ÄR JAG:

Hypokondriker?  En gnutta eftersom jag ofta känner mig sjuk om någon i närheten är sjuk.

Men jag vill hellre kalla det livlig fantasi.

Kleptoman? Håll i era pennor och tändare för annars försvinner jag med dessa.

Pyroman? Har eldat upp min säng, men lärde av misstaget… så jag måste säga nix på den punkten.

Men för att vara allvarlig en liten stund så har jag nästan hela livet anat att jag är speciell (Alla barn är speciella i sina föräldrars ögon =) )  

Men jag har i alla fall känt att jag inte är som andra i min omgivning, vem som då är normal eller onormal kan diskuteras till jordens undergång men jag kände mig inte riktigt normal… Jag har hela tiden anat att något är fel, men ALLA har sagt att jag läser för mycket och har gåvan att sätta mig in i alla möjliga olika situationer att jag tillslut tror på allt jag hört. Med andra ord får jag höra att jag lider av så livlig fantasi att jag stundtals tror är fantasin är verklighet...

Då jag har två kompisar som lider av ADHD/ADD och fick veta att mitt sätt och agerande väldigt mycket påminner om dessa ”sjukdomar”, och att de kände igen sig i mig. Plötsligt så snöade jag in på att jag hade ADD. Jag läste allt jag kom över om den störningen och för mig var det kristallklart att jag hade ADD. Jag berättade det under en fika för min lärare och en kompis. Genast störtade min lärare in på webben och hittade alla symptomen som jag påstod att jag hade. Ebba förklarade att de flesta symtomen som jag påstod att jag hade, kunde de flesta människor känna igen i sig själva. Och att det inte bevisade att jag hade ADD utan bara livligfantasi och att jag var fullt frisk och hur normal som helst… Alla psykologer/prattanter som jag under åren haft kontakt med påstår att även om min barndom kanske var en smula dramatisk och jobbig så är jag fullt frisk och lika normal som alla andra.

Kanske har jag bara livligfantasi, kanske jag bara vill vara annorlunda… kanske har jag rätt!!! 

Det bästa som kunde hända var att jag gick in i väggen i våras! Kan låta hårt, men äntligen hamnade jag hos en läkare som inte bara var villig att sjukskriva mig utan som även ville finna orsaken till varför jag gick in i väggen och framför allt vad som skulle krävas för att jag inte skulle sitta som limmad vid väggen.

Hon lyssnade på vad jag sa och gav mig tabletter mot mina humörssvängningar. Hon frågade varför jag trodde att jag kunde ha ADD och hon tog min oro på allvar. Hon trodde att det inte var livligfantasi från min sida utan att det kunde vara så att jag hade rätt. Något var inte som det skulle i min hjärna och hon ville veta vad det var, lika mycket som jag ville veta om jag överdrev, ljög för mig själv eller led av livlig fantasi. Träffade Elin som gick igenom första undersökningen. Jag fick svara på en massa frågor om min barndom och tonår.

Mycket mindes, jag annat hade jag noll koll på. Jag förklarade att jag trodde att jag hade ADD, men att en undersökning även kanske skulle visa att jag inte hade ADD, men att jag då viste det och kunde komma på vad annat jag hade som gjorde att jag inte fungerade i den vanliga miljön.

Något är fel och jag vill veta varför jag inte agerar och är som andra vanliga och friska människor. Att veta att jag inte är normal är en sak, men att förklara vad skillnaden är mellan mitt beteende och andras sätt, är svårare. Jag har en känsla som är svår att förklara men jag är inte riktigt frisk och jag vill veta var felet är.    

Att genomgå en hel utredning kan ta upp till 24 månader fick jag veta, men att det kunde gå snabbare om det var akut. Jag har under 33 år levt med vetskapen att jag inte är riktigt riktig i planeten så ett par månader mer eller mindre kvittar, men samtidigt att veta att de tar mig på så stort allvar att de vill att min utredning ska gå snabbare, är skönt att veta.

Hursomhelst  så lallade jag upp till min läkare i dag och det var som alltid när jag har tid hos henne, en lättnad känsla i kroppen. Jag pratar med någon som tror på vad jag säger, som inte tror att jag överdriver utan som faktiskt vet att jag känner mig själv så bra att jag vet att något är fel med mig…

Bodil berättade att första utlåtandet från Elin (som genomför min ADD utredning) visar att jag med stor sannolikhet har ADD och att hon, Bodil var beredd att skriva ut Concerta på recept så min hjärna skulle bli ”normal” eller i allfall kunna fungera som jag önskar den ska fungera. MEN!!!!   (Jag hatar dessa men eftersom det aldrig kommer något positivt efter dessa tre hemska bokstäverna)  Eftersom jag opererades för hjärtfel när jag var 9 månader och Concertan tydligen kan påverka hjärtrytmen  så ville hon inte skriva ut Concerta till mig. Jag ska först remiteras till en liten hjärtläkare som förhoppningsvis säger att jag har det bästa hjärtat i världen (vilket mina syskonbarn kan intyga, Ingen har så stort hjärta som faster/moster Helena… hihihihi) och att det därför är okej för mig att käka piller och därmed bli en normal människa.

Vad hade hänt om jag envisats med utredning när jag var yngre? Om jag istället för litat på alla ”Jag-vet-bästare”, litat på mig själv och vägrat ge upp? Kanske jag då vetat vad jag ville bli, haft ork/mod/lust att genomföra mina drömmar… Istället för att bara vara en som lider av livligfantasi och för många intressen för att orka hålla alla igång. Kanske jag orkat med lektionerna och de livliga skoldagarna. Kanske jag varit lika normal som alla andra.

Jag vill bara räcka tunga åt alla som inte trodde mig och skrika:

”VAD VAR DET JAG SA!?!?!”  Jag lyssnade på er, men jag var inte tillräckligt korkad för att tro på att allt ni sa skulle vara sanning. Jag ville tro er, men jag litar hellre på mitt eget hjärta än på vad andra säger.

 

ullis

31 oktober 2008 10:11

tjooo, nej nej jag tog inte bort inlägget för att du sa va du tyckte. Du fick mig att tänka om, så jag kände att det inte var nödvändigt att ha det kvar..bara agressioner liksom. joråå läget är nästan under kontroll, jag vet vad jag heter och bor. så långt. hahahaha...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...

Fick frågan om maten på kryssningen så här kommer nu bilder och lite text om den.  Redan vid bokningen av kryssningen så kunde man välja in måltider vilket skulle göra det hela billigare men även mindre stressigt för oss då det kanske inte skulle f...