Direktlänk till inlägg 25 oktober 2008
***********************************
Likt ett barn och dess gympaskor växte
vi ur varandra.
Vänskapen försvann och
vi hittade andra
Vänner som motsvarade
våra behov och
drömmar vi delade försvann eller dog.
Jag saknar din vänskap och
din munterhet
Jag längst inne hoppas
att du det vet
Jag saknar skratten och
din busighet
Men livet förändras och
jag tvingas leva med det.
************************************
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...