Direktlänk till inlägg 22 maj 2009
Efter att ha varit ute och knatat i mina vidrigt gamla joggingskor och fått känslan av att vara förföljd under hela promenaden, så fattade jag ett beslut! Det var nämligen så att båda sulorna har lossnat under så varje steg lät ”floff” ett ljud som påminde mycket om en promenad i flippflopp sandaler.
Ljudet drev mig till vansinne och att vara ensam ute i spåret, förföljd av ”flopp, flopp…flopp, flopp” var en mindre trevlig upplevelse.
I dag fanns det pengar på kontot och i sällskap av Lola hamnade jag i sportaffären och kollade på prislappar. Hittade två par skor som min ekonomi kunde tillåta att jag köpte, så jag började testa vandra mellan gångarna.
Det ena paret gick ganska lågt i hälen, vilket jag av erfarenhet garanterar skavsår på mina underliga fötter, men jag gillade färgen. De andra var skönare på. De glappade inte och var perfekta över hälen, så det blev dessa par.
Ett val som fick Lola att böja sig fram och lägga handen på min panna och utbrista: Jag måste bara försäkra mig om att du är frisk, Karin kommer inte att tro mig, när jag berättar vad maxe köpt för skor…
Jag äger inte ett enda plagg som går i kulören rosa eller lila. Jag tråkar alltid folk som går omkring i rosa skor och jag har sagt X-antal gånger att jag aldrig i livet kommer att sätta på mig skor som är rosa…
Vilken tur att jag ofta går ensam i spåret och i skymningen, så ingen ser mina nya rosa skor.
Måste dessutom erkänna att de inte bara är rosa. De GLITTRAR dessutom…
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...