Vad händer om en idiot (dvs undertecknad)  lägger en skärbräda i plast på en varm kokplatta? Jo den stackars skärbrädan förvandlas till något som kan liknas vid vältuggat segt tuggummi. Men eftersom jag behöver en ny hobbie så har jag troligen hittat den eftersom jag lite för ofta begått det misstaget med varm platta och plast. Men det är mycket skojigt (eller inte) att skrubba bort plasten från plattan för att inte snacka om den stackars stekpannan som dessutom av någon underlig anledning hamnade mitt på skärbrädan när den ändrade form och...  (hmmm) fasthet. 

jag vill snarat möjligen ha en skärbräda i trä som inte smälter och en mamma som slutar fråga varför jag helatiden måste införskaffa nya skärbrädor.  Dessutom fick jag ju bevis på att batterierna i brandvarnan inte är slut :)   

  

Nu går det inte längre att ignorera förkylningen och det är lika bra att erkänna att näsan faktiskt rinner och att lungorna fått ett underligt pipljud.

Så nu är det bara att placera hushållsrullen på bordet och leta fram astmasprejen som jag inte använt sedan förra förkylningen. 

Fick i går ett tips på hur jag ska kunna förbättra "Borttappat liv" och efter att funderat på idén hela natten satt jag mig vid datorn för att genomföra ändringarna. Allt gick som planerat i två timmar och jag kom riktigt långt, när jag av misstag tryckte på fel tangent och texten återfick sin ursprungliga text.

Alla ändringar försvann! 

Helena muttrade ett par oskrivbara svordomar och började om.
Allt gick superbra i ytterligare någon timme tills hon begår samma misstag igen.
I bland är jag så trött på att vara Helena. 
I stället för att bara svära lite fint så kom jag på att jag kan kopiera sidorna jag ska ändra och göra ändringarna på Word i stället och sedan klistra in skiten där de ska vara.

Då hittade jag nästa "roliga" sak. Min roman har blivit underlig...  Okej, mer underlig än den redan var om man säger så.

Mitt i texten på alla sidor från och med kapitel 3 så täcks texten av en vit ruta och går således inte att läsa...  Suck!!! 

Helena är inte på humör för dessa problem.

Ska sätta mig i ett hörn, skruva upp volymen på stereon så jag bara hör Nickelback och inget annat ljud och därefter ska jag lägga pannan i djupa veck och fundera.   

La ut en fråga på forumet på Kapitel1 och hoppades på hjälp. Frågan var enkel och löd: 

Skulle denna text locka er att läsa vidare???

"Tänk dig att livet är svart! Det finns inga ljusglimtar och dagarna går utan att framtiden verkar tillhöra dig.
Du är inget, du kan inget och du vågar inget. Du mår dåligt både psykiskt och fysiskt, hoppet har helt övergivit dig…
Plötsligt dyker en annons upp.
En kurs på en skola som inte utlovar några mirakel, men som är beredd att ge dig en chans att bli någon, en chans för dig att våga ta plats…
”Livsstils kurs- för dig med övervikt” "

En i mitt tycke lätt fråga att besvara. Det räcker med ett "ja" eller ett "nej". Mer utförligt svar kräver jag inte. Efter närmare 1/2 timmes väntad dök detta upp från K.Spitz:

"Absolut!
Jag älskar ironi.
Lever av den."

 ...jag älskar ironi???  Vad menar han/hon/den/det???  Vad är det som uppfattas som ironiska i min text???  Jag bara undrade om texten lockade till fortsatt läsning? Å andra sidan, varför bryr jag mig om att ställa frågan på forumet för?? De senaste dagarna har jag totalt försvunnit. Ingen ser mig och ingen hör mig. Jag ställer frågor som ingen svarar på, jag svarar på frågor som ingen ens bryr sig om att tacka för att jag svarat på. Ser rek till alla andras böcker, men inte min egen titel någonstans på deras listor. Jag är på väg att bli osynlig, genomskinlig och känner mig på "Kap1" lika uppskattad som cigarettrök hos en allergiker.  Ska nu ta helgledigt från "Kapitel1" och begrava mig i soffan framför en bra film. Trevlig helg på er alla!

"Nu slutar jag jobba, så stå utanför din port om 5 minuter" meddelade min mor via telefonen när klockan var runt 14.

"Öhhhh..." svarade jag mycket förvirrat och visade därmed att jag mycket väl viste varför mamma ville att jag skulle möta henne... eller inte!

"Mikael sitter på bussen och är snart i Norrtälje" fortsatte min mor, som om den ledtråden skulle säga mig något... 

Min hjärna jobbade på högvarv i försök att haja vad det var meningen att jag skulle någonstans med min mor och med Mikael. Mig veterligen var det en vanlig torsdag, vilket betyder glo på dataskärmen och leka med hemsidan vilket även min klädsel visade att jag planerat, myskläder och raggsockor. Dvs tvättdag i morgon och inte en kotte som kan se hur jag är klädd.

