Direktlänk till inlägg 10 januari 2011
Min bästa vän
Åter en av de svåra frågorna och som jag verkligen måste fundera ordentligt på innan jag kan svara. Först måste jag nog fundera på vad en bästa vän överhuvudtaget är… För mig är en bästa vän någon som ställer upp i vått och torrt . Någon som svarar i telefonen mitt i natten och som inte drar sig för att lämna sin egen fest för att vännen behöver henne…
Jag tror att jag snarar är den som har ett litet gäng av nära vänner som jag litar på och som står mig nära, men som inte har någon riktigt bästa vän…
Jag vet inte om jag har någon som jag kan ringa mitt i natten och som orkar ställa upp när livet är ett helvete, allt känns svart och jag inte vet vad jag ska göra…
Jag har snarare vänner som alla ställer upp på olika sätt, där alla har olika styrkor och finns vid min sida vid mina olika kriser och humörsvängningar…
Men det var många år sedan som jag hade en bästa vän och som jag gjorde ALLT tillsammans med… Men efter hela grundskolan och gymnasiet som bästisar så visade det sig att inte ens hon var min vän, utan ytterligare en som utnyttjade min vänskap… Hon var bara en bättre skådespelare än alla andra och svårare för mig att se igenom hennes falska fasad.
Jag har ingen bästa vän, men jag har vänner som jag älskar, dyrkar och behöver. Vänner som kanske inte alltid vet om hur mycket jag uppskattar dem eftersom jag alltför sällan berättar det för dem. Men jag hoppas att det kommer fram i mina handlingar… Jag försöker ge tillbaka lika mycket till dem, som de ger mig.
Min bästa vän, är helt enkelt alla de vänner som finns runt mig och som orkar med den strulputta som jag stundtals känner att jag är.
Tack för att ni finns!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...