Direktlänk till inlägg 12 februari 2011
Visst!
Det är helg, men någonstans måste gränsen gå, och min gräns gick i natt!
Satt och småslummrade framför burken, trött efter dagen i stan. Strax efter midnatt stängde jag av och kröp ner i sängen, bara för att höra att grannarna hade fest... IGEN!!!
Min teve hade dränkt deras livlighet, men med tyst i lyan hördes det desstomer genom väggen. Tänkte att de nog skulle lugna ner sig, så jag försökte slappna av och somna. Men det var inte det lättaste när varje ord i musiken hördes igenom väggen. Tog mitt pick och pack och hamnade på soffan, men det var inte mycket tystare där så jag knatade tillbaka till sängen och katterna.
För varje minut så växte irritationen och tillslut orade jag inte mer...
Klockan 20 minuter över 2 ringde jag således störningsjouren och mannen lovade skicka ut någon. Det är andra gången som jag skickat störningsjouren på någon och hade faktiskt lite dåligt samvete över att ha gjort det. Kröp tillbaka under täcket och lyssnade på falska röster som sjöng välkända låtar. Efter 1 1/2 timme hade störningsjouren fortfarande inte kommi och åter hamnade jag på soffan, för lite mer stillhet.
Halv fyra i natt verkade den sista karaokesången vara sjungen och tystnaden lade sig äntligen över huset. Sista gången jag kollade på klockan var den strax efter 4 sedan somnade jag.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...