Direktlänk till inlägg 30 juli 2009
Min bror var uppe med tuppen och inne i Norrtälje tidigare än jag tänkt mig, vilket betydde att han var mer vaken än vad jag var när dörrklockan gav ifrån sig sitt underliga ”Brrrr”. Den klockan är en av många saker som jag inte kommer att sakna på det nya stället. Det är som om ringklockan tröttnat på att låta och bara orkar väsa fram sitt varnande om att gäster väntar utanför…
Hursomhelst så var det en pigg bror som ramlade in i lyan och efter bara en halvtimmes rast med lite allmänt skitsnack, började vi bära kartonger, prylar och annat ner till parkeringen. Efter lite funderingar med fler hjärnor inblandade hade vi insett att genom att parkera allt mitt som skulle byta bostad, utanför huset, så skulle vi tjäna tid och således kanske klara av flytten på de tre timmar som vi hade hyrt släpet.
Släpet var bokat från 13.00 och min nyckel till nya lyan, kunde jag hämta ut någon gång under torsdagens förmiddag.
Snabbt tömde jag och Micke lyan på lådor, korridoren blev befriad från min flytthög och källarkontoret ekade åter tomt och utplockat. När ”flytthjälpen” anlände strax före 11 på förmiddagen så satt jag och Micke i solen med inget kvar att bära ut. Det som planerades att ta någon timme att göra hade gått snabbare och vi var sysslolösa. Strax efter Karins ankomst ringde de från Roslagsbostäder och berättade att nyckeln nu hade kommit in och det var fritt fram för mig att hämta den. I sällskap av Karin som även skulle kolla hur det stod till med släphyrningen rullade vi ner för backen och över ån. Släpet var på plats och vi kunde hyra det tidigare än vad som sagt och med det påkopplat på kroken åkte vi tillbaka till campus.
Ett litet moln på himlen var att de som hyrt släpet före oss använt det till att köra fordon i, så hela golvet var såpahalt av disel, så det tog en stund innan vi kunde börja fylla släpet med mitt ”skit”. Men efter många om och men, så rullade vi ut genom grindarna. På gräsmattan nedanför min balkong travade vi lådor och möbler i en enda hög. När släpet var tomt for jag och Karin vidare till nästa adress. PG (lillebror nummer 1) var även han i flyttstadiet och hade hört rykten om att jag var på jakt efter en soffa. Den är ”smutssvart” och i fem delar. Då det är trevligare att ha en soffa att erbjuda sina gäster att sitta i än på stora kuddar på golvet, så tog jag soffan utan att tveka. Tillbaka på hemmaplanen med en soffa på släp och en massa andra ”bra att ha saker” från bror, började det stora jobbet med att forsla upp all bråte en trappa. Vem som kläckte idén vet jag inte men istället för att slösa tid på att rusa i trappan så använde Micke och Ylva ett rep och hissade smidigt upp vissa mindre ömtåliga och tunga kartonger till lägenheten via min balkong. Mycket smart om jag får säga det själv!
När allt var på plats i en hög i mitt vardagsrum, tackade Karin för sig och vi andra for ner till hamnen för att käka den middag som vi alla förtjänade.
Första natten i lyan kändes underlig. Underliga ljud överallt och fotsteg utanför i trappuppgången, som jag låg och lyssnade till. Att jag dessutom hade problem med att hitta nödvändiga saker i röran, gjorde inte kvällen lättare. Men jag hade min alldeles egna lägenhet och bara det är värt all stress under veckan.
Tack Karin, Ylva och Micke för hjälpen!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...