Direktlänk till inlägg 29 juli 2011
Var i valet och kvalet om jag skulle åka på Elmstanatta eller stanna hemma. "Natta" var roligare när jag var yngre, när alla ens vänner rusade runt och busade... Det är inte samma sak att vara äldre.
Eller kanske ska säga att vara utanför Elmsta och barnlös.
Elmstanatta är en familjefest med karuseller, marknad och lekar i kanalen. Jag är ointresserad av karusellerna, får aldrig någon bra plats och ser därför inget av det som sker i kanalen och har aldrig några pengar att handla något för på marknaden så hela ideén känns ganska meningslös.
Om jag skulle dit så är det för att snabbt ila iväg, köpa det viktigaste och så snabbt som möjligt hoppa på bussen tillbaka till lugnet i lyan.
Men visst vore det skoj att åka till Elmsta, strosa genom samhället och verkligen försöka njuta av musiken, trängseln och alla sommargäster... Men lika kul som det var när jag var liten, kommer nog Elmstanatta aldrig mer att bli.
Så i stället för Elmsta blev det utsiktstornet på Barnens Ö, fika och en hink att fylla med blåbär. Moster var med som chaufför och sällskap, så det blev närmare 3 timmar bland snåren. Även vädret visade sig från en glad sida och det fläktade härligt vid havskanten, även om det blåste i tornet (det blev jakt efter både påsar och kaffekoppar som försvann från bordet) så var det perfekt väder under granarna.
Nu är jag åter hemma i lyan och har även hunnit med middagen.
Blåbärsrensandet får vänta till i morgon, för nu lockar soffan något otroligt. Det enda som saknas för en perfekt kväll är lite söt choklad, men jag är för seg för att lämna lyan så jag nöjer mig med gårdagens chipsrester.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...