Direktlänk till inlägg 29 januari 2011
Fick ett brev med en inbjudan till en återträff för min klass i högstadiet.
Jag har fått för mig att en klassträff är något som de flesta ser fram mot med förväntan och spänning.
Glädjen att återse alla vänner från det förflutna och höra vad som hänt genom åren... Arbeten, utbildningar, förändringar och den nuvarande familjesituationen...
Den enda spänningen jag kände när jag öppnade brevet var undran vem i klassen som bestämt att dra samman alla det vill säga vem det var som var korkad nog att bjuda mig och tro jag skulle bli överglad och jublande lycklig över att bli bjuden :)
Vem det var som var initiativstagaren till detta jippo har jag fortfarande inte en aning om då det inte framgick av brevet.
Men det visade sig att det inte bara är min klass som är bjuden, utan en massa avgångsklasser i kommunen bland annat min systers högstadieklass. Men min syrra har bestämt att hon inte ska gå och skälen till det är samma skäl som ligger högst upp på min lista. vi har ingen kontakt med någon ur klassen och jag kan även lägga till att jag inte önskar någon kontakt med dem som jag inte redan har kontakt med.
En annan anledning till att jag hoppar festen är att jag bara gick i den skolan under ett år och det är inte mycket att hänga i julgranen.
Jag tillbringade bara sjunde klass i Norrsund innan jag bytte skola.
Enligt mina lärare var anledningen till bytet av skola min höga frånvaro.
Enligt mig så berodde bytet på mobbing. Vilket ledde till skolk och hög frånvaro, så tyvärr så kan jag ge mina lärare rätt på den punkten ;)
Det är som jag sagt tidigare, lättare att flytta den mobbade än de som mobbar...
Men för att återgå till klassfesten, så är beslutet fattat och jag vill inte ändra mig. Finner ingen anledning till att betala en massa pengar för att träffa folk som jag ogillar och som jag totalt skiter i!
Kanske vore det en bra idé att dyka upp på festen bara för att visa idioterna att jag fortfarande lever och andas trots deras behandling av mig...
Men jag mår nog psykiskt bäst i att fortsätta förneka att jag överhuvudtaget gått i den skolan :)
Jag tror att folk vet var jag finns och hur de ska kunna få kontakt med mig om de vill träffas...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...