Direktlänk till inlägg 12 januari 2009
Helt färdig och slut! Telefonen ringde i morse och en äckligt pigg röst tjoade ett glatt ”Godmorgon” i mitt nyväckta öra. Det var bara att ramla ur slafen och hoppa i kläderna.
Halvstorm blåste det ute när vi började promenaden som blev sträckan vi tänkt men som tog längre tid än vi tänkt (jag skyller på motvind och inte långsamhet) att gå den långa rundan. Jag har ännu inte riktigt förstått varför jag o Nanna fick idén att vi skulle promenera ifrån. Troligen för att vågarna skriker av skräck så fort vi kastar ett öga på dem och då har vi inte ens ställt oss på den. Så vid 10.45 var jag tillbaka inne i värmen. En kopp kaffe, en dusch och därefter upp på cykeln och ner till stan för lunch på vanliga stället med Karin.
Därefter rullade jag till den nya psykläkaren som hette... något kul och som INTE tror på piller utan tror mer på SAMTAL!!!
Av alla läkare som jag haft är det en som velat skriva ut piller till mig eftersom jag anser att jag inte blir helt hjälpt av att bara prata av mig problemen. Men tillbaka till ruta ett igen (två steg fram och ett tillbaka), så nu får vi se vad det är som händer härnäst. Hon tycker inte heller att mitt sätt och mitt beteende stämmer med ADD. Utan hon tror att det är något annat… Älskar sjukvården, eller inte.
Men det positiva är att jag ska ge blod till farbror doktorn och se om det är något annat fel på mig som hon kan hjälpa till med att rätta till.
Säg det fel som inte jag har så ska jag ge dig en slängkyss =D
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...