Direktlänk till inlägg 5 mars 2009
"Nu slutar jag jobba, så stå utanför din port om 5 minuter" meddelade min mor via telefonen när klockan var runt 14.
"Öhhhh..." svarade jag mycket förvirrat och visade därmed att jag mycket väl viste varför mamma ville att jag skulle möta henne... eller inte!
"Mikael sitter på bussen och är snart i Norrtälje" fortsatte min mor, som om den ledtråden skulle säga mig något...
Min hjärna jobbade på högvarv i försök att haja vad det var meningen att jag skulle någonstans med min mor och med Mikael. Mig veterligen var det en vanlig torsdag, vilket betyder glo på dataskärmen och leka med hemsidan vilket även min klädsel visade att jag planerat, myskläder och raggsockor. Dvs tvättdag i morgon och inte en kotte som kan se hur jag är klädd.
När ytterligare ett ointelligent "Öhhhhh..." hördes från mig så berättade min mor att mina bröder hade fyllt år (DET visste jag) och eftersom Mattias är på besök i Sverige (DET visste jag inte)så bestämdes det förra veckan att vi skulle fira små druttarna i dag (Bestämde vi ????????)
Mamma gav mig i allafall en timme för att leta kläder (rena) och avsluta allt jag pysslade med innan hon körde upp framför huset och plockade upp mig, som fortfarande kände mig ganska förvirrad.
Det visade sig att Mikael inte alls satt på bussen utan stod och väntade på bussen så lunch/middagen sköts fram till 16.00 istället för 15 som planen varit från början. Det berodde inte bara på bussen utan även på att Drutt nummer 2, Mattias plötsligt bestämt sig för att klippa sig så han ringde från frisörstolen och gjorde min mor på ännu bättre humör genom att även han ville skjuta fram firandet.
Efter många om och men så var alla på plats (tre kottar och en förvirrad höna) och nästa problem tog sin början?
"Var ska vi äta frågade?" hönan (jag) varav två av kottarna svarade "Jag har ingen aning". Den tredje kotten svarade ni bestämmer var vi ska äta, bara det inte är kina mat. De två tvillingkottarna enades i allafall för att äta pizza.
"Jippie! Kebab... igen" mummlade hönan tyst för sig själv och försökte sig på ett glatt leende som inte alls skulle visa att hon totalt tröttnat på kebab och sallader.
Maten var i allafall ätbar och sällskapet kul. Mikael berättade att jag inspirerat honom till att börja skriva ( kul att kunna hjälpa till) så även han håller på med den text som kanske ska hamna på "Kapitel 1" så småningom.
Nu sitter jag åter på min plats i soffan framför skärmen, klädd i myskläder och raggsockor. Mätt på gränsen till medvetslös och tvillingkottarna är någon annanstans och roar sig själva. Men det var kul att se Matte.
Har inte träffat honom sedan i höstas, innan han drog till Norge.
10 pers har hittills varit inne på min hemsida, men bara en (Tack Nina) har skrivit i gästboken, så vilka andra som hälsat på har jag ingen aning om. Vore skoj att veta vilka som är inne och vad de tycker.
Hemsidan är lång i från klar så jag funderar hela tiden på vad mer jag kan lägga upp. men det löser sig nog :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...