Direktlänk till inlägg 12 februari 2010
Är fortfarande datorlös och sitter således nere på biblioteket.
Jag trodde ärligt talat inte att jag var så beroende av dator som det efter en tid som "datorbefriad" visar sig att jag är.
Att inte kunna kolla mailen, eller skriva blogg när helst jag vill är bara ett av problemen. Men även att kolla efter busstiderna, numret till taxi eller kuliga recept gör att jag stundtals håller på att klättra på väggarna.
Jag hoppas verkligen att min dator kommer över sjukdomen snart och hittar tillbaka till lyan.
Dagarna som varit sedan senaste inläggen har varit lugna. Både psykiskt och fysiskt.
Blev ledig i går från Markus och istället för en dag inne i värmen och ensamheten hade jag turen att träffa ullie ute på stan. Det som var meningen att bli snack över en fika på "Tullen", blev i stället närmare 6 timmar ute på stan som avslutades med fika hos en gemensam kompis.
Hade verkligen en kanondag och en av de bästa och trevligaste dagarna på mycket länge Tack Ullie!!
Fick även ytterligare en överraskning i går då meddelandet att jag får ny granne i porten bredvid dök upp på sms.
Så i början av mars har jag åter en av mina underbara vänner inom promenad avstånd, (en mycket kort promenad vissligen, men dock krävs jacka och skor för att ta sig dit ) vilket kommer att bli superskoj och något jag verkligen ser fram mot!
Vad har hänt i övrigt sedan senast?
Ett pipande ljud i lägenheten fick mig i går att befara att någon placerat en bomb i köket. Pip, pip, pip...
Lätt panikslagen letade jag efter källan till pipandet och hittade det under diskbänken. En liten dosa jag inte ens lagt märket gav det irriterande ljuset ifrån sig. En liten lapp bredvid dosan berättade att man vid larm skulle ringa fastighetsjouren, då larmet varnade för vattenläcka...
Det var tack och lov ingen läcka utan bara ett batteri som sett sina bästa dagar och därför varnade för tomhet.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...