Dagen blev över förväntan och trots att mina nerver var på väg att överge mig vid ett par tillfällen så är jag så glad att jag åkte med ner till Stockholm.

Skrattade så tårarna sprutade på vägen ner vilket fick oron att försvinna för ett tag. Vi kom in på ämnet beroende och då speciellt spelberoende vilket både jag och T kan räkna oss som. Jag älskar pokermaskinerna på finlandsfärjan vilket även T visade sig göra, men för henne är det inte pokern som lockar utan ett grodspel…

Där man tydligen inte bara kan vinna pengar utan även uppleva att de gröna grodorna dansar och att det just är dansandet som lockade T. Jag skrattade som en galning när hennes beskrivande sätt av de dansande grodorna verkligen fick bilderna i min hjärna att bli så levande. Jag har själv inte sett det spelet, men nästa gång jag åker måste jag leta reda på det, bara för att se om det verkligen är så beroendeframkallande som hon säger!  J  

Ju närmare Söderhallarna vi kom desto nervösare blev jag. Ett nytt ställe med en massa främlingar där det enda gemensamma jag delade med dem var att vi var ”kapitel 1:or” och snackat på forumet. Planen hade varit att vara på plats en stund innan klockan slog för att göra oss hemma stadda och hälsa de andra välkomna, vilket sprack direkt när det hunnit dyka upp en massa kottar.   Med hjälp av deltagarlistan som supertrevliga Bengt, skrivit ut åt mig, så var det lätt att hålla koll på vem som var vem, även om fotografierna på listan inte helt stämde med verkligheten, så var den ett kanonbra hjälpmedel. Tack Bengt!!

Jag hamnade som vanligt längst ner i ett hörn och trivdes med att inte vara i fokus. Pratade när jag fick frågor, men höll mig annars tyst och nöjde mig med att lyssna, intressant det också. Alla var super trevliga och timmarna flög fram under öl/ vin drickanden och trevligt tjatter. Själv höll jag mig till Coca-cola och sedan ett par glas vatten. Ola Lauritzson som var med att starta upp Kapitel 1, hann vara med ett tag innan han skulle iväg på en fest och även Mattias Boström från ”Piratförlaget” tittade in, vilket var supertrevligt. Bengt sprang runt med en kamera i högsta hugg och plötsligt utan att jag hade en aning om hur, hade jag kameran i mina händer och en order om att knäppa kort på Christoffer som satt bredvid mig.  Det blev en bild på honom, men troligen så höll jag på att knocka honom genom att komma lite för nära, är inte van med en ”riktig” kamera som sticker ut närmare 30 cm framför näsan på mig. Men han överlevde.  Sittandes i ett hörn tyckte Tess och Malin att jag såg ensam  och  utanför, så de gjorde mig sällskap. Tre tjejer med den likheten att  vi alla är blyga, ogillar mycket folk, ogillar uppmärksamhet och inte vet vad vi ska säga, gjorde att det blev... tyst. Bengt slog sig ner vid bordet och tystnaden försvann och när även Dominic dök upp blev det ännu trevligare.

Från att ha varit en grupp som upptog fyra bord, så minskade antalet deltagare och mot slutet trängde vi oss samman runt två bord. Tex startade en gemensam dikt, genom att skriva en mening på ett papper, som sedan skickades vidare till nästa person som skrev en mening osv. Dikten blev ganska lång och i mina ögon totalt obegriplig, men den handlade om grönsaker (?!) . Mitt bord ville inte vara sämre så vi hoppade på utmaningen och kastade ihop en dikt som på något underligt sätt faktiskt blev ganska begriplig och sättet som Bengt läste den på gjorde den även ganska vacker… Hmmm. Plötsligt plockade Bengt upp ett munspel och började spela. Hans plan hade nog varit att starta en allsång, men vi var fortfarande lite för nyktra och lite för mycket svenskar, så det var ganska tyst med bara lite smått klappa takten.  Utan att veta vart timmarna tagit vägen hade det gått fem timmar och det blev dags att hoppa på den lilla blå bussen för hemresa. Direkt på bussen började vi fnittra och skratta. T:s maskara rann efter skrattårarna och själv hade jag magknip. Vi störde nog hela bussen genom att fnittra, men kul hade vi. Det började med att T, skulle ha kört hem mig om det inte berott på platsbrist i bilen och bara bagaget varit ledigt. Självklart var jag tvungen att berätta om bilresan till Elmsta med Anneka och Stefan då jag tvingades sitta i bagaget, bakom hundgaller.  Det ena ledde till det andra och minnen ploppade upp från bådas hjärnor och bilderna hon målade upp, fick mina magmuskler att krampa.

Dagen var kanon på alla sätt, stämningen hög och jag ser fram mot nästa gång det blir en träff där jag förhoppningsvis har mer mod att jag även kan prata med fler än jag gjorde i dag.     

Ett par bilder tog jag (glömde bort att kameran var med), men de hamnar på min hemsida.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...

Fick frågan om maten på kryssningen så här kommer nu bilder och lite text om den.  Redan vid bokningen av kryssningen så kunde man välja in måltider vilket skulle göra det hela billigare men även mindre stressigt för oss då det kanske inte skulle f...