Är trött som attans. kan bero på att det inte blev så många timmars sömn i natt. Trots att gäspningarna aldrig ville ta slut, så kom inte John Blund förbi och i evigheter stirrade jag på klockradions siffror.

När jag tillslut somnade (I soffan) så dröjde det inte mer än någon timme för den nattpigga katten bestämde sig för att leka rally i vardagsrummet och vägen han stakat ut som rallyväg, gick självklart över soffan. Om det bara var soffan han studsade i hade väll varit en sak, men efter att han studsat över mig fyra gånger (vader, rygg och huvud och sedan i väg på golvet för ett varv in i köket innan han upprepade vändan), så kunde jag inte ignorera honom längre utan satt mig upp. Glad över att äntligen ha väckt mig skuttade Zasso glatt fram till balkongdörren.

Eftersom jag gjort mina försök att ignorera honom under året som jag haft honom, så har jag lärt mig att han inte vill bli ignorerad,så det var bara för mig att kravla ur soffan och öppna dörren för att han snabbt kunde ta en liten sväng där ute. Dessvärre regnade det, så han brydde sig inte ens om att lämna värmen, utan lade sig i soffan i stället och somnade...  

Själv gick jag in till sängen, ställde klockan, somnade snabbt och försov mig självklart!! 

Lite senare än normalt hamnade jag i allafall hos möbeldoktorn och sedan började eländet!

Efter att ha sprättat bort häftstift från tre av de 40 stycken stolsitsar som ska kläs om kände jag att det värkte lite smått i fingrarna. Efter att därefter ha sytt ett par smygstygn och sprättat upp en soffdyna hade jag så ont att jag knappt kunde hålla i saxen. När jag slutligen rätade på fingrarna så knakade lederna till och fastnade i uträtat läge...  Varenda jäkla led värkte och inget mer blev gjort i dag!

Jag vet inte om det är reumatism eller min psoriasis som börjar ta sig ner under huden. Det eda jag vet är att det efter någon timmes upprepande rörelser gör ont som attans i höger handen. Försöker använda vänster mer, men känner mig som ett icke pricksäkert UFO. Så nu måste jag söka läkare för ledvärken...

Det känns liksom inget kul att vara på ett ställe där det krävs att man har styrka i händerna och verkligen ska kunna ta i...  

Så vi får se hur det går. Som det verkar nu så är det ytterligare ett yrke som jag stryka på listan "Drömyrken", då jag inte klarar av det. Men jag vill inte ge upp, utan ska ge det ett tag till.

Eftersom jag rullar förbi sjukhuset på vägen hem, så knatade jag in på närakuten för att kolla hur jag ska byta läkare.

"Vad har du gjort med ansiktet!!!  var det första sköterskan utropade när hon såg mig framför disken. Ett utrop som inte direkt gjorde min dag bättre! Efter att ha förklarat att det är psoriasis, så envisas sköterskan med att poängtera att man inte kan ha psoriasis i ansiktet...

Helt ställd över att få den kommentaren kastad i ansiktet, så kunde jag inte säga annat än att det verkligen är psoriasis...

Visst, jag kan förstå att folk reagerar eftersom jag aldrig varit så röd och flagig som mitt ansikte för stunden är. Vaknar varje morgon med samma sorts fjäll i ansiktet som man i vanliga fall brukar hitta på abborrar och sedan tar det timmar innan fjällandet är borta och bara det röda är kvar. Varje morgon smörjer jag in ansiktet i ett TJOCKT lager FET kräm och fem minuter senare måste jag åter smörja in ansiktet, för att min hud är så vidrigt torr att det bara säger "Slurp!" innan krämen sugits in.   Den senaste veckan har jag förbrukat två tuber med hudkräm, så egentligen har jag inte tid att jobba, för jag måste smörja in mitt ansikte. Missar jag smörja in, så är fjällen direkt tillbaka igen... 

Jag har alltid känt mig udda, men just nu känner jag mig som ett missfoster när jag är på stan. Knallröd och fjällig är ingen kul kombination. Speciellt inte när ALLA stirrar! Att dessutom höra närmaste familjen komma med kommentarer att jag borde söka för mitt ansikte är inte heller kul. 

Anledningen till mitt röda ansikte är inte bara psoriasis utan även allergi! Jag min smarta kokosnöt ville ha fin hy när jag fyllde år, så dagen innan använde jag peeling för att få bort den värsta torrheten...

Reklamen för produkten var bra, men jag borde ha testat innan att jag verkligen tålde smeten!

Självklart var det en miss och istället för normalt narig hud så sitter jag nu med kliande röda utslag och abborrefjällning!!  

Kan nog säga att jag vet hur det känns att brännskada sig!!!

Det som irriterar mig mest är inte mitt röda ansikte utan det är att jag inte bara känner mig utstirrad av folk utan att jag faktiskt ÄR utstirrad.

Det är inte bara min fantasi som gör att jag TROR mig känna blickarna, de FINNS verkligen!! 

Folk i affärerna gör ingen hemlighet av att de stirrar på mig och barn snubblar på sina egna skor i försök att glo på mig så länge de bara kan...  

Ungen framför mig i kundvagnen glömde helt bort glassen han höll i när jag ställde mig i kön. Med droppande glass och vidöppen mun släppte han inte mitt ansikte med sin blick. Jag försökte att inte bry mig om stirrandet, men varje cell i mig skrek efter att få vräka ur sig "Vad stirrar du på ungjävel!!"  

jag är för väluppfostrad och låtsades inte om de vidöppna ögonen... 

Men det gör ont! Det skjuter jag inte under stol med att det gör. Jag känner mig som ett missfoster och jag önskar att jag kunde gömma mig under en sten, slicka mina skador och återvända ut i världen med felfri hud och ett självförtroende på topp...  

Men sån är inte verkligheten och för stunden måste jag leva med att se ut som...  

 

Annie

23 november 2010 07:58

Men vad konstigt. Jag har överhuvudtaget inte reagerat på det? Jag kanske inte är särskilt uppmärksam, eller så har jag bara vett nog att inte reagera på saker som inte har med mig att göra.. Hursomhelst, tråkigt att du får dessa jävla blickar, att folk inte bara kan bry sig om sina egna problem?!

http://malinsstorasyster.blogg.se

helena

24 november 2010 19:22

Tack vännen!
Du bevisar med andra ord att du tillhör kategorin "Oidiot", då jag brukar kalla alla stirrande människor för Idioter :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...