Lovade att som före detta elev på Väddöfolkhögskola göra lite reklam för en av deras kurser. Nämligen "Livsstilskurs - för dig med övervikt".

På min hemsida håller jag på att skriva om mitt år som elev på Väddö folkhögskola 2005.

VFHS var nämligen först i landet med att starta en kurs som riktade sig mot överviktiga och jag tillhörde den första klassen att gå den kursen.

Hur mitt liv som elev på skolan går att läsa här och även vad det är för typ av kurs.  http://maxe.zoomin.se/index/70581.html

I augusti startar nästa kurs om det finns tillräckligt med intresserade. Intresserade borde det finnas eftersom övervikt är ett av de största sjukdomarna i dag och hur många av oss tjejer drömmer inte om ett liv som normalviktig??

om du är nyfiken på att veta mera så ta gärna kontakt med mig eller med Skolan direkt! 

Året på Väddö, blev det bästa i mitt liv!!!

Tvingades avsluta förra blogginlägget då "Highlander" började på 6:an och jag kan inte missa ett enda avsnitt av den serien :)  Så nu fortsätter jag att berätta om helgens krockar!  

Klockan femton ska jag infinna mig på ett ställe på Söder som heter ”Pig&Whistle”. Var det ligger har jag ingen aning om och har således inte den blekaste om hur jag tar mig dit. Jag har dock Teresa i sällskap så vi kanske kan slå ihop våra skallar och komma rätt. Anledningen till att jag ska dit är att delar av kapitelettorna har ett möte där och den som vill får droppa in för att träffa varandra i verkligheten.  

Så spännande och så nervöst att prata med folk som jag bara känner via forumet, men det ska nog gå bra.

Detta var en av de saker som är inplanerade på lördag. Eftersom jag ändå är i Stockholm så kanske jag ska möta upp en gammal kompis. Hon heter Aja och vi träffades via Lunarstorm för många år sedan, hur många vet verken hon eller jag, men vi har snackat nästan dagligen under dessa år och tillslut så har tiden kommit då vi ska träffas i verkliga livet.  Planen är att Aja ska komma till lilla Norrtälje, bo hos mig ett par dagar och jag ska få guida henne runt i min lilla stad. Vi ska även försöka få tid att ta båten till Eckerö, så hon får se Grisslehamn och den delen av Roslagen också.

Aja ska jag troligen möta upp på Centralstationen på lördag och vilken tiden är har jag inte heller någon aning om.

När jag vaknade så hade jag fått ett mess från Annie. Frågan som följde med messet var om jag ville ta en fika på lördag… 

Självklart vill jag ta en fika på lördag med en av mina allra bästa vänner, frågan är dock om vi kommer att fika i samma stad :) 

Det roliga är nämligen att vi ytterst sällan befinner oss på samma plats vid samma tidpunkt. De gånger jag varit i Stockholm och frågat henne om en fika eller lunch så har hon varit i Norrtälje, Hallstavik eller på en båt i guppiga Östersjön. De gånger jag trott att hon varit i Norrtälje och frågat om fika så har hon inte alls varit i Norrtälje. Så eftersom Annie nu frågat om fika på lördag så kan jag dra slutsatsen att hon är i Norrtälje… vilket inte jag är.  Hmmmm…  

Var för är min kalender tom utom på vissa dagar som är MER än fullbokade?? Måste nu kontakta Teresa och fråga hur lördagen ser ut, var vi ska träffas  för resan ner till Stan. Ska nu även ta kontakt med Aja och höra om en annan helg kanske passar bättre för oss att träffas än just kommande helg.

Ska även försöka få tag på Annie och höra var hon är någonstans på lördag. Om hon är i huvudstaden kanske hon har lust att följa med på träffen med ”ettorna” och om hon är i Norrtan kanske en kvällsfika kan passa. Eller kanske även en middag…

Lite beroende på hur mitt bankkonto ser ut och vad som kan gömma sig i botten på min frys.

Dags att göra lite nytta och försöka få ordning på helgens planer.  

Kom just på att eftersom jag ska till Stockholm så måste jag även i veckan göra ett besök i tvättstugan…  Bläääää.

Eftersom jag är sjukskriven för stunden, brukar mina dagar vara fria, lediga och inget inplanerat. Men om jag trots allt skulle få något att skriva upp på min nyinköpta kalender, så blir genast den dagen fullbokad. Av någon underlig anledning så brukar det inte bara bli ett möte, en träff, en göra den dagen utan en massa saker. 

Det brukar alltid sluta på samma sätt, en smått förvirrad Helena som inser att det inte finns en enda chans att göra allt det som är inplanerat och dessutom inte kunna plocka bort det minst viktiga för att ALLT är lika viktigt.

