Direktlänk till inlägg 19 augusti 2013
De fyra rören blod som jag lämnade visade att allt var tipptopp med min hälsa... Kul att något med min hälsa är bra :)
Träffen med sköterskan varade i ca 20 minuter och det var ett bra möte och alla mina frågor blev besvarade.
Jag fick veta att jag kallas till ytterligare ett möte nästa år, ett 2-års möte. Därefter hamnar jag hos min vanliga mottagning för två möten men att jag för den skull inte kastas ut helt utan blir kallad för en sista uppföljning när min operation fyller 5 år.
I månader har jag försökt att få komma till en psykolog, men då dessa aldrig ringer tillbaka till mig och jag tröttnat på att jaga dem (jag är dessutom inte den som jagar folk med blåslampa), så har jag gett upp hoppet om att må riktigt bra. Jag har vant mig vid att hälften av tiden må skit och trott att jag kommer få ha det så resten av livet, men efter ett samtal med min snälla sköterska så fick jag förklarat att många har "Dippar" efter operationen och har hjärnor som inte hänger med och eftersom det är så normalt så ska vi opererade självklart få hjälp med tankarna, så inom ett par veckor har jag en träff med en psykolog som kan reda ut mina förvirrade tankar. Varför fick jag inte veta detta tidigare?? Tänk så många tankar jag hade sluppit om jag viste att det fanns en psykdoktor redo för mig...
Jag fick även veta att det inte krävs en läkarremiss för att få träffa en dietist. Eftersom jag är opererad... Så snart kan jag även bolla tankar och ideer med en sådan. Få hjälp med vad som är bäst av dåligt val nr 1 och dåligt val nr 2...
Men nästa vecka är det ett besök hos sjukgymnasten som gäller. Min rygg och nacke gör ont och jag vill ha råd på hur jag ska bygga upp de muskler som försvunnit under året sedan operationen. För tyvärr så är det inte bara fettet som runnit av mig utan även musklerna har packat väskan och stuckit.
Sjukgymnasten ska för hoppningsvis visa hur jag ska träna på gymmet, så jag bygger rätt muskler och kanske då kan undvika att göra fel så jag blir ännu mera handikappad...
Men nu först är det en natts sömn som gäller och förska komma ihåg att häfta samman det lösa skinnet i ansiktet (runt mungiporna eller något) med öronen, så det i allafall ser ut som om jag ler och inte har det minsta ont.
Tjing på ett tag!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...