Hemsidan jag har är sedan en tid tillbaka avlivad.

Tappade intresset för den helt enkelt.

Nu funderar jag på att låta bloggen gå samma öde till mötes.

Inte för att jag tappat intresset för den, utan för att mitt liv ser ut som det gör för stunden.

Jag är sedan ca 2 månader tillbaka i en ordentlig svacka och jag sitter på brunnens botten och kommer inte upp. Dessutom lägger folk av och till en skiva över brunnsöppningen och jag känner mig rejält bortglömd. Tack och lov så hörs ibland mina rop på hjälp, skivan flyttas undan och någon kastar ner en kaffemugg med värmande dryck...  Men så fort något bortom brunnen kallar på deras uppmärksamhet så glöms jag bort igen.

Livet känns helt enkelt jobbigt och det märks i bloggen. Allt jag skrivit de senaste månaderna är negativt och om jag tröttnat på mig själv, vad har då inte mina vänner gjort?? 

Jag knatar på i mina mörka spår och lever i valet och kvalet. Snart går sjukskrivningen ut och jag vet inte vad som kommer hända därefter. jag vet inte vart jag är på väg eller vad jag själv önskar gå och det är skrämmande.

Det mest läskiga är att jag stundtals inte ens orkar bry mig. 

Bloggen har varit ett sätt för mig att få ner mina tankar och funderingar på "papper", se de i skrift och det underlättar besluten jag fattar.

Men samtidigt så...  Jag vet inte.

Fortfarande vidrigt ont i ryggen.

Även om det är bättre än i lördags då jag knappt kunde ta mig ur sängen utan att skrika, så är jag fortfarande stel och vid vissa rörelser skjuter blixtar genom ryggraden. 

Så förutom det bokade besöket på Mariagården blir nog att ställa in morgondagen helt.

Jag har iof närmare 12 timmar på mig att bli kärnfrisk så inget är ännu helt bestämt. Att gå på dansen är i allafall helt uteslutet.  

Denna tid för exakt en vecka sedan var jag på intensivkursen och hade verkligen apkul!! har dessvärre tagit en vecka för att smälta den dagen, eftersom det mitt i allt skratt, koncentration och felsteg låg en hinna av besvikelse hos mig.

En besvikelse som jag försökte förtränga under söndagen och även under veckan.

Jag tycker som nog de allra flesta vet vid det här laget att squaredance är det roligaste jag någonsin pysslat med och när det stod klart att det skulle bli en intensivkurs i just det, så blev jag något av en levande reklampelare för det och tipsade alla som jag kände om kursen.

även om de flesta var totalt ointresserade, så lyckades jag fånga sju personer som blev superintresserade och lovade att komma för att testa.

På lördagen så hoppade tre av mina vänner av. De meddelade mig innan och hade fullt giltiga skäl till att skippa dansen.

Jag satte istället mitt hopp till de övriga fyra av mina vänner som var taggade.  

När klockan var 17.00 och dansen över så var jag inte bara härligt svettig och trött som attans utan även besviken eftersom INGEN av de andra fyra hade kommit.

De hörde inte ens av sig utan bara sket i det. 

fyra personer som jag gillar och som jag litat på...  

Hade de ringt eller messat så hade jag kanske inte känt på samma sätt som jag känner nu, men att bara strunta i det, får mig att fundera över vad vänskap verkligen handlar om. 

Jag har få nära vänner som jag  verkligen vill behålla och som betyder så otroligt mycket för mig. Men jag har även vänner som jag troligen inte betyder lika mycket för som de betyder för mig och som tror att de kan behandla hur de vill.

De tror att jag snällt kommer att sitta kvar och vänta tills de återkommer.

De tror att jag snällt ska vifta på svansen och glömma deras behandling av mig. 

Kan säga så mycket som att de har fel!  

Ytterligare en sorgsen dikt men som ändå är så otroligt vacker. 

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta  

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

                *

I natt skall jag dö. - Det flämtar en låga.
Det sitter en vän och håller min hand.
I natt skall jag dö. - Vem, vem skall jag fråga,
vart jag skall resa - till vilket land?
I natt skall jag dö. - Och hur skall jag våga?

