Direktlänk till inlägg 25 september 2010
Hela denna månad har jag legat i soffan och hostat!
Det är vad det känns som det enda jag gjort i alla fall.
Hinner bli nästan frisk från förkylningen bara för att knuffas av en bacill jäkel och åter hamna i soffan utan vare sig energi eller vilja.
Hatar att vara sjuk, det finns så mycket annat som jag vill göra. men när det tar en hel evighet att förflytta sig de fem metrarna till köket, så skulle det ta två evigheter att knata utanför dörren.
Jag behöver komma till gymmet! Jag vill ner till gymmet och svettas floder, men min rinnande näsa, mattheten i kroppen och sandpappret i halsen gör att jag nog snarare hör hemma i soffan än på gymmet för stunden.
Såg i går i spegeln att jag påminner väldigt mycket om en övergiven albino kanin... Knallröda ögon och stripig päls...
Månaden är nästan slut och förutom stirrat på teven och förbrukat en massa näsdukar, har jag inte hunnit göra så väldigt mycket.
Ett besök på Arbetsförmedlingen blev det visserligen och planerna för projektet "RESA" börjar ta form. Har även träffat kvinnan som ska bli min personliga... "mentor" (eller vad man nu ska kalla henne) i projektet.
Även en del av Östersjön har jag hunnit med denna månad och ett samtal till CSN, blev det också. Östersjön var kuligare än samtalet, om man säger så...
Denna månad blev det även ett besök hos optikern. Insåg vid den förra förkylningsperioden att glasögonen jag har (ibland) för att se på tv, inte är lika bra som de varit. Jag såg plötsligt bättre utan brillor än med dem, så ett besök hos optikern var med andra ord på tiden att göra. Det visade sig att det inte bara var ett par glasögon jag behövde utan TVÅ par. Behöver tydligen även ett par när jag läser...
Funderar på att skaffa ledarhund när jag ändå håller på!!!
Så nu i bokhyllan ligger tre par glasögon prover. De tre par som jag gillade, ratades av både träningskompisen och min lillebror. Kan erkänna att de kanske har rätt, men jag måste ändå vänja mig vid de mer mörka och synliga bågarna, som de valt ut åt mig. (bilder kanske kommer!)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...