Hamnade framför CSI i försök att släppa kvällens totala misslyckande, men det... misslyckades :)

I stället fortsatte jag att älta alla misstag jag gjort under kvällen och fundera över vad jag kunnat göra annorlunda. 

Kunde jag varit mer uppmärksam? 

Felet är kanske att min hjärna inte fungerar som andras, den blev full och kunde inte ta in mer.

Dans kanske inte är en av de bästa sakerna som jag kan hålla på med.

Ur motionssynpunkt så är det kanske perfekt, men eftersom jag inte kan lära in i samma takt som andra, så ligger jag ohjälpligt efter redan från start.

I stället för att lära en tur och öva den tills den sitter så är det en snabb genomgång på fyra turer som i både namn och rörelser är otroligt lika och dessa fyra blandas sedan med gamla turer som även de sitter halvdåligt...

Att det dessutom blandas in musik och att turerna blandas in i sången, gör att jag även måste lyssna på texten och inte bara försöka hålla reda på mina fötter och var min partner är, gör inte dansen lättare för mig...

Jag är bara så trött på mig själv!

Jag försöker att inte älta, det som har hänt går inte att få ogjort men det är ytterligare en gammal ovana som är så svår att bryta och som jag kämpar med varje dag.

Jag vill verkligen lära mig stegen och turerna i Squaredance, men för stunden så säger mitt självförtroende att jag inte har något där att göra, att jag förstör för alla andra och att jag för allas trevnad gör bäst i att ge upp!

Hitta ett intresse där jag inte stör, förstör och kan lära i min egentakt utan att behöva ta hänsyn till alla andras snabba inlärning. 

Jag ÄR en elefant i en glasaffär. Vig som ett kylskåp och med två vänsterfötter...   

Jag vet inte längre... Jag har ingen aning om något längre. 

Kom nyss hem från Squaredancingen och funderar på vad tusan jag gett mig in på.

Kanske är det bara en dålig dag och kanske kommer det att gå bättre nästa gång, men...

Detta var 3:e gången jag var på plats på dansen och jag vet att det fortfarande bara är en kurs. Men...

Det är svårt att förklara...

Stundtals känns det som jag har två vänsterfötter, glömt motoriken hemma och taktkänsla som åkt på semester. Jag lyssnar på orden och försöker göra som de andra, men ändå så hamnar jag fel, snurrar fel och är sååååå totalt bortgjord! Jag skrattar högt åt mina fel och försöker igen, men inombord svär jag över mina misstag och mår dåligt över att hela tiden göra bort mig och förstöra för de andra. Fyrkanten visar mig rätt, puttar mig åt rätt håll och visar med gester vad jag ska göra, men ändå funkar det inte.

Jag var sjuk förra måndagen och vissa av turerna de gick igenom då var det ingen repetition på utan alla tog tydligen för givet att alla hängde med och kunde...  Snacka jag for som en felprogramerad gummiboll utan kontrol i turerna.Jag backade när partnen framför mig backade, hur tusan kunde jag veta att människan stod bakom mig, så självklart trampade jag denne på foten.

Hon utbrast irriterat: -kolla över nacken innan du backar!! 

Kolla över nacken, lyssna på instruktioner, hålla reda på partnen, kolla var alla andra är och samtidigt kolla var mina egna fötter pysslar med...  Jag är beredd att ge upp totalt! 

-Om du gör så här i stället säger kvinnan och visar genom att fatta tag i mig och snurra...

- Nej gör så här! Säger hon igen och snurrar igen med mig hängandes som ett löv. Jag snurrar utan att ha en aning om vad hon menar att jag gör fel...

- Det märks att du aldrig har dansat, säger hon slutligen och lämnar mig. Kvar står jag som ett förvirrat frågetecken fortfarande utan att ha en aning om vad jag gör för fel...  

Det har varit ett underbart väder i dag och inte ens jag har klarat av att stå emot värmen och solen. 

Efter mer än en veckas förkylning så drogs jag ut i det perfekta höstvädret. 

Tänkte kolla hur långt jag orkade gå innan hostan och min irriterat rinnande näsa satte stopp för promenaden.

Så jag hoppade i mina träningskläder och laddad med näsdukar, astmaspray och en vattenflaska knatade jag ut på elljusspåret i Vigelsjö. Det gick lättare att gå än jag trodde och efter lite mer än en timme så var jag hemma. Det var skönt att äntligen ha kommit igång igen. 

Det enda som jag inte råkat ut för av dessa fyra händelser är att vara vilse på Finlandsfärjan.

