Direktlänk till inlägg 23 mars 2010
Astma!
Jag har något som kallas förkylningsastma.
Det innebär att så fort jag blir förkyld så är min astmasprayen min närmaste vän och finns ständigt i min närhet.
Jag har (som alla vet) envisats med att vägra inse att jag har astma men sedan ett par år tillbaka går jag runt med den i fickan och jag måste erkänna att jag andas lättare när jag tar sprayen. Men förutom att jag blir andfådd och hjärtat skenar vid förkylning så finns det även en del andra saker som får min astma att ge sig tillkänna. Första gången jag märkte att jag inte tålde starka dofter var när jag var med ”LS” i Bergianska trädgården och knappt kunde vara där inne i mer än ett par minuter utan att få andningsproblem, kli i ögonen och en vidrig huvudvärk. Även de starkt stinkande simhallarna har jag svårt med och en halvtimme i närheten av bassängen får mig att må piss.
Denna vecka är det påskvandring i Norrtäljekyrka och jag är en av dessa som skulle springa runt och fylla på förtäringen vid de olika stationerna. Utklädning och teater är inget för mig, så smyga runt som en skugga passade mig perfekt.
I går klockan 9, var jag på plats vid kyrkan och byggandet av de olika scenerna tog sin början.
Bära skärmar, leta fram kläder och knata runt med stolar…
En av stationerna är torget. En plats där kvinnorna snackar rykten och handlar mat. Fram mot 12-snåret började borden fyllas av rekvisita och skålarna rågades med kryddor och örter som var vanliga vid tiden Jesus levde. Och samtidigt som I-M beklagade sig över att den riktiga och mustiga doften inte ville infinna sig i salen, så började jag må dåligt.
Luften gick inte att andas, huvudet bultade och ögonen färgades röda av irritation.
Ytterligare en sak som jag inte hade en aning om att jag är allergisk mot (Jippie eller något!)
Så istället för att spring runt i kyrkan med vindruvor och russin så är jag ledig i dag.
Istället ska jag infinna mig på onsdag kväll och hjälpa till med rivandet av påskvandringen. Det blev inte riktigt som planerat, kan man väll lugnt påstå.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...