Pälsbollar på bordet är inget som jag uppskattar, speciellt inte när man sitter och äter... 

Boris vill alltid sitta i mitt knä. Var jag än är, så ska han sitta i mitt knä. Han står bredvid mig och skriker tills jag klappar på knät och han har tillåtelse att hoppa upp.  Speciellt när jag sitter vid köksbordet är han en riktig knäkatt och ska ligga i mitt knä, med huvudet på bordet och spinna medan jag klappar honom.

I bland är han lite väl snabb med hoppandet och kommer upp till mig utan min tillåtelse, då puttas han raskt ner på andra sidan. I dag kom han med väldig fart upp i mitt knä och jag var inte det minsta beredd. Hade jag varit lite snabbare så hade jag kanske undvikit att få nosspår i broccoligratängen., men det fick jag just i kväll och Boris fick veta att broccoli inte är god kattmat :)  

Just katter i maten får mig att osökt tänka på en händelse för lääänge sedan, då vår första katt Sussie, fortfarande levde.

Med en Cockerspaniel som älskade kattmat och tömde deras skålar snabbt så fort tillfälle fanns, så fick katterna mat på bänken.

Detta gjorde att de troligen trodde att det var fritt att gå på alla ytor ovan golv, så även bordet, även om jag försökte hålla katterna borta från matbordet, så fanns det ofta fotspår på matbordet och hårtussar som avslöjade att en katt vandrat förbi.

En sommardag skulle vi ha gäster och jag hade fått i uppdrag att göra smörgåstårtan. Jag hade kommit till garneringen när gästerna kom och jag blev lämnad ensam i köket, medan mamma välkomnade dem på trappan. Eller snarare jag och katten var ensamma i köket, att Sussie var inne hade jag ingen aning om, inte förren hon stod i tårtan...

Jag vet att jag fortfarande höll i "Slickepotten" och bredde smet över tårtan, när kattan kom från ingenstans och landade mitt i tårtan med alla fyra fötter!

Stelare katt har jag aldrig sett någongång och jag vet inte vem av oss som blev mest förvånad, hon eller jag!

Raskt släppte jag verktyget, greppade katten om magen och släppte ner henne på golvet.

Var dessa skitiga kattfötter varit någonstans ville jag inte tänka på och tid/ingredienser till ny tårta fanns inte heller, så det var bara att  "skotta igen" de fyra hålen efter tassarna, leta efter förrymda katthår, låssas som ingenting och servera den med ett leende...

Den enda som viste om den ovälkommna ingrediensen var jag och kattan och hon skvallrade inte. 

och jag blir ledig :-) Inte en hel vecka som min kropp egentligen behöver, men jag är glad åt min lediga fredag. Nu är frågan vad jag ska hitta på.
Funderar på att hopoa på en båt och ta mig ut i skärgården...
Men har även en längtan ner till Grisslehamn. Stirra på havet, köpa färsk firre, ligga på en klippa... Helt enkelt en dag att bara vara.

Att äta en smörgås under 20 minuter på en 10 minuters rast är i princip omöjligt. ..

:-)

Regler skiftar beroende på vem man pratar med. Mycket spännande :-)
Kan ju inte direkt säga att jag blir klokare av svaren jag får...

Lördagen 13 Juli 2013

Det blev en heldag i gassande sol för mig och jag kände mig som en grillad paprika när jag äntligen kunde krypa ner under täcket tidigt på söndags morgonen. 

Redan strax efter 11 på lördagen var jag och pappa i Societetsparken och massor av människor var redan då på plats för att glida runt och se på snygga bilar och höra bla. The Boppers på scenen.

Jag vet inte hur varmt det var i solen, men det fanns inte ett moln på himlen och efter ett tag önskade jag nästan att det kunde komma lite friska vindar och fläkta oss stackare.

En runda i parken blev det innan vi insåg att chansen att hitta min farbrors Pointiac - 57, var som att leta efter ett majskorn i en hönsflock... dvs. totalt omöjligt . jag vet inte om det var jag som inte förstod instruktionerna eller om det var min farbror som förklarade dåligt, men det krävdes tre samtal innan jag hittade rätt bil och då hade den hela tiden stått på fel plats :)  Jag hade ju självklart letat efter den vita bilen i parken, men pga platsbrist så var den uppställd på andra sidan bassängen, nedanför silosen.   

Har i efterhand hört att det var rekordmånga bilar på plats och att biljetterna inte räckte för alla som ville in på området. Många bilar var det :) 

	Min farbrors bil för året!  En vit Pointiac -57 med rör raket på sidan.
En av mina favoriter i parken. Favorit just för att husvagnen  är sammalika som bilen.

