Alla inlägg under augusti 2008
Jag hatar verkligen min dator för stunden!
I närmare 1/2 timme har jag skrivit ett inlägg och när jag är klar så lägger datorna av... Säger bara "Bläääää!"
Funderar på om jag ska skriva om allt eller sova på saken.
På något sätt så kanske jag är som strutsen. Vet om vad som händer men stoppar huvudet i sanden, eftersom vetskapen gör att jag bryr mig för mycket. Jag har verken ork, styrka eller tid att bry mig. Kanske låter elakt, men jag ”föddes” med dåligt samvete och så fort någon mådde dåligt så har jag tagit på mig skulden och ansvar för den personen. Jag är rädd för att såra genom att göra fel, rädd att lägga mig i för mycket och samtidigt så rädd att verka känslokall. Känslokall är något som jag absolut inte är, snarare tvärtom. Jag bryr mig FÖR mycket, eftersom jag hela livet ansett att alla andra har mer värde än mig. Samtidigt så kan jag inte lägga mig i för mycket eftersom alla måste leva sina egna liv och begå sina egna misstag och ansvara för sitt eget liv. Samtidigt så vill jag inte den vetskap jag har, men som inte den angående personen vet om att jag har ska hindra honom från att be om hjälp, men är samtidigt rädd att bli den tjatande föräldern, som tjatar och tjatar tills det bara återstår att försvinna och säga upp kontakten.
Jag måste först tänka på mig själv, så att jag lever. Men om jag mår bra av att veta att personer i min närhet mår bra, så ligger det ju på mitt ansvar att se till att de mår bra…
Denna utläggning blev lika förvirrande som jag känner mig för stunden.
Kortfattat kan man säga. Jag vet att han har problem, men han har inte berättat det för mig. Jag hörde det i dag från en gemensam nära vän. Jag har länge haft känslan av att något är fel, men inte velat ta reda på vad felet är eftersom jag då kommer att erbjuda min hjälp, den hjälp som han ännu inte är redo att ta emot.
Ska jag stoppa huvudet i sanden och låssas ovetande och fortsätta med mitt liv, tills han själv berättar eller ska jag förstöra vår vänskap, kasta mig över honom med vad som bara är rykten (dock sanna rykten) och lita på vad andra säger utan att höra hans sida om saken först?
Det enda jag vill är att leva mitt liv och att de i min närhet mår bra men jag kan inte sluta bry mig om honom bara för att jag har tillräckligt med mig själv.
Hur vet jag vad som är rätt?
Gör jag rätt om jag kastar mig över honom med rykten som kanske inte är sanna (enligt honom), men som jag i hjärtat vet ÄR sant men som han ännu inte är redo att acceptera som sanningen?
Varför ska det vara så svårt för att leva?
Har Johnny Depp någongång gjort en film där han spelar en normal roll?
Inte för att jag klagar på hanns udda roller eftersom han är helt underbar skådespelare.
"Men jag menar... "Cry- Baby" , "Gilbert Grape" och "Edward Scissorhands"...
Halvvägs nere på stan ringde telefonen som jag hade i fickan.
Jag stannade och försökte dra ner dragkedjan som självklart fastnat i tyget och satt stenhårt. Efter lite slitande fick jag upp den nu tysta telefonen.
Hoppade på cykeln igen och strax därpå ringde telefonen igen och denna gång fick jag fram den innan den tystnade. Det var Karin.
Samma människa som en stund tidigare via sms föreslagit att vi skulle träffas utanför apoteket, ringde nu och vägrade lämna lägenheten eftersom det regnade… Hon satt hemma i sin varma lägenhet och ville inte gå ut eftersom det regnade, själv var jag halvvägs framme vid träffpunkten, blöt som en icke urvriden disktrasa och kall som en halvtinad fiskpinne… Efter en kortstund insåg Karin att hon inte skulle dränkas av en droppande himmel och dök upp… snustorr!!!
Efter att ha vandrat runt i en nästan ödelagd stad så var det dags för fika. Knatade in på ”Smulan” och fick där svaret om vart alla människor tar vägen när det regnar. Kön vid disken sträckte sig oroväckande lång, så vi gick först och kollade om det fanns sittplatser eller om vi skulle tvingas stå och fika. Det var verkligen knökfullt, men det fanns två stolar lediga. Dessvärre var de i storlek mini och bordet räckt oss till knähöjd vilket betyder att stolarna var mycket lägre. Hade vi satt oss vid miniatyrbordet hade vi suttit säkert resten av dagen eftersom i alla fall jag inte skulle ha tagit mig därifrån utan att pinsamt tvingas rulla runt på golvet innan jag kommit upp från stolen. Att fika med knäna strax under hakan hade inte heller varit den kuligaste ställningen på ett café. Det behövdes inte direkt en övertalning för att vi skulle ge oss ut på fortsatt jakt efter ledigt bord. Det var inte svårt att hitta lediga bord, problemet var att hitta ett bord som befann sig under ett tak och innanför fyra väggar.
Efter ett par korta promenader och lite undersökande forskning hamnade vi slutligen på ”Kanelbullen” där det längst in i ett hörn fanns ett litet bord och två lediga stolar.
Funderingarna går just nu åt två olika håll. Ska jag baka bullar eller fortsätta ligga kvar i soffan under täcket och glo på ”Turner and Hooch”… Hmmm. Valet mellan Tom Hanks och varma kanelbullar är inte lätt att göra.
