TALLUGGLAN

Alla inlägg under december 2008

Av helena - 14 december 2008 18:42

Tystnaden blev för tyst, så jag gav upp väntan på ett fungerande nummer och skaffade därför ett nytt.

Har den senaste timmen försökt skicka mitt nya nummer till alla mina vänner, bekanta, släktingar och familjemedlemmar. Vissa har jag säkert skickat det till flera gånger, andra väntar fortfarande och känner sig bortglömda. Känner du dig försummad och önskar mitt nya telefonnummer, så skicka en liten hälsning på mailen, FB eller i bloggen, så ordnar jag saken direkt.


Köpte saffran och planen var att baka saffransbullar, men just nu är inte inspirationen hos mig, så jag tror att jag hoppar det till morgondagen.

Blir väll åter ett par timmar  på "kap1" igen som vanligt.

Av helena - 13 december 2008 23:18

Har upptäckt det positiva att vara mobilfri. Inga oönskade telefonsamtal när jag sover och glömt stänga av telefonen.

Slipper bekymra mig över samtal på bussen som jag kanske missar pg a mp3:n i öronen.

Men framförallt så njuter jag av lugnet och vetskapen om att jag slipper svara i telefonen om det ringer. Å andra sidan studsar jag närmare metern när det utan förvarning ringer på dörrens ringklocka. Utan min telefon så kan folk inte ringa och förvarna att de kommer att droppa förbi och på det sättet  förhindra att mitt hjärta av skräck hamnar i halsgropen.

Det sorgliga är att jag utan telefon inte har en aning om vad som händer och sker. Hur går det med allt Karin? Hur var lucia, hur går det med ”G”, hur går det med praktiken och alla häxor, lunch nästa vecka?? Jag är ledig på måndag och tisdag kom förbi och ta en fika om du känner för det.

Ulrika! Om jag hade mobilen skulle jag messat dig, å andra sidan har jag sagt till dig ett par gånger så jag hoppades slippa säga till flera gånger.

Norrtälje ligger inte så långt bort att du inte åker förbi med jämna mellanrum. Du lånade filmerna av mig innan jag han se dom själv och nu saknar jag dom!!! Lägg de i min brevlåda, tillsammans med böckerna du lånat eller som jag i själva verket kanske tvingade på dig. Undrar vad jag gjort denna gång mot dig, eftersom jag inte får tillbaka mina prylar. Förra gången var jag skyldig dig pengar som jag totalt glömt bort att jag var skyldig och ingen som påminde mig om den skulden… Se vad som hände då.

Så snälla!!!

 

Nu ska jag krypa ner under en härlig filt, tända lite ljus och försöka komma vidare med novellen.   

 
Av helena - 13 december 2008 20:37

Tog ett bloss ute och hittade mellan trädgrenarna en otroligt starkt lysande måne. Tittade på månen och insåg efter ett kort tag att något var fel. Den lös för starkt… och satt på en pinne.

Om man står och beundrar en gatlykta och tycker den är vacker, då är det något som är fel.   =)

 

Min galenskap startade redan i går morse när jag efter en mycket sömlös natt (grannarna hade fest) inte var speciellt pigg vid halvsju snåret när  klockan ringde. Dessutom levde jag i tron att det var fredagen den 13:e. Inte bara en otursdag utan även att det var lucia.  Jag råkar vara en person som älskar lucia och varje luciamorgon börjar med en stor koppkaffe, ett gäng pepparkakor och ett par gyllengula lussebullar, på en bricka framför teven där en grupp vitklädda människor sjunger vackra svenska julsånger och sprider lite ljus i vintermörkret.

Så när klockan var sju satt jag nyduschad framför teven och väntade på lucia. För en gångsskull var jag i tid, rejält i tid. Jag var ett dygn för tidig framför teven.

Det ska vara jag till att göra något sådant.  =)

 

I morse var jag åter uppe med tuppen och luciafikat var åter framdukat på bordet.

För många år sedan visades luciafirandet från någon kyrka. En enorm sal och massor av tärnor. Såååå otroligt vackert och juligt.

Sedan försvann firandet i kyrkan och för något år sedan visades lucia från en gård i dalarna. Det var hästslädar, massor av snö och tända facklor.

Vackert stämningsfullt och så svenskt.  

I år var det från någon nedlagd fabrikslokal i södra Sverige. Där det förutom många engelska julsånger, pratades med luciatåget och följe med de runt på olika ”spelningar”. För mig var gav denna luciamorgon mer känslan av dokumentärfilm än av en svensk tradition. För mig totalt ointressant mellansnack och jag hade svårt att hålla ögonen öppna av ointresse. Nästa år kommer jag att placera mig i Norrtälje kyrka eller i någon annan sal där det är riktigt luciafirande med traditionella svenska sånger.    

Av helena - 11 december 2008 22:58

Efter många timmars sömn i natt så kan jag berätta att jag för dagen varit på mycket bättre humör än jag var på i går.

Den kära cykel nyckeln är fortfarande försvunnen så i morgonkväll ska jag ”Stjäla” min cykel genom att såga sönder låset, om jag inte orkar bära den ända upp till mig.


