Direktlänk till inlägg 20 januari 2009
Promenader, tjejsnack, skrattattacker, luncher och även lite lugn och ro i lyan... Dagarna som de sett ut de senasta dygnen.
Har även lyckats skriva lite på novellen. Har även skrivit om novellen, ändrat novellen och funderat ännu mera på... novellen.
Har nu kommit till det stadiet så jag inte vill/vågar ändra mer förrän jag fått hjälp.
Novellen heter "Dallrande nerver - novellen" och bygger på mina år som mobbad. Problemet jag har är att jag inte vet hur det jag skrivit, är i andras ögon.
Är jag för ytlig, känns det platt, är det för mycket av något, vad saknas osv.
Ni mina trogna läsare av bloggen skulle göra mig en sååååååå stor tjänst om ni hade lust att kolla igenom och hjälpa mig få texten bättre.
SNÄLLA!!!! Hjälp en lidande konstnärs själ =)
http://www.kapitel1.se/helena-maxe/dallrande-nerver---novellen--
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...