Direktlänk till inlägg 9 november 2008
Kursdagens absolut sista dag. Två noveller återstod och därefter snack, kurstips och hur vi kommer vidare med skrivandet.
Så någon som kan gissa vad fröken smartplanet gör???
Jag lyckas med konststycket att försova mig… med 2 timmar!
Hur smart är det på en skala? Fem minuter i åtta var jag på benen men då var det redan för sent att komma med den planerade bussen, så jag tog det ”lugnt” och han med 8.30 bussen i stället.
I stressen som försovningen orsakat fungerade inte min hjärna riktigt normalt och jag skulle inte alls gå av vid T-centralen utan vid Östermalmstorg. Dessutom så travar jag upp vid helt fel uppgång och kände mig bara en aning vilse och borta (eller snarare totalt snorförvirrad)
Fick syn på en liten busshållsplats som till min lycka hade ett välbekant nummer och som skulle ta mig hela vägen till Skeppsholmen. Dessvärre är det söndag och jag hade missat bussen med 4 minuter och det skulle dröja 20 minuter till nästa. Så istället för att börja vandra mot målet och riskera att bli än mer totalvilse eftersom mitt lokalsinne som bekant inte existerar mer än som en svag skugga hos mig, så tog jag det säkra före det osäkra och ställde mig som levande staty i kuren och väntade. Efter en mycket kall stund och ett par tusen tankar som for förbi hjärnan utan att stanna någon längre stund så kom äntligen bussen och jag var äntligen på rätt väg.
Eftersom jag tyckte att det var tillräckligt pinsamt att knata in och störa lektionen en hel timme efter det att vi startat så nöjde jag mig med att berätta att jag försovit mig.
Ge mig en liten toalett utan fungerande lampa och jag kan bevisa att det visst går att gå vilse på muggen!!!Annars förflöt dagen som den skulle. Och på eftermiddagen började det stora kramkalaset och alla lovade alla den stora lögnen som inte en enda troligen kommer att hålla. – Självklart ska vi hålla kontakten!!!!
Vid en kvart över tre så var jag ute på gatan igen och började knata mot stan. Jag skulle träffa Micke för att göra sällskap till far eftersom det var hans dag (farsdag).
Tyvärr så var Micke fortfarande på landet när jag slutade i skolan och det skulle dröja närmare 2 timmar innan han ens var i närheten av mig. Han tyckte att vi skulle träffas vid Odenplan och därifrån ta oss till Solna.
Med tunnelbana hittar jag nästan överallt i Stockholm, men med en bussremsa som bara kan ta mig till Solna och sedan till Norrtälje, hade jag inte råd att ta tuben utan fick använda apostlahästarna, vilket bara kan ge ett resultat. Jag som kan gå vilse på en toalett ska inte ut i skymningen i Stockholm… inte utan karta och ledarhund!
Att ta mig från Kungsan till Odenplan i gympaskor = omöjligt uppdrag.
Jag kom till Norrmalmstorg, hittade ”gyllenemåsen” som gav mig en stor kopp kaffe och ett hörn att dricka drycken på. Där satt jag i sällskap av mitt kära kollegieblock och väntade på att hjälpen i form av bror skulle anlända. Efter närmare 2 timmar ringde han och berättade att han var innanför tullarna och ville att jag skulle ta mig till Odenplan. Jag lämnar således min trygghet på Donken och travar ut i mörkret. Kommer på den smarta idén att jag frågar efter närmaste vägen på pressbyrån. Jag fick av den trevliga tjejen att smidigaste och lättaste sättet var att knata till T-Centalen och ta tuben till Odenplan. Tackade för det och lämnade Pressbyrån. Hittade strax bakom pressbyran en liten hållplats som det till min lycka stod Odenplan på och för att göra min dag ännu bättre så kom bussen precis när jag stod där. Så jag hoppade på och sedan hittade jag tillslut brorsan.
Vi köpte lite fikabröd och tog bussen till Solna. Knackade på hos en förvånad far som trots flera påminnelser inte hade en aning om att vi skulle komma. Stannade där i närmare timmen sedan var jag äntligen på hemväg.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...