Jag är trött!

Hur mycket jag än sover så är jag fortfarande lika trött när jag vaknar som när jag somnade.

Numera har jag inga problem med att somna. I bland har jag inte ens något minne av att jag tagit mig till sängen, men det måsta jag på något sätt gjort eftersom det är där jag vaknar... Många timmar efter planerad väckning.  

Natten till söndagen sov jag 12 timmar i sträck och jag som i vanliga fall bara behöver 8 timmar, inser att det är något som inte står rätt till.

hela tiden en trötthet som ligger över mig. orkar inte längre tänka framåt, har nog med att försöka hålla mig vaken i nutid.   

Känner mig som 109 år gammal. Ständigt slut i kroppen, seg i hjärnan och gäspig redan vid middagstid.

Dagens höjdpunkt är när jag "får" stänga av teven på kvällarna.

Jag hoppas att denna trötthet går över, för som det känns nu är jag inget kul sällskap för någon.

Jag har vänner som jag önskar jag hade ork att träffa, men inte ens för de närmaste finns orken för stunden. Sorgligt men sant, så försummar jag mina vänner!

Vill skicka sms och höra hur det mås. Men vetskapen att svar kommer och jag då måste svara på det gör att jag drar ut på messandet... Jag skjuter upp det till en dag då jag inte är fullt så slut.

Att ta en lunch med gänget är höjdpunkterna o månaden, men plötsligt så känns det bara jobbigt. Att sitta ett par timmar, skratta, prata och vara trevlig tar så mycket av den energi som jag för stunden måsta använda till annat. 

Jag älskar mina vänner och jag behöver dem/er i mitt liv, men när varje minut av sällskap förbrukar energi som egentligen inte existerar, då är livet inte längre kul.   

Jag önskar att den dag kommer då orken finns att njuta. Då inte tröttheten styr mina dagar och jag kan vara så trevlig och sällskaplig som jag (kanske) egentligen är. Men fram till dess så gäspar jag mig fram och hoppas att mina vänner finns kvar när jag vaknar.

I går fick jag då äntligen ändan ur vagnen och dumpade datorn hos brorsan.

Så kanske jag inom en snar framtid kan få den att fungera, eller i allafall en chans att ta mig ut på nätet utan större problem.

Håll tummarna!!

Eftersom brorsan jobbade så mötte jag upp honom utanför hans jobb, en promenad genom stan med en dator i storlek jumbo över axelnoch ett par skor på fötterna som kunde varit mer ingångna.

Köpte nya kängor i förra veckan. I affären så passade de kanon på fötterna, även om jag tvekade över bredden på kängorna, så köpte jag dem.

Med tanke på att jag har världens bredaste fötter och inte kan gå i annat än väldigt breda jympadojjor, så är sko köp inte mitt favoritnöje.

Men förra veckan så köpte jag alltså nya kängor.  Var ute med dem i torsdags och insåg att de kunde ju varit lite bredare och därförgjorde något ont, men eftersom de är nya så går de ut sig... 

I går var jag ute en timme med dem och knatade. När jag kom hem så hittade jag två enorma skavsår på hälarna i storlek 50-öring. Mysigt och inte den minsta smärta (hahaha).

Så medan hälarna läker så är det de gamla skorna som gäller och även om det gör ont, så överlever jag.

Sitter åter på biblioteket och skriver. Fick inte datorn fxad i måndags som jag hoppades eftersom min bror likt björnen  gick i ide. Men han lovade att kolla den i morgon. Så den som lever på hoppet får se :D

På ett sätt så känns det ganska skönt att inte ha internet hemma.

Jag har liksom ingen anledning till att sitta framför datorn varje vaken minut. Inte för att jag den sista tiden varit ute på nätet så väldigt mycket, men än mindre nu de sista dagarna.

Hade ett möte nere på stan i dag, ett möte som var possitivt på alla sätt och trots mina farhågor så är hjärnan väldigt lugn efter det mötet.

Nu ska jag fortsätta min promenad hemmåt.

Må gott!