Kommande lördag är en typisk sådan dag som tills för någon vecka sedan var tom i kalendern, men som vart efter blevit mer och mer fylld och nu när ytterligare ett erbjudande dykt upp så har jag problem. För jag vill göra allt och kan inte göra allt...  

Hamnade av någon underlig anledning hemma hos pappa. Det var väll inte direkt så att jag glömde kliva ut bilen och när jag upptäckte mitt misstag så var vi redan på motorvägen, utan snarare så att jag inte hade något inplanerat i söndags och därför åkte med ner till min far.

Sprang på min bror som bosatt sig i pappas soffa, vilket var trevligt. Inte att jhan bosatt sig i soffan utan snarare att han var på plats när jag kom, så det blev en timmes trevligt samtal med bror.

När vi är på rätt humör så har vi skitkul ihop, eftersom vi båda har samma underliga humor och hjärnor som färdas i samma riktning. Micke kom på hur nästa roman ska se ut och idén är så knäpp att den kan bli kanon!

Nu ska vi bara se vem av oss två som börjar med den först och som därför får chansen att skriva den.  Men grunden är klar och idéerna  om handlingen gjorde att det blev skratt anfall hemma hos pappa.

Själv håller jag fortfarande på med ändringarna och trots att jag tycker jag sitter vid datorn dygnet runt, så kommer jag inte framåt. Troligen för att jag gör allt annat än skriver.  

Fredagen den 13:e!

Inget gick fel utan dagen var bara kanon! 

Dagen började med ett mess från Karin: "Jag åker hemifrån nu, är du vaken?"  Jag var inte vaken, vilket även Karin raskt fick veta då jag skickade ett tomt mess tillbaka (av misstag från min sida ska erkännas). Biltvätten var målet för dagens resa med Karin. Utan kaffe i kroppen och nyvaken som en hunvalp som just öppnad ögonen för första gången trevade jag mig ut ur lyan och mötte upp Karin utanför. Tvättandet av hennes bil gick bra och jag blev inte ens överdrivet blöt, kanske berodde mer på tur än på min egna skicklighet :) 

Som tack för hjälpen blev jag bjuden på lunch. Ett ställe där de flesta gästerna är arbetare så jag behövde inte skämmas över att stinka råtta och se ut som en mullvad i skitiga kläder. Vid 16 snåret lämnade jag Karin på Volvo, där hon mött upp Göran för ett eventuellt bilköp. Själv lallade jag hem och hamnade vid äggmåleriet. Och när klockan slog midnatt så var tre ägg klara!!  Är supernöjd!

Bilder på äggen finns att beskåda på:  http://maxe.zoomin.se/index/71642.html

Vid 11 snåret plockades jag upp av Karin. Planen var att hon skulle kolla bil och undrade om jag ville följa med på en tur till Kungsängen. Min första fråga till henne blev: "Var tusan ligger Kungsängen?" . Det visade sig att inte heller Karin hade någon aning om den saken utan hade skrivit ut envägbeskrivning från nätet och eftersom jag satt i passagerarsätet så blev det min uppgift att vara kartläsare...   Den mest förvirrade på planeten ska vara kartläsare! Lycka till säger jag bara!!!! Efter en bra stund och en del skratt blandat med svordomar, såg jag plötsligt IKEA på höger sida och liljeholmens dök upp som ett litet ljus ovanför skallen på mig.

Jag viste var vi var någonstans i landet.

Snacka stolt jag var när jag kunde erkänna att min syrra och svägerska bodde i närheten och inte längre var så totalt vilsen som jag trott.

Vi hittade företaget Karin var på jakt efter och då började dagens höjdpunkt, nämligen provkörningen. Vi hamnade på en motorväg och trots att hastighetsmätaren inte visade så mycket så gick det undan utanför fönstret. Jag stormtrivdes!! 

Rätt färg på bil, underbart bra stereo (basen borde ha gett vibrationer till Norrtälje), fyra hjul och en ratt som fungerade. Även om jag har noll koll på bilar, märken och andra viktiga saker att känna till, så tror jag dock att det var Sveriges vanligaste bil Karin var på jakt efter, nämligen en Volvo v70.

I mitt tycke  hade vi hittat en perfekt bil att köpa då alla mina krav fanns  :) Karin hade dock lite mera krav på bilen och gick runt, kollade på underligheter, ställde frågor och funderade.

Inga papper  blev påskrivna och vi hamnade på IKEA i stället. efter en lunch bestående av tre varmkorvar och en kaffe, så hamnade vi på Outleten i stället och strosade in och ut i affärer. För en fattiglapp som undertecknad hittade jag inte ens något som jag önskade prova, men det var ändå skojigt.

På vägen tillbaka till Norrtan så ringde Karins "gubbe" och berättade att han hade hittat en bil till Karin. Så innan jag dumpades hemma så kollade vi även på den bilen. Silverfärgad, utan stereo men med skinnklädsel... 

