Direktlänk till inlägg 25 januari 2010
Mitt liv består av murar!
Höga och hårda tegelmurar, omöjliga att klättra över och för långa för att kunna gå runt dem.
Enda alternativet att ta sig till andra sidan är att riva muren med en sten i taget. Putta, hugga och pressa tills stenen är lös och går att lyft ner. Sten för sten plockas bort och när den är lagom hög för att kika över och man inser att man snart kan klättra över, så ser man att bara metern bortom muren reser sig nästa mur.
Man är snart över men chansen att njuta av bedriften kan inte infinna sig, för ytterligare en mur finns att ta sig över.
Man hoppas att denna mur ska vara den sista. Man hoppas att man snart kan sätta sig ner och vila, njuta av naturen runt omkring utan att ha murar i vägen som stör utsikten... Men man anar redan innan, att ytterligare en mur står beredd att plockas ner och efter den ytterligare en mur...
Muren är metafor för mitt liv!
Så fort ett problem är avklarat så dyker nästa upp och tar vid...
Jag vet inte längre hur det känns att ha lugna dagar där himlen är blå, jag kan sitta i en solstol och bara njuta av livet, utan bekymmer eller problem. Varje vaken minut ligger oron och gror inom mig. Kan inte slappna av för att somna och när jag väl gör det jagas jag i drömmarna av monster och jag vaknar kallsvettig.
Jag är alltid trött, alltid på dåligt humör och i hjärnan snurrar den ständiga frågan, hur i helvete jag ska lyckas riva muren utan att en ny dyker upp...
Jag har vant mig vid murarna och en lärare sa en gång att jag inte fick tänka på på dem som murar utan som möjligheter och istället för att se dem som oövervinnliga skulle jag försöka ta lärdom ifrån dem istället.
Hur?!
De är murar! De stoppar upp mitt liv och får mig att slita livet ur mig för att komma vidare, komma framåt.
Muren som jag för stunden försöker hacka i småbitar heter Försäkringskassan! Hela dagen har jag suttit i telefonen med dem och den ena efter den andra säger samma saker till mig, tyvärr pratar de icke svenska så jag fattar inte ett ord av deras prat...
I receptet på röran ska det i allafall finnas en blankett för mig att fylla i och skicka tillbaka. Detta lilla papper ska enligt dem ha skickats till mig i början på året.
Ingen underskrift till dem= inga pengar till mig!
Mycket lätt att förstå, eller hur!?
Problemet är bara att jag inte har fått något brev från FK, således har jag inget att skriva under och skicka tillbaka och därför sitter jag utan pengar...
och eftersom jag får hyran betald av Socialen så sitter jag även i skiten där!
För att få social bidrag måste jag visa upp månadens "lön" från Försäkringskassan, så jag får rätt lilla summa från soc, men eftersom jag inte fått från FK denna månad så finns det inget att visa upp för soc!!!
Springer runt i en förbenad rondell och varje avfart visar enkelriktat!
För varje varv blir jag än mer desperat och än mer snurrig...
Inga pengar från FK= inga betalda räkningar och ett skrikande kylskåp!
Inga pengar från Soc= Inga pengar till hyran!
Jag är mer än fattig, jag tömmer frysen på de sista fiskpinnarna och jag är snart även bostadslös. Förutom det så är humöret på botten eftersom det enda jag kan tänka på är hur jag ska klara av att överleva denna månad!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...