Direktlänk till inlägg 21 april 2010
Planen var att gå en massa ärenden på stan. Viktiga ting som jag varit för sjuk för att kunna göra.
Så trots att jag fortfarande hostar något så gick det inte längre att skjuta upp dessa saker. ´
Fick ett brev från läkaren som jag inte fick ut mycket nyttigt av och ju mer jag läste dessto virrigare verkar det. Dels så innehåller det en sjukskrivning på 50% men även orden att jag ska söka jobb samt att jag inte är redo för arbetsmarknaden...
Lite förvirrande med andra ord så en av dagens ärenden var att finna ut vad det är som verkligen gäller.
Men först blev det ett besök på arbetsförmedlingen för att uppfylla socialens krav så gick jag dit för att kolla lediga jobb att söka.
Som jag trodde så fanns det inte ett enda av intresse. Eller av intresse fanns det ju en massa men inte ett enda som jag har utbildning för, eller som jag bor i rätt land för...
Sedan knatade jag vidare till försäkringskassan. skickade in lite saker och bad dem leta efter mina försvunna pengar. Lönen jag fick i går var inte något att hänga i julgranen eller ens något att betala räkningar för, så jag är åter fattigare än en råtta.
Därefter ilade jag vidare till läkarmotagningen för att stämpla högkostnadsskyddet. 200 kronor kvar till gränsen (jippie!!)
Medan jag var där inne så började det regna över Norrtälje.
Stora droppar faller och gör vädret än otrevligare för en sjukling som mig.
Biblioteket är stängt i cirka en månad för renovering så jag måste hitta andra sätt att finna dator.
Just för stunden har jag sökt skydd på Café Kulan, som är ett internetcafé.
Kaffe, dator och skydd för regnet. Tre flugor på smällen :)
I morgon ska jag återgå till jobbet. Har tröttnat på att vara hemma, ändå är det ganska "läskigt" att återvända. Inte för att personalen är farlig eller något, men det är ett stort ansvar att ha varit sjuk och sedan återvända till en plats där sjukdom är förbjuden.
Jag tror inte att jag kan bli friskare, då jag har en förkylning med hosta som vanligen vid mina förkylningar brukar hålla i sig under flera månader. Så om jag skulle vara hemma pågrund av hostan så skulle jag väll aldrig återvände till praktiken, samtidigt är jag rädd att jag återvänder för tidigt. Tänk om en hostning vid fel tillfälle gör att personalen blir sängliggande...
Med fem minuter kvar på datortiden ska jag nu kolla mailen och sedan återgå till min stökiga lya.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...