 

I morgon får jag ”främmande” så lyan är städad och diskbänken tom på disk. Främmande kanske är fel ord val eftersom det är en liten kotte som ska byta filter bakom radiatorn. Fråga mig inte vad en Radiator är, men jag tog det säkra före det osäkra och skrubbade toan också. För att vara ärlig tvingades jag slå upp ”radiator” och det är tydligen något som har med elementet att göra. Den som vet kan väll berätta det för mig  :)

 

Är ute på en praktik på bibliotek för stunden och det passar ju en bokslukare perfekt. Har hittat många biografier som jag ska låna så fort julen försvunnit och lugnet infunnit sig.

 

I dag är det exakt en vecka sedan min mobil blev mördad. Enligt Telia så sa jag upp mitt abonnemang, vilket inte riktigt stämmer med sanningen. Så som det ser ut för stunden så verkar det som om jag tvingas köpa nytt simkort och även byta telefonnummer. Vilket kanske kan vara skönt eftersom det i värden finns alldeles för många idioter som har mitt telefonnummer och som jag inte längre önskar kontakt med, om jag nu någonsin önskat ha deras bekantskap.

 

Dag att försöka sova en stund innan jag vaknar :)

Av helena - 10 december 2008 15:46

Grattis Helena! Du har vunnit en röd traktor i valfrifärg… Tyvärr hann du inte hämta ut den på posten, så du får i stället en grön paprika…

Alla ställer sig upp och gör vågen för idioten. Yeah!!! 

 

Har alltid jämfört mitt liv som en stig med massa murar som jag antingen måste klättra över eller gå runt. När jag trott att stigen legat fri från hinder har det med ett ”Boink” flugit upp en ny hög mur framför min näsa och mina lätta steg och glada min har tvingats tillbaka till verkligheten.

Hur ska jag vara positiv när jag aldrig haft en chans att öva? Det är lättare att vara negativ eftersom jag då inte blir så förvånad då motgångarna dyker upp. Det är lättare att säga: ”Jaha, då var det dags igen…” I stället för att vara positiv och bryta samman när oturen kommer körande på moppe mot en, och vara så ovan vid känslan att man inte vet hur man ska reagera.

Berättade om de jäkla murarna för mina lärare på VFHS och de tyckte att jag inte skulle tänka på murarna utan se det positiva mellan murarna och om jag ignorerar hindren tillräckligt mycket så slutar jag att se de som hinder utan som erfarenheter som jag kan lära mig något av.

Lovade att sluta se alla prövningarna som hinder och murar. Så numera är jag en sten i ett hav! Ligger på sandbottnen och sprattlar och vet att om inte ett under sker så kommer jag att drunkna.

Vadå!? Jag är väll inte negativ heller!!

 

 Det är kul när en moster bara tittar på en och säger ” Jag vet inte längre vad jag ska säga, du har otur så ofta att det är svårt att hålla sig för skratt…” Håller med! Är det inte det ena så är det, det andra. Aldrig en chans att min väg ligger rak och utan händelser och hinder. Vad finns att göra år eländet? Lära sig att leva med det eller förbanna olyckan att födas under fel stjärna? Hade det hjälpt att gråta hade jag gjort det, men som det är nu så är det bara att skratta åt eländet, förbanna sin hjärna som inte fungerar som andras och hoppas att morgondagen blir bättre. Det är MYCKET STOR sannolikhet att jag har ADD. Min hjärna klarar inte av stress och jag måste ha allt välplanerat och nedskrivet. Jag måste veta vad det är som gäller och vad jag ska göra in i minsta detalj.   

 

”Du kom in på skolan”. ”Nej du kom inte in på skolan”. ”Jo utbildningen blir av så du kom in… på dispens eftersom du egentligen inte har rätt bakgrund eller utbildning”…  

Satsar 100% på skolan. Lärarna outbildade, fel läroböcker, ofärdiga lokaler, ingen lärare vet vad den andra gör. Strul med vad som gäller på lektioner, studiebesök och vem som gör vad och vad som händer och sker.  När det inte kunde bli värre kom hjälpen i form av Ola. Han kom och räddade oss och min hjärna sa: ”tack och god natt”. En mur rasade ner över mig och jag gick bokstavligt in i väggen= sjukskrivning.

Sjukskrivning = ofullbordad utbildning samt inget sommarjobb, vilket ledde till Soc.

