Det både händer mycket och står totalt stilla för stunden... 

Jag tar en kortare paus från bloggandet, då varken lusten, orken, tiden eller viljan finns för stunden. 

JAG...

... är bara så sjukt trött på att allt går fel för stunden!

... är bara så trött på snön som vägrar försvinna! 

... är bara så avundsjuk på alla (alla har det bättre än mig!!) 

... är bara så vidrigt nere för stunden... 

... är bara så glad över alla kläder som Annie kastat över mig!!

Detta ångrar jag

"Detta ångrar jag" är egentligen rubriken för dag 19, men jag har tagit mig friheten att ändra lite bland ordningen :) 

Det jag verkligen ångrar är att jag inte såg tecknen, innan det var försent!

Med tecknen menar jag alla de symtom som visar sig när stressen blir för stor och väggen är nära.

Jag vet nu när min gräns är nådd och hoppas därmed att jag lärt av det misstaget och slipper känna den smällen igen.

Det jag ångrar är att jag inte såg tecknen...

Kanske var det bara oturen som förde mig till den gränsen och kanske skulle väggen ha kommit förr eller senare i allafall, men om jag dragit ner på tempot så kanske jag inte skulle sitta just här i dag.

Att vara sjukskriven är ingen dans på rosor, inte heller att vara på väg in i arbetsmarknaden är någon dans. I allafall inte bland rosorna.

Jag lever med tron att allt hade varit annorlunda om jag inte gått in i väggen, om mitt liv fortsatt som jag planerat det.

I stället för att jobba med drömyrket, sitter jag och vänder på örena för att få ut så mycket som möjligt av dem.

Jag tvingas varje månad "tigga" staten om pengar och drömmer mardrömmar om att något ska hindra mig från att betala räkningarna i tid.

Den stress som är farlig för mig och som jag ska undvika för att bli frisk, vaknar jag med varje morgon och somnar med varje kväll.

Oron att en liten siffra ska bli fel i blanketterna jag fyller i, en liten siffra som gör att de futtiga kronor som jag tjänar på att arbetsträna inte dyker upp...

oron att minsta fel besluten som jag tar, gör min fattiga månad ännu fattigare. 

Hur normalt är det att ha en tjuga kvar i plånboken och tvingas välja vad den skall gå till? Kanske kunna köpa mjölk för att njuta av en kaffe, kunna ha mjölk i havregrynsgröten för att bli mätt... Eller kanske jag i stället ska låta den lilla lappen gå till tvättmedel för att i allafall kunna njuta av rena kläder... Vad är viktigast mellan de valen? Vad är viktigast för att min egen livskvalitet? Mjölk eller tvättmedel???

Jag ångrar att jag hamnade här!   

Min bästa vän

Åter en av de svåra frågorna och som jag verkligen måste fundera ordentligt på innan jag kan svara. Först måste jag nog fundera på vad en  bästa vän överhuvudtaget är… För mig är en bästa vän någon som ställer upp i vått och torrt . Någon som svarar i telefonen mitt i natten och som inte drar sig för att lämna sin egen fest för att vännen behöver henne…

Jag tror att jag snarar är den som har ett litet gäng av nära vänner som jag litar på och som står mig nära, men som inte har någon riktigt bästa vän… 

Jag vet inte om jag har någon som jag kan ringa mitt i natten och som orkar ställa upp när livet är ett helvete, allt känns svart och jag inte vet vad jag ska göra…

Jag har snarare vänner som alla ställer upp på olika sätt, där alla har olika styrkor och finns vid min sida vid mina olika kriser och humörsvängningar…

Men det var många år sedan som jag hade en bästa vän och som jag gjorde ALLT tillsammans med… Men efter hela grundskolan och gymnasiet som bästisar så visade det sig att inte ens hon var min vän, utan ytterligare en som utnyttjade min vänskap… Hon var bara en bättre skådespelare än alla andra och svårare för mig att se igenom hennes falska fasad.  

Jag har ingen bästa vän, men jag har vänner som jag älskar, dyrkar och behöver. Vänner som kanske inte alltid vet om hur mycket jag uppskattar dem eftersom jag alltför sällan berättar det för dem. Men jag hoppas att det kommer fram i mina handlingar…  Jag försöker ge tillbaka lika mycket till dem, som de ger mig.

