Direktlänk till inlägg 20 november 2008
Oj! Finns bara ett ord att säga och det är... ”OJ”!!!
Jag vet knappt var jag ska börja… För att göra en lång historia väldigt kort så har jag haft en mycket underlig och annorlunda dag. Messar just med Karin efter att ha tillbringat ett par kul timmar i hennes och Lolas sällskap. Sitter i soffan med en kaffe framför mig samtidigt som tårarna rinner längst med kinderna och magen krampar i en skrattattack som varat på tok för länge.
Vad händer om de starka tabletterna tar slut och det dröjer veckor innan nya kan hämtas ut? Vad händer om de nya tabletterna är lika starka som de som tog slut? Efter ett långt uppehåll så är inte kroppen van vid styrkan och vad som händer då fick jag erfara i dag då mötet med Lola blev underligare än det brukar. Hon var inte riktigt kontaktbar och somnade under lunchen… En mycket underlig upplevelse. Att släppa människan själv på stan var en risk som jag inte ville lida av dåligt samvete efter att ha gjort så jag lotsade den stackars människan runt stan. Hon erkände att om det varit andra hon skulle träffat så hade hon ställt in besöket och stannat i sängen, men eftersom det bara var mig och Karin hon skulle träffa så var det okej. Bara Karin och jag samt resten av Norrtälje… Det var länge sedan som jag sprang på så många jag känner och alla måste ha trott att jag för dagen hade IQ mumsmums, eftersom jag knatade runt med en tjej som inte bara vinglade på som en fyllkaja utan dessutom var högre än en jäkla skorsten… Oj oj oj, vilka vänner jag har! Tur att Karin som är den mest normala av oss tre var med och gjorde att jag inte kände mig lika malplacerad som jag om jag haft tillräckligt med vet kvar, borde ha gjort.
En oförglömlig lunch med andra ord och som jag hoppas slippa vara med om alltför många gånger.
Det senaste skrattet som jag fortfarande sitter och fnisssar åt är för bisarrt att berätta om men levererades från Karin. En liten tanke som följdes av en underlig mening som inte hörde samman alls men som passade så rysligt bra ihop att det blev bland det snuskigaste jag någonsin hört Karin säga…
Resten av kvällen kommer förhoppningsvis att gå i lugnets tecken även om jag kommer att dra på smilbanden vid vissa dörrar som jag passerar :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...