Direktlänk till inlägg 27 december 2011
Det första som störde mig hände redan under intervjuven när jag berättade att jag gått in i väggen och inte var säker på att jag ännu orkade jobba 100%. Min blivande chef såg på mig och sa " Om man verkligen vill något så klarar man det". Den lilla meningen har stört mig sedan dess! Felet är inte att jag inte kan utan att jag vill för mycket!! Jag vill kunna utan att behöva fråga, jag vill vara starkar och lyfta mer än jag i själva verket klarar och jag svarar utan tvekan "ja" när jag innerst inne vet att jag borde sagt "nej"...
Men det var "duktiga flicka syndromet" som från böerjan fick mig inkörd i väggen, så kommentarer som "chefens" gör mig inte bara illa till mods utan även tveksam över mig själv och min förmåga. Tvivlen kommer och frågorna.
I dag var det i allafall första dagen på jobbet och jag räknar timmarna till helgen! Glädjen, förväntan och längtan försvann ut genom dörren nästan samtidigt som jag kom in genom den...
Jag har verklligen haft bättre dagar och jag kan inte säga att jag ser fram mot morgondagen.
Om jag skulle berätta allt som gick fel och all panik, ångest, oro och förvirring som rusat genom mina tankar under dagen, så kommer jag aldrig härifrån. Men sammanfattningsvis så kände jag mig som en förvirrad praktikant som inte fått någonsomhelst info om NÅGOT! Och det vanligaste svaret på mina frågor under dagen har varit "Du lär dig bäst genom dina misstag"!!! Öhhh... tack eller något.
Visst kanske lärdomar lärs genom misstag, men vissa misstag går att undvika genom att ge ordentliga svar och anvisningar. Om inte annat så slipper man få den som frågar att känna sig som en totalt IQ-befriad idiot.
Det är min första dag, jag vet att jag inte kan och att det är därför jag går igenom en veckas introduktion.
Jag vet (eller kanske snarare hoppas) att det blir bättre men när redan första dagen är ett helvete så vill jag inte ens ta reda på hur resten av tiden kommer att bli...
I morgon är det en ny dag och den startar redan kl 07.00 på jobbet. I morgon har jag med mig min egna mjölk till kaffet (tydligen ska man ha det, men den infon missades att delges mig) så i morgon kanske min mage klarar av fikat. I morgon har jag även oömma kläder med mig att arbeta i då min storlek inte fanns i de obligatoriska arbetskläderna och jag därför jobbat i mina finaste jeans (allt för att göra ett bra första intryck) och i morgon har jag med mig bra skor som jag kan byta till efter halva arbetsdagen då jobbarskorna är HELT fel för mina fötter...
Efter massa negativt så måste jag nästan avsluta med något positivt... okej, jag har ett jobb!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...