Direktlänk till inlägg 11 januari 2011
Detta ångrar jag
"Detta ångrar jag" är egentligen rubriken för dag 19, men jag har tagit mig friheten att ändra lite bland ordningen :)
Det jag verkligen ångrar är att jag inte såg tecknen, innan det var försent!
Med tecknen menar jag alla de symtom som visar sig när stressen blir för stor och väggen är nära.
Jag vet nu när min gräns är nådd och hoppas därmed att jag lärt av det misstaget och slipper känna den smällen igen.
Det jag ångrar är att jag inte såg tecknen...
Kanske var det bara oturen som förde mig till den gränsen och kanske skulle väggen ha kommit förr eller senare i allafall, men om jag dragit ner på tempot så kanske jag inte skulle sitta just här i dag.
Att vara sjukskriven är ingen dans på rosor, inte heller att vara på väg in i arbetsmarknaden är någon dans. I allafall inte bland rosorna.
Jag lever med tron att allt hade varit annorlunda om jag inte gått in i väggen, om mitt liv fortsatt som jag planerat det.
I stället för att jobba med drömyrket, sitter jag och vänder på örena för att få ut så mycket som möjligt av dem.
Jag tvingas varje månad "tigga" staten om pengar och drömmer mardrömmar om att något ska hindra mig från att betala räkningarna i tid.
Den stress som är farlig för mig och som jag ska undvika för att bli frisk, vaknar jag med varje morgon och somnar med varje kväll.
Oron att en liten siffra ska bli fel i blanketterna jag fyller i, en liten siffra som gör att de futtiga kronor som jag tjänar på att arbetsträna inte dyker upp...
oron att minsta fel besluten som jag tar, gör min fattiga månad ännu fattigare.
Hur normalt är det att ha en tjuga kvar i plånboken och tvingas välja vad den skall gå till? Kanske kunna köpa mjölk för att njuta av en kaffe, kunna ha mjölk i havregrynsgröten för att bli mätt... Eller kanske jag i stället ska låta den lilla lappen gå till tvättmedel för att i allafall kunna njuta av rena kläder... Vad är viktigast mellan de valen? Vad är viktigast för att min egen livskvalitet? Mjölk eller tvättmedel???
Jag ångrar att jag hamnade här!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...