Direktlänk till inlägg 7 oktober 2008
Alla förväntar sig att man är vaken kl 11 på förmiddagen så självklart försökte jag låta som om jag var uppe med tuppen och extremt uttråkad när min moster ringde.
I själva verket var jag nyvaken ogäspad och med noll coffeinpromille i blodet. Tio minuter efter att jag lagt på luren så stod mosters bil på min parkering och jag skuttade ner för trappen. Inte mycket piggare än när jag vaknade men i alla fall med en halv tunna kaffe i kroppen.
Planen var att jag skulle måla insidan på mosters ytterdörr kanelbrun.
Det gjorde jag också.
Dörren på vid gavel så kanterna skulle bli snygga och en sol som befann sig på fels sida av huset. Jag höll på att frysa ihjäl och mina stackars händer gick åt det smurfblåa hållet när dörren äntligen var färdigkladdad.
Den ska målas ytterligare en gång i vår och den gången kommer jag att rymma från stan och göra mig oanträffbar, så nöjd är jag med dagens kladdstund om man säger så.
Problemet blev att eftersom kanterna skulle bli kladdfri innan dörren kunde stängas så satt jag och stirrade på dörrjäkeln i närmare 5 timmar.
Anledningen är att dörren inte kunde stängas eftersom den var våt och med dörren på vidgavel så kunde inte moster lämna huset eftersom det skulle vara som att bjuda in inbrottstjuvarna. Och eftersom min moster hämtat mig på förmiddagen så hade jag två val. Sitta och stirra på färg som torkar eller åka bussen hem.
Det är inte et att jag är så lat att jag inte orkade ta bussen eller så snål att jag inte har lust att betala pengar för att åka den lilla biten som det är mellan mig och min moster. Men eftersom jag ändå skulle följa med moster att handla så kändes det onödigt att åka hem någon timme bara för att tvingas ut på stan igen. Så därför stannade jag kvar hos moster och pimplade kaffe och stirrade i kataloger med priser som bara miljonärer har råd att beställa ifrån.
Det enda jag skulle ha var grillad kyckling, glödlampor och ”fogband”, band som man klistrar i dörrar och fönster som drar Fogband är säkert helt fel namn på dessa remmar, men det låter vettigt . När jag hade handlat klart så var det 4 stora plastpåsar med underligheter mellan himmel och jord som jag drog hem.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...