Troligen för att jag inte åkt den så ofta att jag hunnit begå misstag att knata vilse. Men de övriga har jag faktiskt varit med om, så de är helt och hållet sanna! :)

Konserten är kanske det underligaste och det mest pinsamma som jag varit med om eftersom jag vaknade upp av att axeln jag lutat mig mot under sömnen rörde på sig.

En snygg och långhårig hårdrockare hade agerat kudde under ett par timmar. På hans andra sida satt hans flickvän…

Husvagnen var parkerad uppe i Trondheim och min far jobbade där en sommar. I stället för att bila i Sverige gjorde familjen två flugor på smällen. Dels besöka hans jobb och när det var klart åka runt i Norge med husvagnen på släp.

Inflyttningsfesten var hos min kompis i Stockholm för närmare 13 år sedan. Det som skulle bli en lugn fest med bara ett par inbjudna spårade ur totalt och nästan alla räddningsyrkena var på plats. Jag missade dock allt roligt eftersom jag sov. Vaknade däremot klockan 5.30 på morgonen med den fina idén att ta en promenad med kompisens hundar. Vinglade runt i området fortfarande ganska rund under fötterna, stötte på ett dike som givetvis fångade mig och i försök att ta mig upp därifrån släppte jag kopplena.

Är det bara jag som tycker att detta år varit ovanligt full av kända personer som avlidit?
Nu senast Patrick Swayze som efter 20 månader med cancer slutligen försvunnit från världen.

Hur kommer vi att minnas Patrick? Musiken eller skådespeleriet?

Mitt första minne av honom är när han spelade sydstataren Orry Main, i serien ”Nord och syd” (baserad på John Jakes romaner). Hela familjen samlades framför teven för att följa familjerna Main och  Hazard under det amerikanska inbördeskriget.  Bara ett par år efter den serien så blev han favorit bland tjejerna i min klass, genom att spela  rollen som Johnny Castle i ”Dirty dancing”.  

Jag kan erkänna att det enda som jag gillade med just den filmen är musiken och i viss mån dansandet. Men annars så tycker jag att den är lite för ”tjejaktig” för min smak. Även Ghost är lite för ”snyftig” för att ligga högt på min lista. Det som räddar den filmen och som gör att jag kan kolla på den ibland är Whoopie Goldberg. En skådespelare som jag bara älskar!  
Point break är mer min typ av film. Äventyr, spänning och vackra miljöer…
Även ”Röd gryning” tillhör favoriterna om jag ska prata om filmer med Patrick Swayze i rollistan.

För att kolla in avlidna personer 2009, hamnade jag på Wikipedia.

Någon som minns ”Bodils minicirkus”?
Jag hade ingen aning om att hon avled den 9 maj i år. Inte heller visste jag hela hennes namn löd ”Bodil Helena Granberg” och att hon föddes den 6 november 1950.

Vad är det nu som är så intressant med denna info, undrar ni säkert!? 

De som känner mig är kanske lika förvånade som jag.

Innan namnbyten och allt så hette jag just Granberg och även Helena stämmer med ett av mina namn. Den 6 november måste jag dock korrigera eftersom jag föddes den 7, men månaden är i alla fall rätt :)  

Tillslut så lyckades jag inte längre undvika CSN, så nu har de hittat mig (attans också!) 

Det damp nyss ner ett litet brev (med inbetalningskort) som berättade att de vill ha strax över 4000 kronor från mig. Hoppet är det sista som överger, så de kan gott få fortsätta hoppas, eftersom det är pengar som jag inte har…

Å andra sidan så tycks övriga pengasugna företag totalt glömt bort mig. Inte en enda räkning har dykt upp. Så om jag skiter i att betala de räkningar som inte kommit så kan jag betala den som har kommit…
Även om jag nästa månad sitter utan telefon, Internet och teve så har jag i alla fall gjort CSN glad.

Gud vad jag älskar att vara fattig och sjukskriven!! 

Hittade denna utmaning på en blogg jag läste och kunde självklart inte låta bli att svara på den. 

Den roligaste hittills! 

1. Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en
4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et
5. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v



1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
Det låter som en bra idé.

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Jag hörde att du var sjuk

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
Det gör du rätt i, sov länge

4. Vad är det fulaste du skulle kunna säga åt din fiende?
Jag tror inte nån har tid att vara sjuk

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Det var det jag misstänkte.

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Jag tycker de står bra i affären

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
Stackare, jag lider med dig

8. Vad vill du höra mest av allt?
Tack för din betalning

9. Vad kommer bli dina sista ord vid liv?
Strax hos dig

10. Vad var dina allra första ord?
Nu fattar jag ingenting.