Även här gick hon runt och tittade, studerade, ställde frågor till försäljaren och diskuterade med  sin "gubbe" över telefonen.  Det bestämmdes att affären skulle fortsätta dagen därpå och lite uppe i varv hamnade vi hemma hos Karin och en räkmacka.

Lotta plockade upp oss på parkeringen och vi hamnade i kyrkan. Japp! Denna uggla har börjat gå i kyrkan :)

Men det är inte själva prästens upplysningar som jag ser fram mot varannan vecka utan sällskapet och ett intresse som passar mig som handen i handsken. Det är nämligen så att dessa kvällar tidigare inträffat när det varit "Emma vacor" för Karin och jag har då varit barnvakt, men denna termin så är jag barnvaktsledig och kan därför följa med Karin till kyrkan och jag älskar dessa  timmar verkligen. För samtidigt som min kreativitet får utlopp så träffar jag roliga och trevliga människor.

Ett lotteri vid påsktid gör att vi tillverkar lotteripriserna i panikartad hastighet och på kvällens program stod påskägg. Att med försiktiga rörelser trycka pappersservetter på pappersägget var inte passande för mitt humor denna kväll och i stället plockade jag fram hobbyfärgerna och målade mitt ägg, vilket ledde till att jag fick tre beställningar på påskägg och ett par "tavlor".  Hick, vad snabbt det gick. Även en eventuell konstutställning i kyrkan kan vara på tapeten framöver. Planerna fortsätter att planeras. Jag fick även hem ett par ägg som jag ska måla hemma. 

Dagen var kul och annorlunda och en fortsättning lär följa.        

Jag försöker att mucka bråk på nätet, men det går inget bra :)

Japp! Snälla Helena försöker att starta gräl, men för stunden finns det ingen på forumet som vill möta mina ord, så här sitter jag och muttrar för mig själv. 

Kanske ska ta en promenad istället för att bli av med irritationen, å andra sidan lär ju idioten som jag irriterar mig på,  vara kvar på forumet när jag återkommer från snöfallet. 

Ska tänka ett tag till innan jag fattar mitt beslut. 

Annie frågade hur det går med min roman och eftersom hon är nyfiken och jag kan ge lite reklam för mitt projekt så kan jag lika bra blogga om det istället för att svara Annie med ett privat meddelande.

Fick ett förslag för ett par dagar sedan från "Siwan"  som föreslog att jag kunde göra min text starkare genom att skriva i "jag" form i stället som jag under 21 kapitel gjort, skrivit i tredjeform.

Så jag började ändra ett kapitel och eftersom den (i mitt tycke) blev bättre, så fortsätter jag. Men det är jobbigt eftersom "jag" blir starkare och jobbigare att skriva. Jag pratar inte längre om någon annans liv utan om mitt eget liv och det blir mer som min egen historia...  Även om MYCKET är påhittat så blir den på något sätt ändå mer privat. Jag kommer dock inte att lägga upp ändringarna på "Kap1" förrän jag ändrat ca halva texten.

Stundtals funderar jag på vad jag gett mig in på och varför jag fortsätter. Hur i helskotta kan jag tro att jag kan skriva och varför skulle någon läsa det som jag skrivit för?? Snacka slösa andras tid genom att be de läsa mina underliga tankar.

 Men på något sätt så försvinner de dåliga tankarna när jag läser trevliheter om min roman i min e-mail.  

 ***********************''

Ger nu ett litet smakprov på början av boken och den ändrade delen:

Borttappat liv

"Panik! Ren och skär panik. Det fanns inga andra ord än dessa för känslan som jag kände.

Jag fattade inte varför jag var där och än mindre vad det varit som fått mig att hamna just där. Det som för en månad sedan hade verkat som en bra idé, kanske i själva verket varit ett av mitt livs största misstag.  När jag nu stod mitt i verkligheten var detta det sista stället i världen, jag ville vara på.
Men om jag vände på klacken och lämnade rummet skulle de pengar jag betalat vara förlorade.
I stället böjde jag nacken bakåt och formade läpparna till ord som bara jag självs kunde höra.
En bön om styrka och mod att överleva den prövning som jag stod inför.
En kort stund kom funderingen på hur jag i andras ögon såg ut med de blå ögonen var hårt ihop pressade, det osminkade ansiktet var vaxblekt och hela mitt kroppsspråk som borde ha skrikit avståndstagande.

Jag ville inte, men tvingade mig själv. Jag var så otroligt feg, men om jag inte skulle våga detta steg så hade de senaste åren varit bortkastade år.
Jag var starkare än jag någonsin varit och eftersom jag inte kan förändra det förflutna så måste jag lära mig att leva med händelserna."