När ytterligare ett ointelligent "Öhhhhh..." hördes från mig så berättade min mor att mina bröder hade fyllt år (DET visste jag) och eftersom Mattias är på besök i Sverige (DET visste jag inte)så bestämdes det förra veckan att vi skulle fira små druttarna i dag (Bestämde vi ????????)  

Mamma gav mig i allafall en timme för att leta kläder (rena) och avsluta allt jag pysslade med innan hon körde upp framför huset och plockade upp mig, som fortfarande kände mig ganska förvirrad.

Det visade sig att Mikael inte alls satt på bussen utan stod och väntade på bussen så lunch/middagen sköts fram till 16.00 istället för 15 som planen varit från början. Det berodde inte bara på bussen utan även på att Drutt nummer 2, Mattias plötsligt bestämt sig för att klippa sig så han ringde från frisörstolen och gjorde min mor på ännu bättre humör genom att även han ville skjuta fram firandet.

 Efter många om och men så var alla på plats (tre kottar och en förvirrad höna) och nästa problem tog sin början?

"Var ska vi äta frågade?" hönan (jag) varav två av kottarna svarade "Jag har ingen aning".  Den tredje kotten svarade ni bestämmer var vi ska äta, bara det inte är kina mat. De två tvillingkottarna enades i allafall för att äta pizza.

"Jippie! Kebab... igen" mummlade hönan tyst för sig själv och försökte sig på ett glatt leende som inte alls skulle visa att hon totalt tröttnat på kebab och sallader. 

Maten var i allafall ätbar och sällskapet kul. Mikael berättade att jag inspirerat honom till att börja skriva ( kul att kunna hjälpa till) så även han håller på med den text som kanske ska hamna på "Kapitel 1" så småningom.

Nu sitter jag åter på min plats i soffan framför skärmen, klädd i myskläder och raggsockor. Mätt på gränsen till medvetslös och tvillingkottarna är någon annanstans och roar sig själva. Men det var kul att se Matte.

Har inte träffat honom sedan i höstas, innan han drog till Norge.  

10 pers har hittills varit inne på min hemsida, men bara en (Tack Nina) har skrivit i gästboken, så vilka andra som hälsat på har jag ingen aning om. Vore skoj att veta vilka som är inne och vad de tycker.

Hemsidan är lång i från klar så jag funderar hela tiden på vad mer jag kan lägga upp. men det löser sig nog :) 

Hela dagen har jag gjort nada...

Eller jag har gjort mycket men ändå väldigt lite :)

Har lekt med hemsidan och sedan i gårkväll lagt upp länkar till 23 (tror jag det är) kapitel 1:or. Länkar som leder till deras hemsidor, bloggar, profilsidor m.m Har även länkat till deras tävlingsbidrag och även ( i vissa fall) till deras andra texter.

Hoppa in och läs!

För stunden mår jag influnsa illa och försöker att ignorera sjukdomen. Vill inte vara sjuk, orkar inte vara sjuk och har inte tid att vara sjuk.  

Åter en dag börjar närma sig sitt slut.

Lunch med karin och Lola. Som alltid trevligt och roligt. Jag behövde verkligen komma ut för  en nypa frisk luft och skratta lungorna ur mig.

Kvällen har annars gått åt till att leka med hemsidan. Men som vanligt kommer jag aldrig att bli helt nöjd.

Tiden går fort när man har kul! 

 Jag skäms nästan att berätta att jag skrev blogg hela 6 ggr förra månaden. Det kom för mycket i vägen för att jag skulle ta mig tid att uppdatera mitt liv för resten av världen (eller vilka det nu är som läser).

Men den senaste månaden har jag inte gjort mycket som är värt att dokumentera. Hamnade nere hos syrran en söndag för lunch och se Joels träningsmatch med nya laget. Joel var dock förkyld så halva släkten gjorde honom sällskap vid sidan om planen medan hans lag spelade. "Vi" vann med 3-2.  Vilka det var som spelade har jag dock ingen aning om (min hjärna strejkar).

I övrigt så har jag suttit fast framför min "roman" eller vad jag nu ska kalla den. Roman känns så stort och så-icke-helenigt, men jag kan ju inte heller kalla den novell eftersom den har tecken som en kortare bok...   Hmmm... måste fundera mer på vad kalla skiten :)

Hur som helst så är den i det närmaste klar! (jippie!!!) och jag har bara finliret kvar. Dvs kolla på alla underliga stavningar och annat skojigt.  

Funderar på att lägga ner bloggen eftersom jag även har börjat fnula med en hemsida!  Där det finns mer saker att göra både textmessigt och bildmessigt. Men tillsvidare finns jag kvar. 

Hemsidans finns här!!    http://maxe.zoomin.se/