Direktlänk till inlägg 17 september 2013
Som alltid när jag är stressad så stressar jag än mer och självklart så var det massor av stress inblandade igår, så stressnivån var på högt över den vanliga stressnivån.
Sen som vanligt till jobbet och telefonen blev kvar i lyan på laddning, så under fikat blev det att ila hem för att hämta den och självklart hade jag ett missat samtal.
Skulle bli hämtad kl 12.30 och eftersom det är kortare än min arbetsdag, så skulle jag omöjligt hinna göra mitt jobb om jag inte stressade och jag chansade att ta en kortare lunch så jag skulle få mer kontorsstäd gjord...
Att kasta i mig mat har de senaste 1 1/2 åren varit en idiotisk idé eftersom magknipen dyker upp lika säkert som ett "amen i kyrkan" och lika så igår! Så istället för att hinna med ett par kontor extra innan avfärd, så blev det städning med magsmärtor... inte gick det fort heller.
Kände mig som en kärring som jobbat i 180 år som potatissäcksbärare och fått ryggen otroligt krökt och förstörd. Kunde inte gå rakt på X-antal timmar och inte ens tillbaka i Norrtälje vid 16-tiden hade värken försvunnit. Men kanske har jag denna gång lärt mig läxan (eller så är minnet otroligt kort som alltid ) :)
Hur som haver så var gårdagen spännande och infoträffen var intressant. Arbetsplatsen är stoooor och jag har en stark känsla av att bussarna till/från jobbet kommer att ställa till det för mig. Har jag otur så kommer jag att få kuska runt i hela jäkla landet innan jag är tillbaka i lyan efter en dags jobb :) Försöker finna ut alternativa resvägar till och från Arlanda, men om jag inte förvandlas till en fågel, så blir det nog en resväg på ett par timmar. Speciellt hemvägen kommer nog att bli jobbig...
Men jag kommer i allafall att ha en provmånad att testa, om det passar mig. OM jag lyckas klara alla prov som jag måste genomföra med 100% rätt :) Två test är redan klara och lika säker på att jag skulle klara det ena testet, var jag lika säker på att INTE klara det andra testet.
I förmiddags kom dock ett mess med de glada nyheterna att jag klarat mig och hela dagen har jag knatat runt leendes som en idiot och nynnandes på barnramsor som en dåre.
Visst det är en bit kvar innan jag är godkänd, men jag är i allafall en bit på väg :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...