Min bästa vän, är helt enkelt alla de vänner som finns runt mig och som orkar med den strulputta som jag stundtals känner att jag är.

Tack för att ni finns!! 

En ny dag och nya tag.

Som Lisa kommenterat så har jag missat ett par dagar i 30-dagars bloggen, men jag fastnade i städskåpet :)

Var tvungen att röja lyan då min chef med mor skulle komma och lämna Boris och i går blev det inte heller något skrivet så jag nästan hela kvällen satt med i soffan beredd med sprayflaskan om det skulle bli kattslagsmål. Men jag slapp använda den :D

Jag tror att om det inte vore för min envisa och kaxiga tonåring så skull katterna lätt kunna bli vänner, men det räcker med att Boris tittar på Zasso så fräser "Lillfjant".

Men samtidigt som Zasso är rädd så är han även väldigt nyfiken på nykomlingen och smyger efter Boris, när denna samlat mod och lämnat sin plats under sängen.

I natt somnade jag vid 2 snåret med en snarkade Zasso bredvid mig på huvudkudden. Han somnade av ren utmattning efter att ha varit vaken och på vakt hela dagen. När jag slutligen somnade så satt Boris på skrivbordet och kollade ut genom fönstret, men i morse var han åter placerad under sängen... 

Jag bara hoppas att det går bra mellan djuren, så jag kan behålla dem båda. 

Senaste bilderna på odjuren :) 

Boris vågade sig ut i vardagsrummet för att kolla läget. 

Zasso smög efter nykomlingen. Rädd men väldigt nyfiken...

Så var väntan över och jag har fått ytterligare en sambo att kivas med i sängen :) 

Han heter Boris och är en 10-årig kisse med Ryskt påbrå, eftersom pappan är en Russian blue. 

Eftersom jag länge funderat på att skaffa sällskap till Zasso, men tvekat att ta en vild och busig unge som river lyan så var inte tvekan alltför stor när jag hörde talas om Boris. 

Så om allt vill sig väl så vågar Boris snart lämna sitt skydd UNDER sängen, och Zasso lämnar sin vaktande plats PÅ sängen...  

Även om de morrar åt varandra så är det inga vassa klor och pälsflygning, vilket var två saker som oroade mig.

I morgon har jag fått ledigt för att agera vakande hönsmamma på hemmaplanen men jag hoppas verkligen att allt kommer att gå bra...  

Håll tummarna!!  

Första bilden på Boris!!   

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge!! 

Fattar inte att minuterna sniglar sig fram när man väntar på något spännande och kul.

Om en kort stund kommer det att komma in en kattbur genom dörren.

I den buren kommer det att sitta en kisse som förhoppningsvis blir Zassos kompis... 

Hatar att vänta!! 

MIN DAG... 

Min dag var en bra dag, även om den började klockan 6.30 med att jag blev misshandlad av missen! Han har funnit ett nytt sätt att få upp mig på mornarna och det har visat sig vara ganska effektivt. Jag vaknar av att han "slår" mig på näsan med tassarna...

Men annrs har dagen som sagt varit en bra dag :)

Vaknade i tid och hann äta frukost innan jag TRYCKTE mig ut på balkongen för ett första morgonbloss och snöskottning. Jag trodde att jag genom att flytta till lägenhet skulle slippa att skotta snö, men tji fick Maxen! Dagen till ära låg stora isbitar och massa tung snö, precis vid dörren och att ta sig ut blev ett äventyr i sig. Grannen över min har haft snöhögar liggandes på fönsterbläcket och dessa ligger numera på min balkong. Bara ett stort isblock finns kvar och det är påväg till mig. 

Hamnade så småningom på jobbet och tillbringade dagen med att rita "Harlequin" rutor på en blivande bardisk. Efter att ha slitit med rutorna hela veckan, är de nu klara och äntligen har alla samma storlek, så nu ska den bara kläs med skinn  :) 

Handlade lite på vägen hem och väl innanför dörren började jag med veckostädningen. Får besök på Söndag och vill då visa en lya som inte ser ut som en loppis på soptippen :) 

Har även tvättstugan i kväll och den sista maskinen snurrar på  som sjutton...

Snart väntar soffan, levande ljus, lite spännande deckare och härligt fredagsmys.  

På det stora hela kan jag nog säga att det har varit en normal dag för Maxe och sambo :)