Väl på plats blev det fika med farbror och faster. Hembakade bullar och kaffe i trevligt sällskap gjorde att tiden gick fort och plötsligt var pappas taxi på plats för att köra oss tillbaka till pappa. Han var efter 4 timmars "strosande" ganska trött och jag har en känsla av att han springer och gömmer sig, nästa gång jag frågar om han vill gå ut. Men på det stora hela var det en trevlig stund på dagen. Efter att ha dumpat far som var ännu rödare än jag, i hans lägenhet så cyklade jag tillbaka ner på stan och hittade släkten samlad vid den tillfälliga baren utanför Norrtäljebåten. När jag kom så var även två av mina kusiner på plats. Jag har inte sett Tomas och Diana på ...  säkert 25 år, så det var kul :)  Följde med dem en sväng i parken och kollade bilar innan vi åter samlades vid bilen och hade ett par trevliga timmar. Vid 19 packades bilarna ihop och släkten lämnade Norrtan för i år- Själv rullade jag hemåt för en snabb dusch och lite mat.

Vid 22- snåret strålade jag samman med Sarah och tillsammans rullade (cyklade) vi till Görla, utanför Norrtälje där det var fest på motorgården.

Lite tidigt var vi nog på plats, edtersom det i stortsett var dött. Men efter någon timme blev det mer folk pch vi kände oss inte längre lika utstirrande som i början, när vi stod som 2 statyer mitt på planen och inte riktigt visste vart vi skulle eller vad vi skulle göra :)  

Mitt nya smeknamn borde vara, Maxe malplacerad :) 

När musiken drog igång så samlades många framför scenen och bugg var kvällens dans. Alla verkade kunna bugga, själv stampade jag takten lite försiktigt med foten.  Jag kan bugga men vägrar att dansa, så jag stod bredvid och roades av alla andras dans. 

Ju senare det blev dessto kallare blev det och jag trodde ett tag att jag skulle frysa ihjäl. Jag försökte ett par gånger lämna området och ta mig hem, men eftersom Sarah låst fast sin cykel i min och den tjejen var i mitten av folket framför scenen. Så jag fick glatt frysa medan jag väntade på att festen skulle ta slut...

Förutom kylan så hade jag trevligt och under kvällen blev det bara en öl, så jag var desutom nykter :)  

Cover Crew Band var ett av de band som spelade på motorgården och ALLA sjöng med i låtarna som var en salig blandning, men som alla kunde.  De avslutade strax efter 3 på natten och då var himlen redan på väg att ljusna över Norrtälje. Medan de flesta väntade på taxi så cyklade jag hem och strax innan 3.30 kröp jag ner i sängen med mobilen avstängd.

Sååå trött och med en solbränna som sved ordentligt på armar och axlar, somnade jag direkt och sov lääänge på söndagen. 

Nu är det bara ett år till nästa gång, så jag har börjat nedräkningen :) 

Försöker vara trevlig och hälsa tillbaka på kontors personalen, men känner mig väldigt otrevlig som inte vrider på huvudet och möter deras blick när jag hälsar. I stället tittar jag raktfram, hälsar och knatar vidare.

Ett par timmar kvar sedan får jag knata hemåt, lägga mig på golvet, räta ut ryggen och stirra i taket. Ska bli himelskt skönt :-)

Måste komma ihåg att lämna in semesteransökan i dag. Jag börjar känna mig sliten i både kropp o knopp, ingen kul känsla...

Läkaren frågade hur mycket jag hade tänkt att gå ner i vikt och jag var väldigt svävande i mitt svar. Jag hade inte ens några minnen av hur det vara att väga 2-siffrigt, så bara att komma under 100-strecket var stort för mig.

Enligt BMI  i en App jag hittade så ska jag tydligen ligga någonstans mellan 33 (!?!) -55 kg.  33 kg!! Då blir det verkligen att springa sicksack i duschen för att bli blöt och enligt en uträkning på Väddöfolkhögskola så väger mitt skelett 12 kg, så målet 33 kg är en aning i minsta laget och inget jag tänker sträva efter...
Har ingen lust att gå från rullande Michelingubbe till ett andandes benrangel, på bara något år   :) 

I stället för att tänka i kilon försökte jag tänka i storlekar.  Vilka kläder vill jag ha och vilka stl finns de i...

Är nu i det målet som jag hade hos läkaren och även om jag är själaglad över att hitta kläder på  "vanlig" avdelning så är nytt mål satt.  

JEANS DÅ OCH JEANS NU!! 
Gamla favoriter i stl 54 och nya favoriter i stl 46 (de börjar dock bli stora :-)   )   

Är som sagt glad över allt som jag lyckats gå ner, men känner mig fortfarande som en gravid val i ett badkar och den känslan är fortfarande inte kul :) 

Nytt mål i stl är satt men jag känner ingen stress med att ta mig dit.

Jag har hittills sluppit allt för mycket överskottshud och jag tror att jag fortsätter att skynda långsamt mot nästa mål så kanske jag slipper lös hud som flaxar när jag går.