Får fundera ett tag till. :)
Under tiden jag väntar på att Karin ska ringa så jag får en anledning till att göra något vettigt av denna dagen, så slösar jag tid på funderingen " vad göra om jag vann på lotto"?
Först på listan skulle nog en lägenhet stå. Har alltid haft en dröm om en konstnärslya på söder i närheten av Katarinahissen, med en vidunderlig utsikt. Visst drömmarna har förändrats genom åren, men Söder har jag alltid återkommit till. Kan kanske bero på att jag plöjde igenom Fogelströms böcker om det gamla Stockholm och föll för bilderna som målades upp, om det gamla Söder där Henning och Lotten bodde.
Ett körkort som inte är köpt på Buttriks vore kul att ta.
En bil vore inte heller någon dum sak att skaffa för lottopengarna. En riktigdrömbil. Att närsomhelst lustenfaller på kunna hoppa in i bilen, gasa och försvinna till andra platser... Vad det är för sorts bil vet jag inte riktigt, men den ska vara snygg, gå fort och bara vara min. Har sett många bilar som jag vill ha i "Bilfixarna", så det kan mycket väl bli en specialbyggd bil.
Möbler till lyan. Gammalt blandat med nytt. Vill kunna köpa en hemsk men bekväm soffa och klä om den. så att den passar mig, som handen i handsken. Men även kunna knata runt på möbelvaruhusen utan att rysa åt prislappar som visar högre summor än jag ens kan räkna till.
Kläder! Tänk att kunna köpa alla dessa kläder som jag dagligen ser och dagligen går förbi eftersom jag inte ens har råd att kolla på prislapparna.
Resa skulle jag också vilja göra. Jag har inte ens varit utanför norden, och det finns så många ställen som jag skulle kunna tänka mig att besöka. Vandra på Kinesiska muren, bada i varma källor på Island, paddla genom Amazonas, Uppleva historiens vingslag i Skottland... Drömmarna om världen är många.
Om jag åker ner på stan utan jacka så kan jag vara säker på att det börjar regna...
Om jag tar med mig jackan, så har det just den dagen aldrg varit varmare...
Om jag lämnar mina pengar hemma så hittar jag självklart kläder som jag vill ha...
Självklart så är lyan sval som attans nu när jag äntligen har två fläktar för att kunna leva ett icke ihjälsvettande liv i lyan...
Ska kanske köpa nya badkläder, eftersom det då garanterat kommer att börja snöa ute. Hmmm...
Sightsing i Stockholm kan vara en mycket spännande upplevelse om man liksom jag saknar lokalsinne. Jag kan åka på samma gata ett dussin gånger och inte ha en aning om att jag redan varit där. Snacka guldfiskminne :)
Min moster parkerade en gång runt husknuten när hon bodde i Stockholm och jag stod som en fågelholk och hade inte den blekaste aning om vart jag skulle för att komma till rätt port.
Åter till dagen. Först blev det lunch och skitsnack hemma hos lillebrorsan på Östermalm. Jag har tidigare varit där en gång och då hade jag sällskap dit av min bror, men därifrån och till tekniska högskolan fick jag leta mig fram själv och halv 12 på natten var det ingen kul vandrig och det kändes som jag gick i evigheter innan jag fick syn på en skylt jag kände igen, ett enormt ”T” som markerade tunnelbanan.
I dag skulle jag leta mig till bror helt själv och till min förvåning bodde han bara ca kvarteret från ”tuben”. Så jag kan inte låta bli att fundera vilken väg jag knatade förra gången då jag gick i evigheter…
Efter lunch så blev det buss till far, tyvärr så litade jag på bror, så vi hamnade på fel buss och åkte och åkte och åkte… Sedan var det typ ”hoppsan, vi åkte visst fel”, och det bidde byte av buss och så åkte vi igen… tillbaka. Slutade att fundera på var jag var och vart jag var påväg och började istället att studera hus vi åkte förbi.
Hittade många vackra hus jag kan tänka mig att bo i och många parker som jag en dag ska åka tillbaka och utforska med kollegieblocket i högsta hugg. Problemet är att jag har lite problem med att hitta tillbaks till dessa platset (Hmmm). Efter en bra stund så hoppade vi av på den rätta platsen och då kände till och med jag igen Solna centrum.
Vi handlade lite ätbart att fylla kyl och frys med och hittade även en väl behövlig fläkt som inhandlades.
Med två fullastade och as tunga pirror och värkande skoskav så tvingades vi promenera den sista biten till pappa eftersom taxibilarna lös med sin frånvaro.
Pratade lite med far och hann även städa lite innan det blev till att ila till bussen. Micke kastade upp mig på en buss och där satt jag kvar till han hoppade av och drog mig med sig. Såg mig runt och fick för mig att vi varit där tidigare. Det hade vi varit också… tre gånger.
Då jag fått kommentarer om att det är elakt att tipsa om en bra radiokanal men inte berätta namnet på den… (du får göra som mig ´Karin... leta på nätet :D )
Så efter lite eget sökande kan jag nu ge ännu mera reklam för världens bästa (för stunden) radiostation, som tyvärr bara finns på Internet.
Så ut på nätet och leta efter ”Big R radio-80s metal ” http://www.bigrradio.com/ .