Direktlänk till inlägg 16 februari 2010
Passade Elias i helgen och som alltid blev det massa kort tagna på busungen och självklart ekade skratten i lyan. Katten var aldeles slut när Elias blev hämtad i söndags, men jag tror att Zasso hade riktigt kul när Elias lekte med honom.
Eftersom jag sitter vid lånad dator så kommer bilderna på Elias att få vänta tills min dator åter är hemma.
Äntligen känns det som om något händer i livet!
Träffade Emelie på NTC i dag och hade ett samtal om mål och delmål.
Efter en stund så vägdes jag in och mättes och ingen av siffrorna som visades är något som jag vill skryta över.
Vikt = halv elefant
omkrets = hel blåval
skelett = finns på plats och kan anas under fettet...
Även om jag faktiskt har vägt mer än jag gör för stunden så känns det inget kul att tvings upp på vägen och förnedras sig genom att visa en siffra som ligger LÅNGT över vad morsans Atos väger.
Okej, kanske inte riktigt, men inte är det kul att se siffrorna bli högre och högre för att tillslut stanna på nuffror som är mycket högre än man hoppats på. Men det är ju det som kanske är meningen på ett sätt. Se sanningen i vitöga och göra något åt skiten.
Att sätta ett realistiskt mål som faktiskt går att uppnå.
Jag vet vad mitt mål är men att komma dit kommer att ta tid och är därför inget som jag ens vill tänka på eftersom jag då kommer att tappa orken totalt.
Men i min hjärna har jag en bild på målet. Det jaghoppas på är hjälp att nå delmålen... De små mål jag ska nå på vägen till det stora målet.
Som små vätske kontroller som jag måste passera under tävlingen innan jag med ett trött leende, kan skutta över mållinjen och ta emot publikens jubel.
Skutta kanske är en överdrift... men ni fattar kanske liknelsen .
Så i kväll ska jag sätta mig ner, lägga pannan i djupa väck och fundera över delmålen och kanske små belöningar för att jag varit duktig och nått dem.
Jag ska inte göra som Nanna som firade 7 kilos viktminskning med att käka en pizza. Vill gärna tro att jag är lite smartare än så (hahaha).
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...