Direktlänk till inlägg 31 juli 2013
Dag 5, Min självkänsla
Jag har alltid haft dåligt självförtroende och självkänsla. Jag har aldrig i mina ögon gjort något bra, aldrig varit någon som duger och har alltid försökt att göra andra tillags.
Försökt vara den som jag tror att folk vill att jag ska vara. Snälla, glada Helena som alltid ställer upp när någon behövt hjälp. Ofta erbjudit min hjälp, alldeles för ofta innan folk ens hunnit fråga.
Varit så glad över att behövas att jag alltid satt alla andra före mig själv.
Vad jag egentligen velat har aldrig varit aktuellt för mig att ta reda på, eftersom jag varit rädd att inte bli tillfrågad något mer om jag sagt "nej". Att jag skulle bli bortglömd om jag sa nej. Och det har hänt att jag tackat nej till saker och sedan inte hört av människan mer...
Jag håller långsamt på att förändras. Jag har börjat sätta gränser och försöker att skaka av mig det dåliga samvetet över att inte orka/vilja finnas där för alla hela tiden. Jag försöker att undvika tankarna på vad folk tycker om mig och göra det som jag tycker om, men det är svårt och jag har fortfarande en lång bit kvar att vandra.
Jag tror att som de flesta människor och kanske mest de som utsatts för mobbing blivit expert på tankeläsning. Jag tror mig veta vad blickar betyder, även om orden inte sägs.
Jag kan inte offentligt äta godis eftersom jag "vet" att de som går förbi tänker: "Hon som är så fet behöver inte det godiset..."
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...