Direktlänk till inlägg 30 november 2009
Trots adventsstakar i fönstren, stjärnan på plats och den röda gardinen med gulliga små klockor sitter uppe så vill inte riktigt julkänslan infinna sig. Visst! Det är nästan en månad kvar till dagen med stort D, men ändå...
Den senaste veckan har fönstren i området börjat lysas upp av ljus, stjärnor och irriterande ljusförsedda grankvistimitationer (blinkar som attans) på varenda balkong.
Det jag saknar är snön!!
När jag var liten fanns det alltid snö. Det var inte bara lite vitt på marken utan ett överflöd av den vita varan och varje rast i skolan innebar pulka åkning och snöbollskrig. Vare sig man var med i kriget eller inte så blev man indragen i det och kom tillbaka till lektionen som en levande snögubbe med illröda kinder och stela fingrar... Eller så är det bara de snöiga vintrarna som jag vill minnas.
Finns det något mysigare än att sitta inne, med levande ljus och se stora vackra flingor långsamt dala ner mot marken från en himmel som är kolsvart, vindstilla och isande kall?
Som det är nu stirrar jag på det ena regnmolnet efter det andra som leker tafatt över en blyersgrå atmosfär och plaskar runt bland bruna och blöta löv som mycket väl kan skymma obehagliga vattenfyllda hål i marken. Ett felsteg och man har ännu blötare skor än önskat, ett ännu sämre humör än när man lämnade lägenheten och man rabblar svordomar som man inte ens visste att man kunde.
När man drar gardinen åt sidan på morgonen är vädret det första man funderar över. Regnar det, snöar det eller skiner solen? Ska man klä sig i regnkläder, i värmande och stormsäker slalomutrustning eller räcker det med att bara kasta en fleecejacka över axlarna innan man kilar ut genom dörren??
Fattar inte att det alltid blir fel, hur man än klär sig!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...