Nämnde i ett tidigare inlägg  (föll för reklamen) att jag bokat ett möte på Norrtälje Träningscenter. 

Klockan 11 var jag på plats för ett samtal och intresset blev högre och högre från min sida för varje minut som passerade. 

Måste erkänna att de lagt upp det bra! Först samtal, sedan visning av lokalerna, sedan samtal igen om målsättningar och lite annat och sist kommer summan på vad kalaset kommer att gå på...  

Jag vill verkligen!

Jag tror att både träningssättet och upplägget är något som passar mig. Men även det faktum att det inte är överbefolkat av tunna och hyperaktiva sportfånar vart man än fäster blicken är något som jag gillar.

Men samtidigt så är det en ekonomisk fråga! På sikt så är det ingen stor summa och om jag dessutom får en bättre livskvalitet på alla sätt, så är det en summa stor som en droppe i Medelhavet. Men...

Anledningen till att jag just nu vill börja gå på gym igen är att jag behöver röra på mig och dessutom behöver någon som lockar mig utanför dörren.  

Att ta promenader är något jag gillar, låta tankarna flyga och bara njuta av naturen. Men vintern är inte min favoritårstid gällande dessa promenader. Det är kallt, det är halt, det är dessutom vidrigt mörkt.

Jag vill slippa stöta på ilskna skidåkare för att jag av misstag knatat runt i skidspåret på elljusspåret. Jag vill kunna ta ut stegen ordentligt när jag går och inte som nu mer hasa fram i fara att annars halka omkull och slå ihjäl mig.

Jag vill kunna ha hög musik i lurarna att hålla takten med, men jag vill samtidigt kunna höra om någon kommer upp bakom mig med avsikt att "köra" om eller annat. Jag vet att jag är en harpanna, men jag känner mig inte säker när jag är ute ensam.  

Ett tag var vi ett gäng som gick. Det var kul, trevligt och samtidigt nyttigt. Kunna umgås samtidigt som jag gör något nyttigt och även att ha pressen på sig att komma ut eftersom jag inte vill vara den som sviker gänget...

Det var inte jag som svek gänget, en efter en droppade folk av och tillslut var det bara jag kvar.  

Vännerna jag gick med har fullt upp med sina egna liv och jag har tröttnat på att vara den som tjatar och försöker övertala till gemensam promenad. 

Jag tror med andra ord att gymmet kan vara bra för mig! Träna på tider som passar mig, inomhus utan snöstormar som hotar träningen och inga vänner att behöva vara beroende av. Att dessutom ha en personlig tränare är ett plus i kanten. Men som sagt så kostar det lite mer än jag kan undvara för stunden. 

Visst squaredansen kostar också en del pengar och även det intresset är en sak som diskuteras flitigt mellan mina två hjärnhalvor.

Ska jag fortsätta eller hoppa av?! 

Ska sätta mig ner en kväll och verkligen fundera på saken eftersom det är en kurs som mamma hittills betalat åt mig, men nu när medlemsavgiften blev högre än jag räknat med så...  

Jag vet inte!

Dansen är billigare än träningcenter, men dansen är en gång i veckan och även om det är ett bra tempo på träningen så ger det inte så mycket i motions syfte som jag hade önskat. Med andra ord så tror jag att jag kommer att vara mer nöjd med mig själv när jag slut i kroppen kommer hem efter ett par timmar på gymmet än när jag kommer hem från squaredansen och bara är lite behagligt varm.

Även om dansen är kul med trevliga människor, härlig musik, en otrolig gemenskap och medlemsfester (som kostar extra)  så känner jag inte samma glöd som förra terminen. Intresset har svalnat för dansen men samtidigt så vill jag inte släppa den helt.

Men ekonomiskt så... 

Som sagt så pågår en kamp mellan viljan och förnuftet inom mig.

Fortsättning följer med andra ord! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...