                *

I morgon finns det en ömkansvärd
och bittert hjälplös stackars kropp,
som bäres ut på sin sista färd
att slukas av jorden opp.

//Harriet Löwenhjelm

Frågor har dykt upp om mitt nya husdjur, så här kommer nu fortsättningen på historien med en snabb resumé. 

Jag blev alltså erbjuden en liten råtta av min kusin.

Hon hade i ren impuls handling räddat denne från att bli ormföda.

I två veckor hade det lilla livet bott tillsammans med en orm som tack och lov var för mätt för att orka mer mat. Erika rädda livet på den och blev även upp över öronen förälskad, men pga resor och för lite tid hemma så kunde hon inte behålla honom och frågade således mig om jag var intresserad av att adoptera den. Utan en tanke så tackade jag som sagt "ja".  Jag har under min tonårs tid ägt X-antal råttor, och är enligt mig det perfekta husdjuret!  

Efter en natts orolig sömn, där funderingarna for som blixtar genom skallen, så valde jag att avböja erbjudandet.

Även om jag ville, så är det inte rätt tid. Dels så har jag en katt som är i den vilda tonåren och som upptäckt att det går att bestiga mina högsta hyllor, så en råttbur skulle inte vara några problem att nå för Zassos långa klor... Även om jag kan hålla ögonen på katten så skulle det bli problematiskt att hålla katt och råtta åtskilda eftersom jag inte är hemma alla dagar och kan passa dem.

Det var med dåligt samvete som som jag därför slog ide´en med råttan ur tankarna.

Min kusin gjorde sitt bästa för att via kontakter finna nytt hem åt råttan och som sista utväg funderade hon på att lämna honom till en djuraffär. Men hon valde även att testa att lägga ut honom på Blocket. Inom en halvtimme hade hon fått tre svar.

Kan därför berätta att den lilla råttan fått ett nytt hem hos en tjej som älskar råttor och kan allt om dem. Han har med andra ord hamnat i paradiset!

Slutet gott, allting gott!!

En nytvättad överlevare som gått från helvetet till paradiset...

"Lokföraren hörde till de omkomna. Ingen av de omkomna uppges ha
livshotande skador."

- Dagens Nyheter

(Öhhhh...  va?! ) 

Vaknade i morse av att ryggen inte ville vara med. Vet inte om det är sovställningen i natt eller om jag sträckte mig i går när jag hängde gardinerna på plats samt klättrade runt längst med väggarna i försök att få lamporna att lysa. Hursomhelst så värkte höger rygghalva från axeln ner till svanskotan. Kunde inte vrida på huvudet och inte ens böja nacken. Ont som h-e! Valde i allafall att gå till praktiken och varenda steg fick en ilning av smärta att vibrera längst med ryggraden. Tog lite smärtstillande när jag tillslut var på plats och satte sedan igång med bak. 

Närmare 100 frallor blev det innan köket var städat och dagen slut. 

Vid lunchtid hade jag sån smärta att jag vid vissa rörelser tvingades bita ihop för att inte skrika. Hem tog det närmare 1 1/2 timme att gå och då är jag på en praktikplats som ligger ca 2,5 kilometer från min ytterdörr. 

Kvällen har varit lugn och kroppen har varit full av värktabletter. Förhoppningsvis så kan jag somna i kväll, sova lugnt och vakna smärtfri i morgon. 

Om jag fortfarande har ont så blir det ytterligare en mycket stilla dag utan alltför många smärtsamma rörelser istället för besök hos pappa. Jag tror inte att min rygg skulle jubla över en timmes bussresa... 

Men vi får se i morgon. Nu ska jag på något sätt försöka (utan skrik)  komma ner i höjd med kattlådan, så i allafall Zasso får fint.  

Rea på Rusta och jag lyckades hitta en julgranskula för den lilla summan av 10 svenska kronor.

Självklart var jag bara tvungen att ha den!!

Måste nu även hitta en gran nästa år där min julgranskula passar :D