********

Fick ett oväntat meddelande igår på Facebook. En person som jag gick på gymnasiet med hörde plötsligt av sig. Efter att ha varit försvunnen sedan 1995, tar hon plötsligt upp kontakten igen och jag känner mig inte riktigt bekväm.

År har gått sedan jag senast pratade med henne och jag vet inte längre vad jag ska tycka eller tänka. Vi hade kul när vi umgicks, men över en natt ändrades det och vår vänskap rann ut i sanden. Jag har fortfarande uppfattningen att jag var en av dem som hon umgicks med för at det inte fanns någon annan att vara med och mina känslor att åter uppta kontakten är mycket blandade för stunden.

Visst vill jag veta vad som hänt i hennes liv sedan vi slutade gymnasiet, men samtidigt så skiter jag fullständigt i det… Jag vet inte.
Vill jag verkligen ha kontakt med vänner ur det förflutna?

Bör jag verkligen umgås med människor som jag en gång kände men som utan ett ord försvann ur mitt liv? Som genom sin tystnad visade att jag inte längre var önskvärd?

Vara närvarande men inte överdrivet vänlig kanske är det rätta att vara i stunden.

Inte visa en alltför stor nyfikenhet eller hoppas på för mycket.   

Middagen i går var kanon och hela kvällen gick i lugnets tecken. Som våra kvällar brukar göra. Filmer, blandat med skratt och skitsnack.

Vi hyrde rysaren ”Black Christmas” och även om det inte var ett bottennapp i klass med ”The Nun” så var det ändå en liten besvikelse.
I det hela så går "Black Christmas" att jämföra med vilken amerikansk rysare som helst. En massa blod, en historia som inte helt håller och ett slut som går att räkna ut redan i förtexterna. På vissa ställen var den spännande, men i det stora hela så var den mer äcklig och fick magen att vända sig ett par gånger. Kul att ha sett den, men inget jag skulle ha saknat om jag råkat missa att hyra den.

Strax efter midnatt var jag innanför min egen dörr igen och hela huset låg i tystnad, även om jag såg att det lös i ett par fönster så fanns det ingen som förde liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...

Fick frågan om maten på kryssningen så här kommer nu bilder och lite text om den.  Redan vid bokningen av kryssningen så kunde man välja in måltider vilket skulle göra det hela billigare men även mindre stressigt för oss då det kanske inte skulle f...