Du har inte skrivit in dig på AF, du kan inte få soc bidrag denna månad. Du har för hög hyra, vi vill inte betala en så hög hyra. (Skaffa mig ett jäkla tält då, om det ska vara så vidrigt svårt!!)  Jag behöver tak över huvudet för att ha chans att få ett jobb, behöver ett jobb för att kunna betala hyran, behöver betala hyran för att ha atak över huvudet och för att kunna skaffa annan billigare lägenhet (svårt med betalningsanmärkning vilket det blir om inte hyran blir betald vilket gör att jag blir bostadslös och hur många uteliggare har ett jobb?? )

Af ordnar så jag hamnar i ett arbetslöshetsprogram vilket gör att jag får ersättning fån Försäkringskassan och soc. Tyvärr så kom inte min närvaro in till FK, vilket gjorde att jag inte viste hur mycket ersättningen var på och således inte kunde söka resterande på soc… Vilket betydde att en ny närvaroblankett skickades in och då allt drog ut på tiden så kom det påminnelser på ALLA räkningar… Dessutom så bytte jag telefonabonnemang och då jag missade att den nya telefonen bara låg 14 dagar i stället för de 4 veckorna som det brukar/brukade ligga på posten så tolkade telefonbolaget det som att jag på egen begäran sagt upp mitt abonnemang och stängde av min mobiltelefon . Det trots att jag ringde för länge sedan och bad dom skicka en ny telefon…

Och eftersom jag inte kunnat betala mitt Internet i tid så stängdes även mitt Internet av.

Välkommen till den riktiga världen Helena,  hoppas du kommer att trivas… eller något liknande!!

 

I morse blev det stress och dagen som varit gör att jag för stunden funderar på att dränka mig i toaletten, hoppa ut genom fönstret eller dunka huvudet i väggen.

I kväll ska jag troligen ut och stjäla min egen cykel! Kan se mig själv med en enorm såg under armen, smygandes i buskarna i försök att undvika polisens vaktande öga. ”Hehehe konstapeln… Jag LOVAR att jag det är min cykel som jag försöker stjäla…”

Har tappat den enda cykelnyckeln jag har pga stress, tanklöshet, hjärnsläpp och idioti! Jag är så trött på alla misstag jag hela tiden gör och som jag aldrig lär mig av. Alla andra lär av sina misstag, men själv gör jag samma fel hela tiden. Det är min hjärna som inte fungerar som den ska och jag vet om det, men varför kan jag inte bara för en gångs skull kunna gå runt och njuta av solen utan att behöva oroa mig för mörka moln och saker som händer, hänt och som jag vet kommer att hända. Jag kan inte slappna av eftersom jag vet att så fort jag slappnar av och kastar bort oron så inträffar besvikelser.

Nyckeln var det som tillslut fick bägaren att rinna över. Är sååååååå trött på mig själv att jag inte ens kan skratta åt mig själv längre.

Det är inte ofta som jag tycker synd om mig själv, men nu har jag tröttnat på mig själv.


”Snälla gud! Låt mig byta hjärna med någon annan för ett par timmar!!!” 

Av helena - 9 december 2008 22:43

I dag har mina små grå verkligen fått jobba för födan.

Eftersom jag inte är hemma i morgon och har fastnat totalt för ”Highlander” som går kl 13 varje dag, så kom jag på att jag faktiskt kunde spela in denna underbara serie och kolla i morgonkväll på delen. Problemet är bara att jag inte spelat in något från tv på över 3 år och bruksanvisningen ligger nerpackad 5 mil från mig… 


 

Koppla samman video med tv och boxer = stora problem. (många gråa strån på skalen blev det)

Första försöket gjorde videon livsfarlig genom att bli helt strömförande ( fick i allafall hjärtat att ticka på lite snabbare).

Efter många om och men så kunde jag se videofilm, problemet var att spela in och få synlig bild.

Ett par timmars knapptryckningar och försök senare fick jag äntligen en bild på videon som visade samma program som teven. Jippie!

Det roliga är bara att bilden är svartvit!?!?!

Men det är en bild och nu kan jag lämna lyan utan att vara orolig för att missa Highlander.

Att få färg på skiten blir ett senare projekt att fixa till  :)


 

Förutom att leka med elektroniken har dagen gått åt till att läsa. Hittade en massa bra böcker och noveller på ”kapitel1.se” som jag slukat. Har nu 3 av mina noveller liggandes på sidan, ”Duvdamen”, ”Dallrande nerver” (självupplevd) och ”En plats full av minnen”. Nu hoppas jag att de blir mottagna med så bra respons att mitt självförtroende tillåter mig att lägga in ytterligare texter.  

 
Av helena - 8 december 2008 16:09

Efter att ha varit borta i 10 dagar landade min mor på Arlanda med en pakning som vägde närmare 30 kilo och innehöll nästan bara julklappar.

Min kanadensiska gås har anlänt och för första gången på evighetsår har jag en varm jacka när vinterstormarna yr.

Med min tur så är väll vintern antagligen över och jag får inte användning för jackan förrän nästa vinter.

Av helena - 7 december 2008 19:56

2:a advent och nu är det inte långt kvar till jul. Luciakröning på stora torget vilket jag missade för andra året i rad och eftersom jag är som jag är så älskar jag lucia den 13:e december, men skiter fullständigt i vem som bär ljuskronan.

Istället blev det lunch på vanliga stället och långsam trängsel genom stan. Det var länge sedan jag senast såg så mycket människor ute på gatorna. Och även om det var en massa saker i marknadsstånd, så var det mest prylar för den äldre generationen och således totalt ointressanta för mig.





 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards