De slutliga ändringarna är gjorda och tillsvidare får de duga.

Även om vissa mindre ändringar kommer att ske, så funkar utseendet på bloggen.

En fråga till er!  

Inga kommentarer = medhåll från läsaren? 

Inga kommentarer = läsaren orkar inte bry sig? 

Kan erkänna att jag tröttnat på att blogga!

Dels så tröttnade jag på min bloggs utseende men även för att jag ytterst sällan får kommentarer.

Inget illa ment till er som faktiskt kommenterar och som jag oftast glömmer att tacka. (Tack Jennie, Annelie, Helena och ”Sis”)  

Att veta att folk läser det jag skriver är alltid kul och jag försöker varje månad öka statistiken på sidan, men att inte ha en aning om vilka de flesta av er är eller vad ni tycker gör att jag tröttnat.

Feedback önskas med andra ord!!!

Jag har enligt den lilla räknaren längst ner på sidan haft 28 besökare under dygnet och jag vet och känner bara halvdussinet av er som läser.

Nu har ”bloggagratis” bytt namn och det har även kommit flera funktioner som gör att fler saker går att ändra på bloggen. Jag har redan börjat ändra lite såsom bakgrund, textfärger och lite annat, men jag vill och behöver veta vad som är bra och vad som är dåligt.

Eftersom min smak är som den är , så behöver det inte betyda att det som jag gillar i färger kanske inte är det bästa ur lässynpunkt.

FEEDBACK TACK!!!!

*****************

Måndag= Squaredance.

Trött och seg som en grön godisgroda (vill inte sno Ullis uttryck som har med segaråttor att göra :)  ) hamnade jag i alla fall på cykeln och var plötsligt framme vid lokalen.

Tanken, ”det är en mardröm” gick genom skallen när jag tyckte mig se ett bekant ansikte på trappan med en cigg i högsta hugg.

Utan att låtsas se människan klev jag av, fortsatte prata med Karin, låste cykeln och tände själv en cigg.

Den obehagliga synen fimpade och gick in genom dörren.

Hoppet om att objektet skulle vara på en annan kurs grusades när jag redan i trappan hörde rösten. Kalla kårar drog genom ryggraden och jag hoppades att jag trots min motvilja skulle kunna agera normalt de närmaste timmarna.
Min första impuls var att gå. Lämna lokalen och åka hem… Skylla på huvudvärk eller det illamåendet som just då inteskulle varit en lögn.

Vetskapen om att han var i samma rum som mig själv och även stundtals i samma ”fyrkant” gjorde att pulsen gick upp och det enda jag kunde tänka på var: ”Visa inte vad du känner, behandla honom som du aldrig tidigare träffat honom…”

Övervinna sina fobier och rädslor är något som man pratar om och hör talas om ganska ofta. Att inte låta ens rädslor stoppa en från att försöka.

Jag överlevde i 1 ½ timme i människans närhet! Jag tvingade mig att i vissa turer, ta hans hand, i andra turer komma honom så nära som det krävs för att ge den obligatoriska kramen som hör till dansen. Jag mådde skit, men jag klarade av det.

Jag gillar honom inte! Har aldrig gillat honom, men min uppfostran (delar av den lilla jag fått) gjorde att jag stod ut med honom i min närhet eftersom han var min bästa kompis pojkvän.

Det har gått närmare 15 år sedan jag senast såg honom, sedan jag senast sprang på honom nere på stan, ändå så är det en av dessa personer som jag aldrig kommer att glömma och som jag önskat att jag aldrig någonsin haft oturen att möta.  

Jag vill verkligen börja med Squaredance, men kommer mitt psyke att klara av vetskapen att jag varje måndag riskerar att tvingas vistas i samma lokal som honom? Tvingas dansa med honom och framförallt tvingas vara trevlig mot honom?

Kan i alla fall glädja mig åt att han håller på att bli flintis, börjar få en kulmage och saknar både takt och rytm… (skadeglädjen var stor hos mig, när jag såg honom göra enkla misstag i turer som jag klarade av utan problem)

Har en vecka på mig att fundera, men glädjen över dansen har raskt minskat i styrka! 

Planen var att skriva detta inlägg i går, men försöken att hålla ögonen öppna misslyckades. Så gjorde även orken att lämna soffan för att hämta datorn som stod på bordet ett par meter bort! Att påstå att jag var slut i gårkväll, är en underdrift! Jag var helt färdig. Svettig som attans och en hjärna som av vätskebrist snurrade mer än vanligt. Varenda muskel i min kropp värkte efter att ha varit i ständig rörelse under närmare 1 ½ timme. Timmar som gick så snabbt och som varit så roliga!

För ett par år sedan så fick jag tillfälle att testa ”Linedance”. Ett par tjejer på Väddöfolkhögskola hade gått n kurs och delade med sig av sin kunskap till oss livsstilstjejer.

Jag har alltid tyckt att linedance verkar så otroligt kul och inte heller alltför invecklat. Stegen gick okej att lära sig, värre blev det när även musiken satte igång och jag insåg att min koordination var obefintlig. Stegen, musik och tankearbete var tre saker som inte passade mig och gjorde att jag trasslade bort mig totalt. Pågrund av min egen ovilja att göra bort mig och irritation över att inte klara av det som för de andra verkade så lätt, hoppade jag av den raka linjen och placerade mig i fönstret för att istället agera publik.

I kurstidningarna har det ofta förekommit olika dans kurser och även om jag saknar total koordinationsförmåga så finns längtan att lära mig dansa. Dels för motionens skull men framförallt för att ha ett intresse som både innebär att träffa andra människor och att lära upp koordinationen och få den taktkänsla som jag tydligen saknar :)  
I grundskolan så ingick dans på schemat och då var det mest en pina att behöva ställa sig i par för att lära steg till danser som jag visste att jag aldrig skulle få nytta av att kunna.

Har som sagt varit sugen på att testa någon dans men modet har svikit mig totalt.

I det senaste utskicket av ABF fanns det en danskurs med två gånger ”prova på”, innan man var tvungen att välja att fortsätta eller skippa. Jag föreslog för Karin att vi skulle testa och det visade sig att hon redan hade kunskaper efter att ha dansat i flera år. Plötsligt var det bestämt att vi skulle vara i danshallen klockan 18.00

Inte så lite nervös följde jag efter Karin uppför trappan och såg en massa människor församlade i salen.

Innan jag riktigt fattade vad som hände så var jag plötsligt ute på golvet för att lära de första stegen.

Cirkus 1,5 timmar senare lämnade vi kursen.  Det var länge sedan som jag varit så slut och så otroligt svettig! Trots stundvis av total förvirring, så hade jag otroligt kul! Min koordination kunde ha varit bättre, men för att vara första gången jag någonsin testat på SQUAREDANCE  så gick det ovanligt bra! Alla trevliga människor, musiken, glädjen som smittade och all den hjälp som gavs från partners som förklarade stegen och hjälpte oss förvirrade ”prova påare” att hamna på rätt plats och göra de rätta stegen och rörelserna… Nästa vecka är det ytterligare en prova på gång och förhoppningsvis kommer jag även då att vara på plats i IOGT NTO lokalen för ytterligare ett par skojiga timmar!   

Även om det inte är helt gratis (men kunde varit klart mycket dyrare) så är detta något som jag verkligen vill göra.

Kan verkligen rekommendera denna kurs och självklart denna dans!