 30x40 cm stor, men försök att transportera en tavla i den storleken på cykeln, tillsammans med en väska proppad med kläder och annat. Jag är förvånad att väskan inte rymde från pakethållaren fler gånger än den gjorde. 

I morgon är det Ålandsbåt som gäller och moster hämtar mig 8.30 (hick, fytusan och attans också) . Så nu stänger Helena igen butiken för idag och kryper ner under sängdunet.  

När jag i går eftermiddag satt och planerade dagen, så skulle den bli lugn.

Ringde brorsan (Micke) och frågade om jag skulle köpa något till pappas lägenhet, då Micke av vad jag förstått gått som en tornado genom pappas lägenhet och kastat allt som inte varit fastspikat, i svarta sopsäckar. Så jag gissade att det behövdes lite nytt till pappas lya.

Fick en liten inköpslista som bestod av porslinskoppar, tallrikar och assietter och golvmopp med tillhörande hink… Att ta porslinet på cykeln skulle vara riskabelt men skulle kunna fungera om jag undvek gropar (lycka till Helena) och höga trottoarer…

Men enda sättet att få hem golvmoppen och hinken från andra sidan av stan var att likt en liten påskhäxa flyga på moppen och ha hinken hängande som en kaffekanna framför mig. Insåg jag att jag behövde hjälp med transporten av mopp och porslin så jag knappade in ett SMS till min moster.

Behövde inte smöra alltför mycket innan hon gick med på att leka flyttbil.

Allt var klappat, planerat och klart när jag gick till sängs en bra bit efter midnatt, så jag kunde somna lugnt.

Det falska brandlarmet i gårkväll gjorde tyvärr att mina nerver inte riktigt varit så avslappnade som jag önskat, så vid minsta misstänkt ljud under natten har jag vaknat.

Vid sju i morse var jag halvvägs ute genom dörren innan jag riktigt förstått vad som hände. Det började pipa/tjuta något otroligt och fortfarande halvsovande for jag upp ur sängen som om jag satt fast i en fjäder som plötsligt fälldes ut (fjoonng…).  

Innan jag kommit alltför långt så insåg jag att det var måndag morgon och sopbilen som backade nedanför mitt fönster. (Jag bor granne med soptunnorna). Lugnt men med hjärtat i halsgropen smög jag tillbaka igen och kröp åter ner i bingen. Lyckades somna och väcktes av hårdrock från mobilen, min mor ringde.

Hur hon kan tro att jag är vaken 8.45 är för mig en gåta, eftersom det var månader sedan som jag var vaken såååå tidigt. Hursomhelst så tror jag att jag svarade, musiken tystnade i alla fall.

Jag tror att hon ringde så tidigt som hämnd för att jag messade henne vid 2-tiden i natt.

Med munnen full av frukost och blicken fäst på simhopp från Beijing ringde telefonen.

Fick besked om att det är möte på sjukan i dag med pappa, och ett gäng som ska ordna det till det bästa för honom. Min bror (Mickemus) vill ha mig med och när han dessutom använder ordet ”snälla”, så avbokar jag flyttfirma ” Stöd släkten”  och är nu på väg till bussen.

Funderar på om bror och jag  kan ta oss ut till IKEA Barkarby från Danderyd. På något sätt borde det fungera, men eftersom det är två virrpannor som ska åka kommunalt så hamnar vi med all säkerhet i Haparanda och får lifta tillbaka till Uppland, med en golvmoppen i högsta hugg och ett par lådor porslin.

Om jag undrat hur många hörande kottar det just finns i mitt hus så har jag nu fått svaret, eftersom larmet just gick och bara de döva idioterna finns kvar innanför dörrarna.

Ärligt talat så har jag inte sett några andra än mig, Stefan och Sacha i huset. och då räknar jag inte med lägerungdomarna som rusat i korridorerna de senaste kvällarna,  utan bara oss bofasta i huset.

Vid 20.30 började larmet att tjuta och som den svensk jag är kikar jag givetvis ut genom dörren för att kolla vad som händer. När korridoren ligger i mörker och inte den minsta stank av rök anas går jag lugnt in till mig och stänger dörren. 

Dock sitter det i ryggraden inristat, går larmet så går man ut.

Vad ska jag ha på fötterna? regnar det ute? Var är regnjackan? Ska jag stänga av teven och om det brinner så vill jag ha dotorn med mig... var är dataväskan??? 

Efter många om och men så lämnar jag lägenheten utan dator eller jacka och med tofflorna på fötterna. Korridoren i mörker, men i trappan lyser lamporna och oljudet från brandlarmet får håret i örongången att krulla ihop sig totalt. 

I porten håller Sacha upp dörren samtidigt som hon ringt 112 och pratar med en kvinna som undrar om det är falskt alarm eller om det brinner på riktigt. 

Hur ska vi veta det??? 

Vi är bara enkla studenter som inte får eller borde göra brandkårens jobb. Medan vi står och pratar kommer även Stefan ut och undrar om vi har en aning om vad det är som händer. Av minen at dömma så har han inte en av sina bästa dagar .

Efter en kort stund dyker den röda brandbilen upp och fyra maskerade  män hoppar ut (de är klädda i rökdykardräkt).

De kollar läget, studerar korridorer och upptäcker att det är larmet i entren som är utlöst. Varför det tjöt hade de dock ingen aning om och de kunde inte heller stänga av det, eftersom de inte hade någon nyckel till rummet där larmknapparna sitter.

De fyra brandsnubbarna pratar lite med oss medan de försöker få tag på någon som kan stänga av larmet. Tillslut så har de fått kontakt med "nyckelmannen " och brandkillarna hoppar tillbaka in i bilen för att  göra lite riktigt arbeten och rullar iväg, medan jag och Sacha stoppar fingrarna i öronen i försök att slippa ringningarna i öronen.

Stefan har tröttnat totalt på oljudet och lämnat området med bilen

Efter en stund så kommer en trevlig kille som har en nyckel med sig och strax så har tystnaden åter lagt sig över huset och vi kan återvända till våra små lyor.

Nu ska jag njuta av kvällen och försöka få mig lika varm som jag var innan jag skuttade nerför trappan i tofflor och tunn klänning... Borde ha fått med mig regnjackan för det droppade rejält från himlen.